Här möts de i rätten

NYHETER

16-åringarna har inte setts sedan mordet

1 av 2

De sitter bara en knapp meter ifrån varandra.

Men deras blickar möts aldrig.

Han stirrar, spänd som en fiolsträng, ned i bordet.

Hon ler, med nollställt ansikte och tom blick, mot sin mamma.

Nu, när sommaren nästan är slut, möts det unga paret igen, för första gången sedan mordet på Therese Johansson Rojo, 15.

Stämningen i säkerhetssalen i Södertörns tingsrätt i Huddinge utanför Stockholm är tung och dyster.

Nu ska försommarens tragedi få sitt rättsliga efterspel – och alla är medvetna om att vad resultatet än blir är tragedin inte över.

För de två ungdomarna där framme blir livet aldrig mer detsamma – deras barndom är över.

Inte heller för Therese Johansson Rojos familj blir livet någonsin sig likt. Hennes föräldrar är inte här, kanske kommer de att dyka upp senare under rättegången, säger advokat Bengt H Nilsson, som för deras talan i rätten.

Men hennes morfar, morbror och moster är här, de sitter på rad längst bak i salen, på andra sidan glasrutan som skiljer oss åt.

Ett helvete för föräldrarna

Bara några stolar ifrån dem sitter de åtalades familjer, två föräldrapar vars liv också slagits i spillror, men på ett annat sätt.

Deras barn lever – men är anklagade för mord respektive anstiftan till mord.

Deras föräldrars helvete är svårt att föreställa sig.

När de satt sig, leds deras barn in i rättssalen.

Han, lång och gänglig med barnslig uppsyn, klädd i en svart och vit långärmad piketröja.

Med blicken klamrar han sig fast vid sin försvarsadvokat, Claes Borgström.

Inte en enda gång under de 18 minuter rättegången är öppen tittar pojken åt något annat håll, än på sin advokat och ned i bordet.

Flickan kommer i sällskap med personal från det ungdomshem, där hon nu vårdas.

Hon ser sig omkring i salen, möter sin mammas blick och ler. Men hennes ansikte är avtrubbat, ögonen tomma.

Hon ser äldre ut än sina 16 år. Det blonderade håret, som börjat växa ut, hålls tillbaka från ansiktet av två rader pärlor, i öronen sitter också två pärlor.

Hon pillar oavbrutet på ringen hon bär i en kedja runt halsen.

Alla sms ska läsas upp

Han och hon har inte sett varandra sedan den kvällen, kvällen den 6 juni, på festen vid hoppbacken i Stureby.

Samma kväll som han, strax efter midnatt, kväver Therese till döds i den lilla skogsdungen.

Det är 74 dygn sedan.

Nu ser de inte åt varandra.

Den 16-årige pojken har redan erkänt att han har dödat Therese – men menar att det var dråp.

Hans unga fästmö – som hon var då, i alla fall – ska enligt åklagaren ha pressat honom till mordet, bland annat genom alla de sms, som nu, ett efter ett, ska läsas upp i rättssalen, när vi har gått ut och dörrarna stängts bakom oss.

Bara de anhöriga får sitta med under den fortsatta rättegången.

Den 16-åriga flickan förnekar brott.

– Allt var som en lek, som hon inte trodde skulle bli verklighet, säger hennes försvarare, Jan Karlsson.

I dag, på rättegångens andra dag, ska den 16-årige pojken höras.

Han säger något helt annat.