Vittnesmålen från Burma: Barn våldtas och bränns levande

NYHETER

Vuxna och barn bränns levande eller slaktas med machete.

De som överlever vittnar om våldtäkter och döda kroppar i massgravar.

– Det här är hemskheter som jag aldrig kommer att glömma, säger tolvårige ”Hosan” i en ny rapport från Rädda barnen.

Foto: GETTY IMAGES GETTY IMAGES ASIAPAC

Flyende människor ur minoritetsgruppen rohingya berättar återkommande om fruktansvärda upplevelser i delstaten Rakhine, som den burmesiska militären misstänks ha attackerat systematiskt sedan den 25 augusti.

Vuxna, framförallt kvinnor, och barn bränns levande eller blir slaktade med machete, enligt vittnesmål i en ny rapport från Rädda barnen.

60 procent av de över 600 000 rohingyer som har flytt från Burma till Bangladesh är barn, enligt organisationen, som nu bär på traumatiska berättelser.

I princip alla barn som Rädda barnen har intervjuat har sett när en förälder eller någon närstående har dödats. Barnen har också sett och/eller själva utsatts för övergrepp.

”Våldtagen av tre soldater”

  • ”Vissa soldater tog mig och två andra tjejer in i ett hus. De slog mig i ansiktet med en pistol, sparkade mig i bröstet och stämplade mig på mina armar och ben. Sedan blev jag våldtagen av tre soldater. Våldtäkten pågick i ungefär två timmar och jag svimmade ibland”, säger en flicka som kallas Shadibabiran och är 16 år, i rapporten.

  • En tolvårig pojke som kallas för Hosan berättar om flykten till Bangladesh som han påbörjade efter att han sett militären hacka människor med machetes i byn där han bodde. När han kom till en annan övergiven by, där han hoppades hitta mat eller vatten, såg han vid ett tillfälle en reservoar. ”När jag kom närmare såg jag minst 50 döda kroppar flytande i den. Jag kan inte glömma lukten av de brinnande husen, eller synen av de uppblåsta kropparna. Det här är hemskheter som jag aldrig kommer att glömma”, säger pojken, vars riktiga namn har fingerats, i rapporten.

Risken stor för övergrepp

Precis som flera andra organisationer, som Amnesty och Human rights watch, kräver Rädda barnen nu att omvärlden reagerar på det som av FN beskrivits som etnisk rensning mot minoritetsgruppen. Organisationen är på plats och delar ut mat och hygienartiklar till människor i flyktinglägren i Bangladesh, och möter då också många djupt traumatiserade barn.

Lägret är också en plats som inte är särskilt bra för barn. Aftonbladet beskrev i måndags att Röda korset hittat avföringsbakterier i vattnet, och att de humanitära förhållanden är mycket svåra.

– Risken för att barn utsätts för övergrepp är stor, säger Jesper Hansén, Asienchef på Rädda barnen.

Burmas ledare, den Nobelprisade Aung San Suu Kyi, har trots hård press från omvärlden undvikit att kritisera sin militär, som misstänks för brott mot mänskligheten.

På måndag samlas utrikesministrar från bland annat Europa och Asien i Burma, och Rädda Barnen hoppas då att bland annat Sveriges utrikesminister Margot Wallström (S) ska kräva en oberoende utredning av vad som sker i Rakhine, och göra det möjligt för hjälporganisationer att ta sig in i den slutna regionen.

Fler vittnesmål ur Rädda barnens rapport:

  • "Jag såg en soldat hälla bensin över en höggravid kvinna. Sedan satte han henne i brand. En annan soldat tog ett barn från sin mammas armar och kastade honom in i elden. Hans namn var Sahab och han var inte ens ett år gammal. Jag kommer aldrig att glömma deras skrik".

  • “För sex veckor sedan kom de [militären] och tog 40 flickor och kvinnor. Vi såg dem aldrig igen”.

  • ”När militären kom till vår by sa de till oss att gå in i huset och stanna där. Om vi inte följde deras order skulle de slå oss. Jag tog med mina fyra barn och min fru och gick in. Då tände de eld på huset, när vi var där inne. Vi fick panik och försökte ta oss ut men allt hände så snabbt. Jag såg att min sexåriga dotters kjol hade fattat eld, så jag tog tag i henne och sprang ut. Min fru och tolvåriga son kom också ut, men vi förlorade två barn i kaoset. Jag vet fortfarande inte vad som hände med dem”.

  • ”Militären kom till vår by och två soldater fattade tag i en tonårsflicka. Sedan gruppvåldtog de henne framför hela byn. De som försökte hjälpa henne blev slagna av andra soldater. Sedan började de skjuta mot människor, så vi sprang till en närliggande by. Till slut lyckades flickan springa iväg och ta sig till den by som de flesta av oss hade flytt till. Hon var i mycket dåligt skick. Hennes föräldrar hade dödats när de försökte hjälpa henne. Så jag hjälpte henne att tvätta sig och försökte vårda hennes skador. Hon var bara 14 år gammal och blödde mycket. Efter fyra dagar dog hon”.

  • ”För två månader sedan stormade sex soldater mitt hus och höll mig inlåst i tre dagar. De våldtog mig allihop. Jag svimmade flera gånger under tiden, så det kan ha varit fler än sex soldater. En gång när jag vaknade våldtog tre soldater mig samtidigt. De penetrerade min vagina, mitt anus och min mun samtidigt. De var så brutala att jag blödde ur munnen och förlorade en tand”.

Det finns också vittnesmål om den milisgrupp ur rohingyagruppen kallad ARSA som anklagas av burmesiska staten för våldsamheter, och som militären uppgett att man kommit till Rakhineregionen för att stoppa:

  • ”ARSA kom till min by dagen innan de attackerade polisposteringarna. De sa till alla att lämna över sina knivar och pinnar till dem. De sa till mig att jag måste hjälpa dem och att jag skulle ta mig till grannbyn och plantera minor så att poliserna skulle sprängas. Jag sa att jag inte ville det och blev slagen av flera män med stora påkar i vårt risfält. När de var klara var jag mycket skadad och jag bara låg på marken med stängda ögon. Några av mina vänner ville inte bli slagna så de följde med dem.”

  • ”Allt detta hände för att några muslimer attackerade buddhisterna. På grund av några få personer lider nu hela vår folkgrupp. Allt där borta är nu förstört eller stängt. Moskéer, religiösa skolor, allt är borta. När vår by förstördes flyttade vi till en annan där vi stannade i tolv dagar. Sedan tog all vår mat slut så vi tvingades komma hit [till flyktinglägret]. Även före detta var jag rädd för att möta militären. Flickor fördes bort, så jag brukade stanna nära vårt hus. Om du hörde skottlossning visste du att de var i närheten. Så då brukade jag gömma mig i mitt hus och vara tyst tills de lämnat.”

Fotnot: Alla namn har bytts ut.

Här utplånas ett helt folk 00:29