Carin Mannheimer är död

1 av 14 | Foto: Roger Lundsten
Carin Mannheimer är död. Hon blev 79. Här på en bild från 2009.
NYHETER

Regissören, författaren och dramatikern Carin Mannheimer har gått ur tiden.

Hon blev 79 år.

– Mamma dog i fredags efter ett obegripligt snabbt förlopp, bekräftar dottern Anna Mannheimer i ett kort sms till Göteborgs-Posten.

Hon låg bakom svenska tv-klassiker som Svenska Hjärtan och Saltön. I fredags dog Carin Mannheimer, 79 år gammal.

– Jag längtar så oerhört efter henne, skriver dottern Anna Mannheimer i ett sms till Göteborgs-Posten.

Carin Mannheimer fick Stora Journalistpriset 1977 för TV-serien Lära för livet. 2010 fick hon Piratenpriset, ett år senare blev hon hedersdoktor vid Sahlgrenska akademien.

Pennan bakom svenska hjärtan

Hon föddes 17 augusti 1934 som Carin Jacobsson i skånska Osby. Författardebuten skedde 1969 med boken Rapport om kvinnor, en sammanställning av kvinnors villkor i Sverige. Ett år senare sattes pjäsen Man råkar vara kvinna upp på Göteborgs Stadsteater.

Carin Mannheimer blev ett känt namn för alla svenskar efter att tv-serien Svenska Hjärtan hade premiär 1987. Serien sändes i fyra säsonger, den sista år 2000.

"Lockade fram varma skratt"

Ulla Skoog arbetade intensivt med Carin Mannheimer under inspelningarna av den folkkära tv-serien ”Saltön”.

– Det är så sorgligt. Hon var en kär vän och även om vi inte sågs så ofta tyckte vi mycket om varandra. Hon var alltid så vital och påhittig, därför är det så konstigt att hon är borta, säger Ulla Skoog.

Hon träffade Carin Mannheimer för sista gången för ett par månader sedan.

– Hon var glad men hade fått lite problem med ett ben och hade svårt att komma ut. Det var så märkligt för hon var alltid så på hugget och orkade mer än oss andra även om hon var äldre, säger hon.

Dödsbeskedet kom oväntat.

– Det gick alldeles för fort, säger Ulla Skoog kort om dödsorsaken.

Anna Takanen, konstnärlig ledare på Göteborgs stadsteater, berättar att Carin Mannheimer var i full gång med att skriva nya pjäsen "Till sist", den avslutande delen i en trilogi om åldrande som inleddes med pjäsen Sista dansen 2008.

– Hon hade kommit långt och vi planerade den till nästa kalenderår. Den handlade om själva slutskedet av livet och Carin skrev om det på ett väldigt sorgligt och ett väldigt humoristiskt vis, säger Anna Takanen.

"Det är för tidigt"

Dessutom planerade Carin Mannheimer, tillsammans med en teaterproducent, att hålla en 80-årsfest på foajén till Göteborgs stadsteater på sin födelsedag den 17 augusti.

– Jag blev helt chockad när jag fick beskedet under söndagsmorgonen. Det är för tidigt. Men Carin beskrev döden på ett väldigt smärtsamt och varmt sätt: ”Det finns något som heter åldrande också”, säger Anna Takanen.

I föreställningen ”I sista minuten” spelade Inger Hayman, 77, Mannheimers åldrande alter ego på teaterscenen.

– Hon var så glädjerik och vital. Helt unik. Även om hennes hälsa blev sämre under året tappade hon aldrig sin spets. Hon hade problem med ett ben som läkarna aldrig kunde förstå vad det var vilket gjorde att hon inte kunde röra sig som förr, säger Inger Hayman.
Flera vänner berättar för Aftonbladet att Carin Mannheimer led av hjärtbesvär den sista tiden.

– Hon hade hjärtflimmer men vi märkte ingenting av det. Hon behandlades och gjorde en del sjukhusbesök under året men var lika glad för det, säger Inger Hayman.

"Saknar henne oerhört"

Författaren Viveca Lärn, som skrivit böckerna om Saltön som Carin Mannheimer regisserade för SVT, minns vännen och kollegan med värme.

– Det är en stor förlust. Sista gången jag pratade med henne sa hon att hon kommit i kapp sina egna figurer, och syftade på pjäserna hon skrivit om äldre personer för Göteborgs Stadsteater, säger hon.

Viveca Lärn hyllar Carin Mannheimer för sitt engagemang, värme och struktur.

– Det var viktigt för henne, liksom för mig, att ta fram den lilla människan i fiktiva historier. Humorn var alltid med. Vi tyckte båda två att man ska skratta med de männniskor man skapar, inte åt. Jag saknar henne oerhört, säger hon.