Barntandvården inte gratis för alla

NYHETER

”Klassfråga som måste lösas”

Foto: casper hedberg
orättvist Tandläkare Jan Hermansson är kritisk till att tandställningar för barn har blivit en klassfråga.

Tandvården är inte gratis för alla svenska barn. Tusentals föräldrar tvingas betala uppemot 30 000 kronor för barnets tandställning.

Andra har inte råd och låter barnen gå med bettfel.

– Här finns en klar klassfråga som måste lösas, säger tandreglerare Jan Hermansson.

Vårdminister Ylva Johansson vägrar kommentera situationen.

Illusionen om den fria barntandvården spräcks varje år för tusentals föräldrar som får nej till gratis tandställning åt sina barn.

Under 2004 fick 28 989 barn tandställningen bekostad av landstingen. Tusentals barn hamnade under gränsen som ger gratis tandställning. De hade bettfel som inte ansågs tillräckligt allvarliga.

40 år gammal rekommendation

Bettfelen visas upp för särskilda tandregleringsspecialister. De använder i nästan alla landsting ett behovsindex som baserar sig på en 40 år gammal rekommendation.

Enligt indexet är noll det perfekta bettet medan fyra innebär grava defekter. Barn med tre eller fyra på indexet skickas till en tandreglerare och får tandställning. De som hamnar under får det inte.

Hård gräns

Behovsindexet är tänkt så att alla som verkligen behöver hjälp ska få det. Men indexet håller inte måttet, enligt tandregleraren Gunilla Eriksson i Stockholm. Hon får ofta in patienter som bedöms som tvåor och alltså inte får gratis tandställning. Ändå kommer de att få framtida problem, enligt hennes bedömning.

– Ett djupt bett ska enligt indexet vara så djupt att man biter sig själv i tandköttet. Det är en hård gräns. Även bett där framtänderna lappar över varandra mycket ger stort slitage. Många med sådana bett har inget kvar av framtänderna vid 50 års ålder, säger Eriksson.

”Lotteri för familjerna”

I gränszonen mellan svaga treor och starka tvåor där vissa får tandställning och andra inte finns dessutom ett utrymme för godtycke, anser Bodil Frankander, ordförande för Privattandläkarna i Stockholm.

– Det är ett lotteri för familjerna, säger hon.

Bedömningen av bettfelen vilar inte på vetenskaplig grund. Vilka barn som ska få tandställning beror i stället på landstingens ekonomi. Det slog SBU, Statens beredning för medicinsk utvärdering, fast i oktober 2005.

– Landstingen ska inte gömma sig bakom index och hävda att de har vetenskaplig förankring. De borde gå ut och säga att det är ekonomin som styr, säger en av rapportens författare, ortodontisten Ken Hansen.

Dubbelt så många får hjälp i norr

Formellt är bedömningarna och gränserna för när man ska få tandställning likartade i hela landet. Men olika pengapåsar skapar olika utfall. I Västerbotten får nästan dubbelt så många tandställning (39 procent) som i Skåne (21 procent), enligt SBU.

Tandregleraren Jan Hermansson har varit tandregleringsspecialist i både Västerbotten och Stockholm. I Stockholm har tandregleringsspecialisterna ett antal tandregleringscheckar att dela ut varje år. Om checkarna tar slut får man inte dela ut fler det året.

– I Västerbotten finns ingen övre gräns för hur många som kan få hjälp per år. Därför är det lättare att vara snäll och ge tandställning i Västerbotten, säger Hermansson.

Invandrarföräldrar har inte råd

Han möter sällan invandrarföräldrar som har råd att ge sina barn tandställning när de måste betala för den:

– Här finns en klar klassfråga som måste lösas. Många utländska familjer har inte en suck att betala. Då står barnet där med ett stort synligt bettfel, som kan vara stigmatiserande på arbetsmarknaden, säger Hermansson.

Yilmaz Kerimo, socialdemokratisk riksdagsman, har motionerat om en ändring av tandvårdslagen. Han vill ha samma system som i Norge, där barn som i Sverige inte skulle få en enda krona subventioneras. De får betala en del av tandställningen, men slipper hela kostnaden.

Aftonbladet har skickat 13 frågor till vårdminister Ylva Johansson, om allt från ändrad tandvårdslag till varför det är ett lotteri vem som ska få gratis tandställning. Hon vägrar svara på en enda fråga och säger bara:

– Det är landstingen som bedömer behoven. De barn som har behov av tandreglering får det.

Läs mer:

Tidigare:

Joachim Kerpner