Islandshästen Alvar försvunnen – efter stormen Alfrida

avEneida Berisha

Natten mot onsdagen drog stormen Alfrida in med full kraft mot stora delar av Sverige. När den nådde 32-åriga Louise Siekas gård i Sjöhamra i Kårsta blev den sexåriga hingsten Alvar så skrämd att han flydde gården. Nu söker ägaren förtvivlat efter honom.

– Han är min bästa vän. Jag är tacksam för all hjälp jag kan få, säger ägaren Louise.

Louise Sieka, 32, har en gård i Sjöhamra i Kårsta, norr om Stockholm där hennes tre islandshästar bor.

När stormen Alfrida drog in skrämde den hennes yngsta häst, Alvar, en sexårig hingst så rejält att han flydde gården, vilket tidningen Hippson skrivit om.

– Den kom ganska plötsligt hos oss. Det var väldigt lugnt innan och sen drog det bara i gång, säger Louise till Aftonbladet.

Natten mot onsdagen vaknade Louise av att elen gick och hon tog sig då till stallet för att plocka in sina hästar som tillfälligt bor i uteboxar då stallet håller på att renoveras om.

– De var i vild panik och sprang runt, berättar hon.

Medan hon tog in och spände fast de andra hästarna hann sexåriga Alvar lämna gården i tumultet och han har varit försvunnen sedan dess. Louise letar nu, tillsammans med frivilliga och vänner, förtvivlat efter honom.

– Jag är tacksam för all hjälp jag kan få, säger Louise.

1 av 3 | Foto: PRIVAT.
När stormen drog in mot Louises gård skrämdes den sexåriga hingsten Alvar.

”Det är min bebis”

När Aftonbladet pratar med Louise är hon ute och letar efter honom tillsammans med vänner och andra frivilliga. De har lyckats få upp spår efter honom men stormen försvårar sökandet och de har behövt ta det i etapper.

– Jag har fått otrolig bra hjälp av fantastiska vänner, säger hon.

De bor på en halvö och Louise hoppas att Alvar inte tagit sig så långt att han lämnat den.

Dessutom har de hittat blod i spåren från hans hovar och hon är rädd att något allvarligt kan ha hänt honom, som att han skadat sig svårt eller hamnat i bråk med någon annan häst.

– I och med att vi är omringade av vatten är min värsta rädsla att han kan ha gått igenom isen. Men med tanke på hans personlighet tror jag att han tar det lugnt och är försiktig.

Louise försöker att inte föreställa sig det värsta men det är svårt för henne att inte oroa sig.

– Han är min bästa vän. Han har tagit sina första steg i min famn och aldrig lämnat gården. Det är min bebis. Just nu försöker jag bara hålla mig i schack, säger Louise.

ARTIKELN HANDLAR OM