Första bilderna på unikt fynd från stenåldern

Av: TT

Publicerad:
1 av 2 | Foto: Johan Nilsson/TT
Stenåldershunden i Blekinge Museers föremålsmagasin i Karlskrona visas nu upp för medier.

Hög status och käkar som en varg – nu kommer allt mer information om den så kallade Stenåldershunden från Blekinge.

Här kommer de första bilderna på det unika fyndet som har drygt 8000 år på nacken.

– Det är en form spetshund, med speciella drag som skiljer sig från dagens hundar, berättar osteolog Ola Magnell från Arkeologerna vid Statens Historiska Museer i Lund och fortsätter:

– Den är rätt stor och den har kroppsbyggnad som en grönlandshund. Huvudet är stort som hos en dalmatin och käken lika kraftig som på en varg.

Det unika fyndet gjordes i samband med de stora arkeologiska utgrävningarna i Sölvesborg i Blekinge tidigare i höstas. Plötsligt upptäcktes en 8 400 år gammal hund, fint hoprullad i en grop. Begravd med vad som tros vara gravgåvor. Detta mitt i det område där över 50 stora huskonstruktioner från samma tid just har hittats.

Hunden lyftes ur marken i ett tungt block av sand, och har sedan dess förvarats på Blekinge museums föremålsmagasin. Osteolog Ola Magnell från Arkeologerna, Statens Historiska Museer, i Lund har lagt många timmar på att pensla fram forntiden. Det visar sig att hunden är välbevarad – om än något skör med sina benrester.

”Ett av de äldsta gravfynden av hund i landet” har Ola Magnell tidigare konstaterat. I dag funderar han över huruvida djuret, som haft en mankhöjd på runt 54 centimeter, kan ha haft en något annorlunda status.

– Det är inte alla hundar som man begraver på detta sätt i grop. Det är inte alla hundar som får en begravning på denna tid , så denna hund är på så sätt speciell , säger Magnell till TT.

– Man kan inte utesluta att det är ett offer. Men vi tror det är en grav. Jag tycker det är rimligaste tolkningen.

Arbetet med hunden fortgår – nu väntar analys svar på en rad provtagningar som försöker utröner alltifrån vad hunden ätit till vilken ålder den haft och vilka sjukdomar den drabbats av.

När arbetet är klart kommer eftervärlden i någon form få möjlighet att uppleva den.

– Den ska kunna ställas ut – men var och när är inte klart. Det viktiga nu är att rädda den.

Publicerad: