Borgmästaren som vill förbjuda muslimer

NYHETER

ÁSOTTHALOM. I den lilla ungerska staden Ásottahlom bor det bara två muslimer.

Ändå har stadens borgmästare förbjudit moskéer och förklarat krig mot ”muslimsk kultur”.

– Muslimer är inte välkomna att flytta hit, säger borgmästaren László Toroczkai, 38.

Foto: Andreas Bardell / AFTONBLADET

Man kan ställa sig på den spikraka huvudgatan och iaktta farbrorn som väntar på att postkontoret ska öppna.

Se tanten på cykel mödosamt trampa fram.

Inget, inte det minsta, tyder på att den sömniga ungerska landsortsstaden Ásotthalom med sina 4 000 invånare i raskt takt skulle vara på väg att förändras i högerextrem riktning med lagar, som hämtade ur en mörk, förfluten tid.

Lika osannolikt tycks det att stadens borgmästare under flyktingkrisen för ett och ett halvt år sedan – då tiotusentals vuxna och barn vandrade över åkrarna runt staden på väg mot Västeuropa – lade upp en Hollywoodliknande actionfylld video på Youtube, som avslutades med följande hotfulla ord:

Ungern är ett dåligt val. Ásotthalom det värsta”.

Eller att samme man i dag skulle ha tiotusentals följare på Facebook som jublande skriver ”heja!” och ”ut med inkräktarna!” varje gång han lägger upp bilder på migranter som han själv eller den privata gränsmilisen han byggt upp har stoppat.

Allt ter sig otänkbart och likväl är det sant.

Den 38-årige borgmästaren László Toroczkai har förklarat krig mot vad han kallar ”muslimsk kultur”. Under det senaste året har han förbjudit moskéer, minareter, böneutrop och muslimska kläder, som hijab, med motiveringen att det kan skrämma lokalbefolkningen. Samt ”homosexuell propaganda”.

Allt för att skapa ett vitt mönstersamhälle.

Foto: Andreas Bardell / AFTONBLADET
László Toroczkais gränsstyrka på jakt efter flyktingar

Stadshuset är inrymt i ett envåningshus på huvudgatan. Vi bjuds på kaffe av hans vänliga assistent. Väntar bland kartor med fastighetsindelningar och listor med kommunala ärenden som skolfrågor och sophämtning, allt det vardagliga som ska rymmas vid sidan av det extrema.

Krukväster står i prydliga rader. Kopieringsapparaten brummar tyst.

– Ursäkta att jag är sen!

László Toroczkai sträcker fram handen, ler mot oss och ursäktar sin engelska, trots att den är utmärkt. Ansiktet är aningen svullet efter en tandoperation och fotografen får noggranna instruktioner om hur han får porträtteras.

Annars är han nöjd. Byggandet av det andra taggtrådsstängslet vid gränsen, som ska löpa parallellt med det gamla och bli en meter högre, har äntligen kommit igång.

– Det innehåller mer sofistikerad övervakningsteknik. Olika larmsystem och rörelsedetektorer. Fast om hundra illegala anfaller samtidigt, som i de spanska enklaverna i Nordafrika, räcker det naturligtvis inte, säger han.

Sedan fem år tillbaka bor László Toroczkai i kommunen, på en gård alldeles vid gränsen.

– Jag är den första som upptäcker om någon kommer. När jag såg alla illegala komma för ett och ett halvt år sedan… det var osannolikt. Jag insåg hur sårbara vi var.

Redan under flyktingkrisens början ville ytterst få av människorna från Syrien, Afghanistan och andra länder stanna i Ungern. Varför kan du inte bara släppa igenom dem?

– Ungern är medlem i EU. Vi tillhör den europeiska kulturen. Jag vill behålla Europa som det är, så att det inte blandas ut, som i USA.

Vad är problemet med det?

– De europeiska nationernas särart försvinner. Jag vill inte resa till Paris, Berlin och Stockholm för att serveras... kebab.

Varför skulle det vara ett problem om det kom familjer med bakgrund i ett land som Syrien till Ásotthalom?

– Islams plats är i Mellanöstern. Ungersk kultur är inte kompatibel med islam. Att äta griskött är vår historia.

Han låter orden sjunka in.

– Det här hotet är på riktigt. Bara några kilometer härifrån, i Subotica i Serbien, byggdes en moské för några år sedan. Turkiet betalade. Det handlar om en politisk erövring av det kristna Europa.

Handlar det inte om människor på flykt från krig, som behöver skydd?

– Ungern släppte in flyktingar under kriget i det forna Jugoslavien. Då rörde det sig om personer från en snarlik kultur och vi var första säkra land. De som kommer nu har passerat flera säkra länder. De är inte våra grannar. De har inte flytt för sina liv… de har brutit sig in i vårt land och är... illegala.

László Toroczkai återkommer gång på gång till det ordet. Betonar det extra, gör en lite paus före för att ge det särskild tyngd.

...illegala.

Det är lätt att glömma att han talar om människor på flykt från några av vår tids värsta katastrofer. Män, kvinnor och barn som som tvingats lämna sina hem till följd av terrorgruppen IS, talibanernas eller Assads våld. Som inte önskar något annat än det som enligt FN är en mänsklig rättighet: att resa in i ett land för att söka asyl.

De särskilda transitzoner som Ungern hänvisar migranterna till släpper bara in en handfull i veckan och är för de flesta inget realistiskt alternativ. Asylrätten har i praktiken tagits ifrån dem.

Foto: Andreas Bardell / AFTONBLADET

Vid sidan av jobbet som borgmästare är László Toroczkai vice ordförande i det högerextrema partiet Jobbik, som fick 20 procent av rösterna i senaste valet. Partiet är känt för sin antisemitiska och antiromska retorik. Och hatet mot muslimska migranter.

