De sögs ner under båten

NYHETER

Svenska Susanne om båtdramat i Thailand: Jag tänkte: Nu dör jag

Foto: 60 personer ombord Alla sittplatserna var upptagna när Jenniann Jacobsson och Susanne Sävenholt klev ombord på båten som skulle föra dem från fullmånefestivalen på Koh Pangan så de placerade sig längst fram i fören. Det räddade troligtvis deras liv. De tror att det var så många som 60 personer ombord på den lilla båten när den tippade.

KOH SAMUI

När Susanne Sävenholt och Jenniann Jacobsson klev på snabbåten var den redan full.

Innan de förstod att båten kapsejsat var de redan under vattnet.

-Jag hann tänka att nu dör jag, säger Susanne.

Foto: MINST ÅTTA DÖDA Den överlastade båten var på väg från ön Koh Phangan när den slog runt.

Mindre än ett dygn har gått sedan olyckan. Susanne, 30, och Jenniann, 27, sitter brunbrända i bikinitoppar och spelar kort i receptionen på Evergreen Hotel. De är fortfarande skakade av sin upplevelse.

-Det kändes som att vara med i en film.

Göteborgstjejerna firade fullmånefestivalen på grannön Koh Phangan. Festen var tänkt som höjdpunkten på deras resa. Tusentals ungdomar dansade på utomhusdiscot.

Susanne och Jenniann köpte hinkar med vodka och redbull, men kände sig inte särskilt berusade.

Längst fram i båten

De hade precis missat båten tillbaka klockan fyra på morgonen. Nu ville de under inga omständigheter missa fembåten. Under tak var alla sittplatser redan upptagna, och de placerade sig längst fram i båten där den var öppen. Ett beslut de förbannade under de första tio minuterna av överfarten när fartvinden förvandlade dem till isklumpar - men som troligen räddade deras liv.

Fler och fler tog sig ombord på båten, det rådde lite av panikstämning. Inte många ville vänta en timme till.

Susanne tror att de var så många som 60 ombord. Jenniann tyckte att båten kändes rejält överlastad - i stället för att resa sig i fören som en snabbbåt ska, låg den plant i vattnet och studsade på vattenytan som en sten när man kastar macka.

Men vädret var bra. Inga höga vågor. Inga klippor att köra på.

-Sedan hände allt som i slowmotion, säger Susanne.

"Nu är det kört"

Hon visar med handen hur båten krängde åt sidan och sedan tippade

-Efter en bakåtvolt var jag plötsligt i vattnet under båten. Jag kände vad som varit golvet - ovanför mig. En enda tanke dök upp i mitt huvud: Upp, upp, upp. Det va en nära-döden-upplevelse, "nu kommer jag inte upp, nu är det kört".

På något sätt hann hon upp till ytan innan luften tog slut.

- Jag ropade på Jenniann men fick inget svar.

Jenniann kände också att golvet var som ett tak över hennes huvud. Hon var instängd, och sköt ifrån för att komma ut och runt på andra sidan skrovet. Hon kände att någon var ovanpå henne.

-Precis innan luften tog slut såg jag ytan, säger hon.

Passerade i hög fart

Allt var kaos. De såg andra båtar passera några hundra meter bort i hög fart. Folk skrek "help, help". I månljuset såg tjejerna fem thailändare krampaktigt hålla sig fast i den lilla delen av båten som fortfarande var över ytan. De simmade bort från båten, rädda att dras ner.

Susanne är dykvan. Jenniann har jobbat som simlärare. Ingen av dem hade problem att hålla sig flytande i de tio minuter som gick innan en räddningsbåt kom.

Susanne började gråta så fort hon var i säkerhet.

Väl på hotellet ringde Susanne direkt till sin mamma.

Dagen efter är båda samlade.

-Vi är extremt glada för att vi överlevt.

"Det känns helt sjukt"

Vi åker ut till Big Buddha Pier för att ta några bilder. Olycksbåten är på väg att bogseras upp. Trots att ingen av passagerarna hade någon flytväst på sig ligger några västar slängda över framrutan. Plasttaket och två av kåporna på de jättelika motorerna är bortslitna, skrovet är illa skavt.

-Känns helt sjukt att se båten, säger Jenniann. Att tänka sig att så många dog.

Hemresan är bokad först om två veckor. Det tänker Susanne och Jenniann inte ändra på.

-Tvärtom vill vi verkligen njuta av den sista tiden.

Chauffören har överlämnat sig

Läs mer:

Wolfgang Hansson