Han har ängeln runt hörnet

NYHETER

Andreas Höijer, 22, bär med sig minnet av sin avlidne mor var han än går.

Ängeln på ryggen gråter. Det var så det kändes.

– Hon var världens starkaste människa, säger han.

Andreas Höijer från Härnösand tatuerade in en ängel med ett barns ansikte drygt ett år efter att hans mor avled.

Hon hade varit sjuk i flera år, men hennes död för tre år sedan kom ändå plötsligt.

Andreas Höijer, som då var 19 år, tog förlusten hårt.

– Vi har rätt hård jargong inom kompisgänget, men då var man som en liten fjant som bara stod och tittade på.

– Hon var världens starkaste människa. Hon stod upp tills hon dog. Hon lät inte sjukdomen besegra henne, utan levde vidare som vanligt.

Han tystnar – men tillägger:

– Jag ville bara fly verkligheten. Man var inte så stor direkt.

Därför ville han att ängeln skulle ha ett barns ansikte. Tårarna symboliserar ett tillstånd som ingen vill uppleva.

– Jag kunde inte göra så mycket. Hon låg bara och sov innan hon somnade in för gott. Jag kände mig som en försvarslös ängel.

”Tatueringar ska symbolisera något”

Andreas hade länge varit sugen på att tatuera in en ängel på sin kropp. Och den skulle gärna gå från skuldra till skuldra.

Ängelns ansikte hittade han på internet. Genom en kompis kom han i kontakt med den svenska mästaren i frihand som sedan sammanställde skissen.

– Jag tycker att tatueringar ska symbolisera någonting. Och den här tatueringen symboliserar min mamma.

Nu ser hon allt du gör?

– Ja, förhoppningsvis.

– Men hon lär ju bara ha skakat på huvudet när jag gjorde tatueringen. Det gjorde sjukt ont. När jag gjorde skuggningarna på skuldrorna kändes det som att något gned en kniv mot ryggen.

Det tog sammanlagt sex och en halv timme att göra tatueringen.

Andreas har även två andra tatueringar. De sitter på ena handleden.

– Men det här är den grymmaste som jag gjort, säger han.

Har du några nya idéer på lager?

– Nä, inget jag känner för just nu. Då är det mer värt att vänta. Men när man väl har gjort en tatuering så vill man ha fler. Det är som en drog.

Nicklas Hermansson