De senaste två åren har premiärminister Viktor Orbáns regering klivit allt längre ut på högerkanten. Något som har gjort det svårare för Jobbik att skilja ut sig och som är en del av förklaringen till att de lägger fram extrema förslag lokalt, enligt Márta Pardavi, som är vice ordförande på ungerska Helsingforskommittén.

– Borgmästaren är en känd högerextrem profil och har personliga maktambitioner. Det här är ett sätt att stärka partiets och hans egen profil, säger hon.

Enligt László Toroczkai är förbudet mot muslimska kläder inte riktat mot de två muslimer som bor i Ásotthalom i dag.

– De är integrerade och gifta med ungrare. Det här är ett budskap till Bryssel: att de inte ska tvinga på oss några migranter. Vi vill inte förändras. Vi vill förbli som vi är.

Vad händer om en muslim kommer hit?

– Det går bra att komma som turist. Men inte för att bosätta sig.

Du har också förbjudit det du kallar “gaypropaganda”.

– Lyssna.

Han böjer sig fram.

– Vi har homosexuella här. Sådant är ingen hemlighet i en liten stad. Jag vill inte se på när de har sex och de vill inte se på när jag har sex. Jag har inga problem med det. Men jag vill inte ha några som kommer hit och gör propaganda för deras sätt att leva… I december kom det aktivister utifrån och satte upp skyltar där det stod: ”två pappor och ett barn är en familj”. Det var en provokation, en attack mot familjen. Jag har polisanmält dem.

Du talar om att försvara Europa. Är det inte en typisk europeisk värdering att få älska vem man vill?

– Europa hotas från två håll. Från syd, av muslimer. Och från väst, av den här typen av extrem liberalism.

Vad är Europa för dig?

– Klassisk musik, till exempel.

Foto: Andreas Bardell / AFTONBLADET

Man kan fortsätta så. Vända och vrida på frågorna, i hopp om att hitta något annat svar eller tränga bakom någon sorts fasad. Men László Toroczkai har intervjuats av BBC, Washington Post och dussintals andra världsmedier. Han är van vid journalister som vill ”sätta dit honom” och har egentligen bara ett enda intresse av den här intervjun.

Att få ut sitt budskap till resten av Europa.

Norden är allt annat än ointressant. Enligt svenska Expo har han haft kontakt med grupper från Sverige och Norden. I juli 2012 ledde han själv ett möte där en högerextrem grupp kopplad till den svenska vit makt-rörelsen deltog.

Enligt BBC är främlingsfientligheten i Ungern på rekordnivåer, efter två år av hårdför retorik från Orbáns regering. Ändå finns det fortfarande dem i landet som anser att det László Toroczkai vill skapa i Ásotthalom är alltför extremt. De lokala ordningslagarna kommer inom kort att prövas i Ungerns högsta domstol.

– Vi bedömer att gränsstyrkan i Ásotthalom strider mot grundlagen, säger Márta Pardavi på ungerska Helsinforskommittén.

László Toroczkai skrattar bort frågan vad han ska göra om lagarna stoppas.

– Jag är inte nervös. I sådana fall stiftar jag bara nya.

På sin Facebooksida har borgmästaren fotograferat flyktingar med händerna över huvudet, på knä, som jakttroféer. Márta Pardavi säger att det har kommit uppgifter om övergrepp mot migranter i området runt Ásotthalom det senaste året, även om hon inte har hört att borgmästaren själv skulle vara våldsam.

– Han förkroppsligar en rasistisk åsikt som tyvärr inte är ovanlig: vi ska slå er så illa att ni aldrig försöker igen. Tyvärr finns det stöd för den extrema åsikten, säger hon.

László Toroczkai förnekar uppgifterna om övergrepp och säger att det handlar om självförsvar.

– Att bryta upp stängslet är att förstöra skattebetalarnas egendom, det är ett brott. De vet det. Och om polisen ska ta en kriminell som inte stannar… ja, då får de agera på lämpligt sätt.

Leende försvinner, en hårdare kärna träder fram.

– I USA skjuter man ner dem. Här har vi hundar.

Organisationen Läkare utan gränser i Serbien dokumenterar skador varje natt.

– Ja, en hund… är en hund. Den biter.

Många migranter vittnar om hur de slagits och bitits av hundar utan att ha gjort minsta motstånd.

– Det är en lögn.

Vem är det som ljuger?

– Folk som vill skada Ungern. Europa måste förbli Europa. Vi måste bevara vår kultur. Att försvara våra gränser är viktigast av allt.

Foto: Andreas Bardell / AFTONBLADET

På taket till stadshuset sitter solpaneler. En prydlig skylt informerar om att kostnaden på motsvarande 90 000 kronor har täckts av en EU-fond, som en liten del i unionens klimatåtaganden. En påminnelse, för den som tvivlar, om att vi befinner oss mitt i Europa.

De flesta invånarna i Ásotthalom är äldre, yttest få talar engelska, och absolut ingen har den minsta kritik att yppa mot borgmästaren när de långsamt rör sig huvudgatan fram.

För ett och ett halvt år sedan såg de flyktingar gå över deras fält. Många blev skärrade. Skrämda. László Toroczkai har gett dem vad de mest önskade, en egen gränsstyrka, en gnutta trygghet tillbaka.

Vågen av människor, som då tycktes ostoppbar, har ebbat ut. Snön som föll i februari har smält och snart ska våren komma och trots det tycks något har frusit fast här – i Europas hjärta.

ARTIKELN HANDLAR OM

Jobbik

Ungern

Budapest

Serbien