Ångest, ångest, ångest

Publicerad:
Uppdaterad:
Markus Olsson är 32 år gammal, har sedan dryga månaden tillbaka börjart pendla till Stockholm från Västerås. Jobbar som studie- och yrkesvägledare på Södertörns högskola och ägnar sin restid åt en hel del tankar och funderingar.
Markus Olsson är 32 år gammal, har sedan dryga månaden tillbaka börjart pendla till Stockholm från Västerås. Jobbar som studie- och yrkesvägledare på Södertörns högskola och ägnar sin restid åt en hel del tankar och funderingar.

" Ångestylld resa nu på morgonen. Ångest, ångest, ångest.

Ibland blir jag så j-vla less på att vara en trasdocka vars trådar "någon annan" håller i.

Jag är less på rutiner, krav och måsten. Varför måste man jobba, ha en inkomst, passa tider, betala, äta, duscha, sova...

Allt är styrt på något sätt, det ena kräver det andra.

Jag vill bara vara en kalv som varje dag skuttar ut på grönbete på böljande ängar där jag får sparka bakut för det sprätter av lycka i kroppen. Jag vill tugga mitt gräs, gnugga mig mot ett träd, gå ner till vattenbrynet och surpla i mig vatten.

En dag kommer Bregott-folket och filmar mig för en reklamsnutt och jag skuttar lite extra högt för att visa vilken fin kalv jag är. När jag blir trött så lägger jag mig ner i det höga gräset som ger lite skugga från den varma solen och drömmer om bete, Rosa och om de andra kalvarna i hagen.

Dagar och nätter blir till vad de är utan att styras av regler, rutiner och måsten.

Men nej, jag har givetvis med snabba steg hunnit med pendeln som avgår en bestämd tidpunkt och jag sitter där med mitt iordninggjorda hår, kläder som passar ihop, matlådan i väskan och plånboken med en vissa summa kontanter för ovetande behov.


Ångest.

I rulltrappan hade jag en väska framför mig, precis i näshöjd. Den luktade död ansjovis"

Markus Olsson

Publicerad: