Simonsson tog strid för alla utsatta

Publicerad:
Uppdaterad:

I sin prästkrage stod han främst på barrikaderna.

Ingemar Simonsson tog strid för de svaga och utsatta.

Han var prästen som stred för flyktingarna, för de homosexuella, för uteliggarna och för de arbetslösa - för alla som behövde honom.

Och de var många.

Ingemar Simonsson blev 73 år. Han dog utanför sitt älskade "Ribban", Ribbersborgs kallbadhus i Malmö, där han så ofta var en sedd gäst, i vattnet och i bastun.

Ett helt liv verkade han som präst - en mycket ovanlig och stridbar präst, med ett stort hjärta, en orädd själ och en stark röst.

Ledde demonstration

Det var Ingemar Simonsson som i sin prästkrage gick främst i demonstrations-

tåget i Båstad 1968, när Sverige skulle möta det rasistiska Rhodesia i Davis Cup i tennis.

Protesten lyckades - matchen stoppades.

Och Ingemar Simonsson blev rikskänd. Hans liv kom att kantas av rubriker.

"Båstadsprästen", "Röde Ingemar" och "ayatollah Simonsson" har han kallats genom åren.

Ville bli bonde

Som barn ville Ingemar Simonsson bli bonde - men valde, efter en sommar som jungman på en båt, att bli präst, som pappa och sina två yngre bröder.

Han var aldrig rädd för att ta strid, mot ministrar, konservativa kollegor och även mot kyrkan.

Han kämpade för de homosexuellas rättigheter att gifta sig och adoptera barn. Redan 1974, för 30 år sedan, skrev han en krönika i Aftonbladet med rubriken "Jesus skulle låtit homosexuella gifta sig", och i mitten av 1990-talet blev han själv den förste att ge ett lesbiskt par välsignelse i kyrkan. För det blev han anmäld.

Hotad till livet

Under sin tid som kyrkoherde i Hyllie församling i Malmö öppnade han kyrkan för flyktingar och gav dem en fristad. För det blev han hotad till livet.

Ingemar Simonsson blev utskälld och hotad ett oräkneligt antal gånger genom åren, framför allt för sitt engagemang för flyktingar och mot rasism, men tysta honom, det lyckades ingen med.

På 1970-talet var han programledare för "Kvällsöppet" i tv - med biskopens välsignelse.

Många år senare berättade han öppet i radio om sin alkoholism, något han bara vann respekt för.

Ingemar Simonsson var inte vilken präst som helst.

Han var "prästen" kort och gott.

Kerstin Nilsson

Publicerad: