Är Turkiets mål etnisk rensning?

Foto: KHALIL ASHAWI / REUTERS TT NYHETSBYRÅN
Turkiskstödda styrkor tar ner en kurdisk staty i Afrin.
NYHETER

President Erdogan firar segern i Afrin men det är svårt att veta vad som är målet för den turkiska offensiven i Syrien.

Är det en etnisk rensning av kurderna som Ankara vill uppnå?

I så fall är det risk att avtalet som strypt flyktingströmmen till Europa hotas.

Under de senaste åren har Nato-landet Turkiet tränat och byggt upp en proxyarmé i Syrien bestående av en brokig skara krigare från Fria syriska armén på 10 000-20 000 man. Deras jobb har varit att tillsammans med turkiska trupper strida mot framförallt de väpnade syriska kurderna, YPG.

Detta samtidigt som Nato-landet USA formade en allians med YPG för att krossa Islamiska statens kalifat.

De två Nato-länderna var på en gång allierade och fiender.

Knappt hade IS besegrats militärt förrän Turkiet angrep den kurdiska enklaven Afrin i norra Syrien. Skälet är att Turkiet fruktar att om de kurdiska syrierna lyckas bilda en egen stat av sina områden i Syrien så kommer det att uppmuntra Turkiets egna kurder att försöka göra samma sak, framförallt den väpnade grenen PKK.

Nu hotar president Tayyip Erdogan att gå vidare mot andra områden som kontrolleras av YPG. Där riskerar hans proxyarmé att stöta på Nato-grannen USA som numera vacklar i sitt stöd för YPG.

Precis som Assadregimen stämplar alla motståndare som terrorister så kallar Turkiets kurderna för terrorister.

Travspelare

Verkar det rörigt?

Saken blir inte precis mer glasklar av att Turkiet bombat i Afrin med Rysslands och den syriska regimens goda minne.
Turkiet är som en travspelare som satsar på alla hästar i hopp om att åtminstone någon ska ge vinst.

Intrycket Turkiet ger är att man vill rensa sin gräns mot Syrien på kurder, framförallt på de som strider för YPG. Man vill skapa en buffertzon för att hindra PKK och YPG från att samarbeta, föra över vapen med mera. Man vill förhindra att hoppet om ett fritt Kurdistan växer sig starkare.

Därför spekuleras det i att Turkiet kommer att låta en del av de tre miljoner syriska flyktingar som i dag finns i Turkiet flytta in i de hus som 200 000 flyende kurder lämnat efter sig.

Tvångsförflyttning

– Det skulle nästan kunna beskrivas som en etnisk rensning, ett sätt att försöka ändra demografin med våld via tvångsförflyttning av flyktinggrupper, säger Paul Levin, chef för Institutet för Turkietstudier till nyhetsbyrån TT.

I ett läge när flyktingar tvingas tillbaka till ett krigsområde skulle det bli moraliskt svårt för EU att fortsätta betala Turkiet för att stoppa flyktingar från att ta sig vidare till Europa. Vilket i så fall skulle få vittgående konsekvenser för sammanhållningen inom EU och möjligheterna att enas om en gemensam asylpolitik.

Turkiets militära äventyr i Syrien försvagar också fronten mot IS. Visserligen är terrorgruppen militärt besegrad men det finns fortfarande kvar motståndsfickor som nu får tillfälle att återhämta sig när YPG koncentrerar sig på att slåss mot Turkiets gerillaarmé.

Oväntat

Afrin föll oväntat snabbt eftersom YPG bestämde sig för att överge staden i stället för att stanna och slåss. Nu hotar gruppen med att starta ett gerillakrig mot Turkiet och dess gerillaarmé. Något som ytterligare riskerar att förlänga och komplicera ett redan osedvanligt komplext krig.

Därför var det ingen slump att EU:s "utrikesminister" Federica Mogherini i dag i Bryssel kritiserade Turkiets offensiv.

– Målet för det internationella samfundet är att trappa ner de militära aktiviteterna, inte att trappa upp dem, sa hon vid en pressträff i Bryssel.

Problemet är att Turkiet struntar i vad som är målet för omvärlden. Som grannland med en lång landgräns till Syrien ser Erdogan först och främst till sina egna intressen.

Syriens tragedi i 5 siffror 00:31
ARTIKELN HANDLAR OM

Turkiet

Syrien

Afrin

USA

EU

Kurdistan