Räddade - ur helvetet

Av: Linda Hjertén

Publicerad:
Uppdaterad:
1 av 4 | Foto: PER-OLOF SÄNNÅS
Äntligen hemma Paret Mattias Björklind och flickvännen Linda Peterson, höger, blir mötta med blommor och kramar av Lindas lillasyster Annelie Peterson. "Vi har bara fått information genom nyheterna, säger Annelie. Det har varit hemskt med all ovisshet, jag är så glad nu."

Aleppo/ARLANDA

Trötta men lättade kom de första evakuerade svenskarna till Arlanda i går.

De möttes av längtande armar.

- Det är så skönt att allting löste sig. Till slut, säger Jeanette Woxmark.

Strax före åtta på kvällen började de anhöriga samlas. Några håller blommor i händerna. En farmor håller i två gosedjurshundar som hon ska ge till sina barnbarn som äntligen ska komma hem. Varje gång dörren till ankomsthallen öppnas rycker de som väntar till.

Jeanette Woxmark tillhör ett större sällskap som firat bröllop i Libanon.

Efter att ha flytt från Beirut i buss har de tillbringat en natt på universitetet i Aleppo.

Fem plan chartrade

I går var fem plan chartrade för att flyga svenskar från Aleppo till Arlanda.

Jeanette Woxmark och hennes vänner kom med ett flyg som skulle ha avgått klockan tolv, svensk tid. Det skulle anlända till Arlanda vid kvart över fyra på eftermiddagen, men inte förrän halv nio på kvällen kom planet fram.

Väntar med kramar

Farzin Jassebi är en i sällskapet. På en bänk i ankomsthallen väntar hans mamma Benita Viitala, hennes man Reijo Viitala och Farzins flickvän Elin Bäckström. De sitter med armarna runt varandra.

- Jag är så spänd, säger Elin Bäckström. Det har varit jobbiga dagar och jag har saknat honom så mycket.

- Det viktigaste för honom just nu är att vi är här, han vet att vi stöttar honom, säger Benita Viitala.

Strax innan nio börjar de efterlängtade vännerna komma ut till ankomsthallen. De möts med glädjerop, tårar och kramar som aldrig verkar ta slut.

När Farzin Jassebi syns i dörröppningen tar det inte lång tid innan han hamnar i sin familjs famnar. Han försöker berätta allt som har hänt.

-I Syrien vägrade de tro att jag var svensk, säger han. De började snacka om att jag skulle göra militärtjänst. Mitt pass har de slitit så mycket i att det har fallit sönder.

Paret Mattias Björklind och Linda Peterson möts av Lindas pappa Ulf Torstensson och lillasyster Annelie Peterson.

- Det är så skönt att vara hemma, säger Mattias Björklind. Det har varit långa dagar. Men vi har i alla fall haft varandra här i gruppen och det har varit jätteviktigt.

Var rädd

Jeanette Woxmark log stort när hon klev ut i ankomsthallen.

- Flygresan var okej, men resan från Beirut och tiden i Syrien var väldigt påfrestande. Jag var rädd för att något skulle hända under resan i Libanon. När vi kom till Syrien övergick rädslan i ilska. Nu känns det bara tryggt, det är inte farligt längre.

Läs mer:

Publicerad: