Mejla

Malin Wollin

Jag såg en snopp – och blev glad

Publicerad:
Fotbollsplan.
Foto: Fredrik Sandberg/TT
Fotbollsplan.

Det var en regnig söndagseftermiddag när jag skjutsade mig själv till ett barns fotbollsmatch. Jag tycker att fotboll är ganska tråkigt. I många, många, år har jag levt med en allsvensk spelare och suttit på läktaren eftersom jag älskar honom men ogillar fotboll. Men nu har en ny värld öppnat sig; den där ett barn som jag har satt till världen springer runt och är duktig. Jag tycker att det är äkta roligt och det kan inte förklaras, bara upplevas.

Innan jag fick barn så tyckte jag synd om de som tvingades följa med sina barn på sport. Vilket trist liv, helgerna uppbokade för barns aktiviteter. Hoppas att mina barn blir emos som bara vill vara hemma och rita, tänkte jag och korslade två skamsna fingrar. Men det är som det mesta man räds i livet: helt plötsligt står man mitt i det och vill inte ha det på något annat sätt.

 

Matchen skulle börja klockan 15, men nu ser jag dem på planen längst bort, säkert har de tjyvstartat på grund av regnet. Smart. Jag lämnar klubbhuset bakom mig och går planernas långsidor framåt. I höjd med två små röda hus tilltar nederbörden och jag inser att jag bär regnjackan över armen, som en våt idiot. Jag ställer ner brassestolen och krånglar på mig jackan. I det vita bruset av synfältet uppstår rörelse och jag tittar dit.

En snopp.

En öppen dörr, och precis innanför: En snopp.

En naken vuxenkropp med en snopp.

Allt går så snabbt. Jag ser en naken kropp som handdukstorkar sig. Jag har sett snoppar förut, det är inte det. Men man brukar få en förvarning. Snoppar flyger inte omkring planlöst i tillvaron, det finns en tid och en plats för snopp, men den största delen av livet framlevs ändå med lemfri utsikt.

 

Första instinkten är att skämmas, slå ner blicken och hoppas att ingen såg att jag såg. Tanke nummer två är att det inte är mitt fel att ett litet rött oskyldigt hus med vidöppen dörr bjuder kön.

Tredje tanken är följande: Det var hår på snoppen. Eller, inte på själva snoppen, men ovanför, ah, ni vet hur det funkar. Det var alltså inte ett barn, och män över fyrtio spelar inte fotboll. Det var en ung mans snopp. Med hår på.

På en middag berättar jag för en vän.

”Men det kanske har gått varvet runt och är inne med hår igen?”

”Men detta var i Kalmar, jag vet inte ens om rakat har hunnit vara inne här!”

Ni kanske tycker att jag är på låg nivå, men det är inte jag som står och frotterar underlivet in flagrante.

 

Matchen spelades i ösregn med tillhörande åskoväder som vid slutsignalen rasade lodrätt över planen.

På vägen tillbaka hastade jag förbi det naketladdade huset med blicken hårt rakt fram.

Jag kan inte riktigt förklara det, men jag tyckte att det var något befriande med hår i vår släta tillvaro.

Jag såg en snopp.

Och blev glad.

 

Fritt från pitt, tack

En kompis till mig flaggar för att den här texten kommer göra så att det regnar penisar i min mejl eftersom jag skriver att jag blev glad av snopp.

Låt bli.

 

Av: Malin Wollin

Publicerad: