”Vi tvingas fuska med väntelistor”

Enhetschefen inom psykiatrin om fifflet med vårdgarantin

Foto: Foto: LINA BOSTRÖM EINARSSON
LÅNG KÖ 26-åriga Therese har väntat i 1,5 år för att få terapi.

En man sitter tillbakalutad och samtalar med sin terapeut.

Fotot är hämtat från regeringens informationsfolder om satsningarna på svensk psykiatri.

Men det är en bild långt från psykiatrins verklighet vi hör talas om.

Under två veckor har vi lyssnat till hundratals berättelser och träffat flera av dem som vittnar om lång väntan och kamp för att få rätt hjälp.

Berättelserna är tillsammans en anklagelseakt mot en otillräcklig och svårtillgänglig svensk psykiatri.

Therese, 26, vårdades med fel diagnos i nästan åtta år. Med tiden höjdes dosen antidepressiv medicin som aldrig hjälpte. För Therese gick många, viktiga ungdomsår förlorade. Nu har hon fått rätt diagnos och medicin som fungerar. Hon är nöjd och har en bra samtalskontakt, men är fortfarande en av alla de som väntar. Sedan ett och ett halvt år står hon i lång kö till terapi för att lära sig leva med sin diagnos.

– Det är väldigt mycket mediciner, jag hade önskat mer samtalsterapi, säger hon.

Får tio minuter

Berättelserna vi hör liknar varandra, de som drabbats av psykisk sjukdom måste föra en lång kamp för att få hjälp. De har ställts i kö,

i väntan på en läkartid, utredning eller uppföljning av vården.

De får tio minuter med en hyrläkare som skriver ut ett recept. Eller skickas hem från sluten avdelning med veckor eller månader till nästa besök hos psykiatrin.

– De skrivs ut till ingenting, säger Birgitta.

Två av hennes barn, en son och en dotter drabbades båda av psykiska sjukdomar. Under loppet av 16 månader vårdades de på sluten avdelning i sammanlagt 64 veckor. Hennes dotter blev 24 år gammal. Hon tog hon sitt liv medan hon vårdades på den slutna avdelningen.

Även läkare, psykologer och skötare inom psykiatrin vittnar om växande köer och knappa resurser.

– Jag tycker att hela systemet är fel, säger en enhetschef.

Han vill vara anonym av rädsla för att förlora sitt jobb.

– Vi tvingas fuska med väntelistor. Det går ut över patienterna.

Enhetschefen pratar om vårdgarantin som ger vuxna rätt till ett första besök inom 90 dagar, barn och unga inom 30 dagar.

På pappret har köerna minskat till både barn- och vuxenpsykiatrin. Regeringen har satsat hundratals miljoner kronor på svensk psykvård.

”Fyller inte tjänster”

Ändå är det inte den bilden vi ser.

– Det finns en massa mottagningar där de inte lyckas anställa, som går runt på hyrläkare och där de inte fyller vakanta tjänster, säger Ing-Marie Wieselgren, psykiatriexpert på Sveriges kommuner och landsting.

Och hon hör till vårdgarantins förespråkare.

– Det har blivit bättre, men inte tillräckligt bra, säger hon.

Svensk psykiatri har genomgått en fundamental förvandling. Från stora mentalsjukhus med närmare 40 000 sängplatser långt in på 1980-talet till bara

4 500 sängar i dag. Sedan början av 1990-talet har antalet platser halverats.

Det ställer höga krav på den öppna psykiatrivården.

– Min uppfattning är att de kapat i båda ändar. Jag har 22 personer som väntar på en tid hos mig, säger en psykolog inom öppenpsykiatrin.

Anders Milton, regeringens psykiatrisamordnare mellan 2003 och 2006, tycker inte att kommunerna och landstingen kan skylla på att de inte har pengar:

– De kan inte fortsätta att ta pengar från skattebetalarna och inte lösa uppgiften. Det handlar om att prioritera, säger han.

Kristina Edblom