– Han viftade med pistolen

NYHETER

Berit Magnusson, 70, satt i sin Volvo utanför banken i Söderhamn.

Plötsligt knackade en man med rånarluva på bilrutan.

– Get out, skrek han och viftade med sin pistol.

Foto: "HAN VAR SKÄRRAD" Rånaren tvingade 70-åriga Berit Magnusson ur hennes bil – sen körde han iväg.

Berit Magnusson hade precis postat ett brev och var på väg att backa bilen ur parkeringsfickan.

Hon visste inte att Nordeas kontor precis blivit rånat av en pistolbeväpnad man.

– Han knackade på rutan och jag förstod inte riktigt vad han ville.

”Viftade med pistolen”

Han hade rånarluvan neddragen över ansiktet. I sin hög­ra hand hade han vapnet. I den vänstra rånarbytet.

– Han var mycket skärrad och viftade med pistolen när han skrek: Get out. Reflexmässigt drog jag bilnyckeln ur låset, men då skrek han: Leave the key.

Berit hann ta sin väska från sätet bredvid och steg ur bilen.

Rånaren kastade sig då in i den metallicfärgade Volvon, rivstartade och körde ner mot Söderhamns järnvägsstation och Resecentrum.

Att han inte hade någon egen flyktbil, tycker Berit Magnusson var märkligt.

– Antingen blockerade min bil hans eventuella flyktbil. Eller också hade han ingen.

I en månad har hela Söderhamn spekulerat i vem den fräcka rånaren är. Han slog till samma dag som pensionerna betalades ut på banken och önskade dessutom kunderna en god jul. Att det nu är en 36-årig polis som är misstänkt förvånar de flesta.

– Man tror ju att de ska vara oantastliga. Nu förstår jag att det var ett riktigt vapen och att det hade kunnat gå illa, säger Berit Magnusson.

Hon säger att hon inte hann bli rädd när han tvingade åt sig bilen.

– Jag tänkte mest: Vad håller han på med?

Kunde ge signalement

Allt gick snabbt, men hon hann få ett signalement:

– Han var runt 1,70 lång och hade bylsiga kläder. Men han var så maskerad så jag skulle aldrig ha en chans att identifiera honom, säger hon.

I dag står Berit Magnussons bil prydligt uppställd på hennes och makens Alvars bondgård utanför Söderhamn.

– Jag har inte blivit rädd av mig. Men det är klart att jag tittar mig om en extra gång när jag parkerar nere på stan.

Läs mer:

Karin Östman