Tichanovskaja: Inget kan få oss att ge upp
Publicerad 2020-11-17
Gatorna exploderade när Lukasjenko utropade sig som valsegrare i Belarus. Hundra dagar senare är både diktatorn och demonstranterna kvar.
– Proteströrelsen kanske förändras, men den kommer inte att ge upp, säger oppositionsledaren Svetlana Tichanovskaja till TT.
På bara några månader gick tvåbarnsmamman Svetlana Tichanovskaja från att vara vad hon själv har beskrivit som en hemmafru utan politiska ambitioner till en hjältesymbol i den proteströrelse som har skakat Belarus och den auktoritäre presidenten Aleksandr Lukasjenkos 26 år vid makten.
Tichanovskajas man Sergej Tichanovskij greps i maj sedan han bestämt sig för att kandidera till presidentvalet. Hans nu 38-åriga fru tog hans plats. Hundratusentals belarusier inspirerades av hennes valkampanj och protester har rasat även på platser som Lukasjenko ser som sin hemmaplan.
– Jag känner mig som en av miljontals belarusier som kämpar mot diktatorn. Den enda skillnaden är att folket har gett mig rätt att representera dem på den internationella spelplanen, säger Tichanovskaja till TT under ett besök i Stockholm.
"Har varit svårt"
Oppositionen och stora delar av omvärlden har dömt ut valet den 9 augusti som orättvist och odemokratiskt – precis som varje belarusiskt presidentval sedan 1994. Tichanovskaja, som anser att det var hon som enligt oberoende undersökningar tog hem segern, har tvingats gå i exil och lever i Litauen med sina barn.
Inför den yngsta dottern har Tichanovskaja låtsas att pappa rest bort i affärer. Men han sitter fortfarande inlåst och paret har bara kontakt via advokat.
– Hur han mår? Som en oskyldig person som suttit fängslad i sex månader gör. Men han tror på belarusierna, han vet att vi är starka, säger Tichanovskaja.
– Det är klart att det har varit svårt för mig. Men det är svårt för oss alla och mitt lidande är inte värre än någon annans. Vår styrka är att vi övervinner våra rädslor och personliga svårigheter för att fortsätta framåt i vår kamp.
Fortsatta protester
På gatorna i Belarus fortgår protesterna trots att tårgas, vattenkanoner och chockgranater återigen mötte de tusentals människor som i helgen gav sig ut på gatorna för 15:e söndagen i rad. Ilskan brinner med förnyad kraft efter demonstranten Roman Bondarenkos död förra veckan, eftersom många misstänker att han misshandlades till döds av ordningsmakten.
I måndags syntes bilder på Bondarenko tillsammans med blommor och rödvita flaggor i händerna på de omkring 2 000 pensionärer som demonstrerade för att markera att det hade gått hundra dagar efter valet. Eftersom de flesta oppositionsledare har gripits eller flytt kan de inte leda protesttågen, utan de är istället fyllda av studenter, läkare och seniora medborgare.
– För första gången på 26 år känner det belarusiska folket sig enade. De har förstått att alla har ett ansvar för sin egen framtid, säger Tichanovskaja.
– Människor är redo att kämpa för att återfå sina rättigheter. Det viktigaste är nya och fria val, det vore oerhört symboliskt. Först då kan diktaturen falla och Belarus kan byggas upp som ett nytt demokratiskt land.
"Ingen återvändo"
Regimens svar har dock varit blodigt och brutalt. Omkring 17 000 människor har gripits och många av dem har misshandlats och torterats.
– Våldet har intensifierats. Det är ett tecken på att Lukasjenko och hans folk känner sig trängda. De försöker slå ned protesterna igen och igen, men de vet inte vad de ska göra eftersom människor fortsätter att gå ut på gatorna trots regimens brutalitet, säger Tichanovskaja.
– Inget kan få demonstranterna att ge upp nu. Det finns ingen återvändo.
Hot om sanktioner
EU har dömt ut presidentvalet och straffat över 50 personer i den belarusiska statsledningen med sanktioner. Den senaste tidens våldsamma utveckling och Bodarenkos död kan innebära ytterligare åtgärder.
– Vi är redo att sätta upp fler människor som är ansvariga för våldet och valfusket på sanktionslistan, säger utrikesminister Ann Linde (S).
– Situationen i Belarus är fruktansvärd. Vi kräver att alla politiska fångar ska släppas, att våldet upphör och att folket får välja sina ledare i fria och rättvisa val.