Världen minns Srebrenica – 25 år efteråt

Av: TT

Publicerad:
Uppdaterad:

Ett kvarts sekel efter de fasansfulla dagarna hittas fortfarande offer för folkmordet i Srebrenica – och kan till slut begravas av sina anhöriga. Men än i dag förnekar vissa massakern.

– Man brukar tala om tystnaden och förnekelsen som det andra såret, säger fredsforskaren Johanna Mannergren Selimovic till TT.

"Allt jag hittade var en handfull ben och huvuden."

Orden är Hajrija Orics, en av de många anhöriga som mist sina närmaste i det som FN fastställt är ett folkmord. Hennes man Sahin och 17-årige son Elvir mördades i massakern, deras kvarlevor hittades först flera år senare. Hajrija Oric var en av dem som följde rättegången mot bosnienserbiske ex-ledaren Radovan Karadzic, som i fjol dömdes till livstids fängelse.

– Att de högst ansvariga ställdes till svars efter Srebrenica och att processen fortsatt med de som befunnit sig längre ned i kedjan innebar stora framsteg, säger Johanna Mannergren Selimovic, docent i freds- och utvecklingsforskning vid Utrikespolitiska institutet.

Nio nyligen hittade och identifierade män och pojkar begravs nu, 25 år efter massakern i Srebrenica.
Foto: Kemal Softic/ AP TT NYHETSBYRÅN
Nio nyligen hittade och identifierade män och pojkar begravs nu, 25 år efter massakern i Srebrenica.

Vänner blev dödsfiender

Srebrenica, då en belägrad stad i nordöstra Bosnien där majoriteten tillhörde den muslimska delen av befolkningen, intogs den 11 juli 1995 av den bosnienserbiska armén allierad med Serbien och kristna. Vänner blev snabbt dödsfiender. Grannar blev motståndare. Från den dagen och cirka tio dagar framåt mördades tusentals män och pojkar och begravdes i massgravar.

FN-truppen Unprofor lovade skydda staden, men enbart 400 nederländska soldater fanns på plats. Medan kvinnor och barn bussades ut ur området fördes män och äldre pojkar undan av angriparna.

Foto: Kemal Softic / AP/ TT NYHETSBYRÅN
En kvinna sörjer vid en gravsten i Potocari, nära Srebrenica.

Livbojen – goda berättelser

Myndigheternas lista över saknade eller dödade innehåller över 8 000 namn. Johanna Mannergren Selimovic har i sitt arbete intervjuat många av de efterlevande i Bosnien, människor som vittnat om de mest fruktansvärda grymheter. Men i stort sett alla har också – mitt i den stora tragedin – någonting positivt att berätta, ett hopp att förmedla. Som den kvinna vars granne ringde och varnade henne och sade åt henne att fly omedelbart med sin familj innan det var för sent. Detta trots att grannen tillhörde den motsatta sidan i konflikten.

– Det visar hur viktigt det är att också komma ihåg de goda berättelserna. Det blir en livboj att hålla sig fast vid för de anhöriga samtidigt som det möjliggör för de efterlevande att gå vidare. Det blir ett sätt att ta sig ut ur de kollektiviserande föreställningar som göder hatet, säger Johanna Mannergren Selimovic.

Foto: MICHEL EULER/ AP TT NYHETSBYRÅN
Bilden från 1993 visar evakuerade från den muslimska delen av Srebrenica. Idag samlas överlevande från folkmordet, främst kvinnor, för att minnas sina fäder, bröder, makar och söner.

Väldokumenterade händelser

Men det finns de som förnekar eller relativiserar folkmordet, trots den överväldigande bevisningen och den omfattande mängden vittnesmål som finns. Trots att offer fortfarande hittas och först nu kan begravas.

– Även i dag är Srebrenica omgivet av historierevisionism och en förnekelsepolitik. Precis som i debatten med "fake news" handlar det om ett sätt att skaffa sig och upprätthålla makt, säger Johanna Mannergren Selimovic och fortsätter:

– All förnekelse till trots, faktum kvarstår att folkmordet är väldigt väldokumenterat. Det betyder mycket för kommande generationer och underlättar för försoningsprocesser i framtiden.

Foto: Darko Bandic/AP/TT
Under senare åren har fler kvarlevor efter folkmordet i Srebrenica i Bosnien 1995 hittats. Bilden visar en begravning i fjol.
Foto: Kemal Softic/ AP TT NYHETSBYRÅN
Gravplatsen Potocari, nära Srebrenica i Bosnien.
Publicerad:

LÄS VIDARE

ÄMNEN I ARTIKELN