Sara Danius fick fem år efter cancerbeskedet

Hon gav knytblusen ett ansikte – Sara Danius är död

avKerstin Nilsson

När Svenska Akademien krackelerade stod hon ensam och rakryggad i regnet.

Hon var sylvass, rolig – och oerhört modig.

Hon fick hela Sverige att klä sig i knytblus och med sin styrka och sin humor, sina sprakande Nobelklänningar och sitt oväntade alter ego, den frispråkiga ”Gittan”, vann hon våra hjärtan.

Sara Danius är död.

Sara Danius blev 57 år.

Hon dog två dagar efter årets Nobelpris.

Sitt sista offentliga framträdande gjorde hon den 29 mars i år, som gäst i ”Skavlan” i SVT.

Då hade hon till slut formellt lämnat stol nummer sju och klippt alla band med Svenska Akademien, efter ett minst sagt turbulent år.

Hon var tydligt märkt av sin sjukdom, men lika slagkraftig, välformulerad och spirituell som vanligt.

I programmet kom de också in på sjukdomen, den hon drabbades av första gången 2014, då hon fick bröstcancer.

– Jag har varit sjuk i rätt många år, så jag har hunnit vänja mig vid min sjukdom, sa Sara Danius.

På Fredrik Skavlans fråga om hon mådde bra nu, svarade hon tvetydigt:

– Den sjukdomen behandlas jag mot hela tiden, så att den inte ska komma tillbaka.

1 av 2 | Foto: BERTIL ENEVÅG ERICSON/TT
Sara Danius valdes in på stol sju i Svenska Akademien den 20 december 2013. Hon ersatte då Knut Ahnlund som avlidit i november samma år.

En historisk kväll

Sträng utanpå – men snäll inuti.

Så beskrev hon sig själv.

Sara Danius var den första kvinnan som blev ständig sekreterare i Svenska Akademiens 200-åriga historia – och det var i den rollen hon blev känd för svenska folket.

Inte minst när metoo-rörelsen drog i gång och skandalen i Svenska Akademien väckte uppståndelse inte bara i Sverige utan runt om i hela världen.

Presskonferensen med Sara Danius i regnet utanför Börshuset den där kvällen i november 2017 har blivit historisk.

Det var då hon, efter ett krismöte i Börshuset i Gamla Stan, meddelade att Akademien brutit allt samarbete med den så kallade kulturprofilen, Jean-Claude Arnault, som sedan dömdes till två års fängelse för våldtäkt.

Där ute på gatan läste hon upp det nu historiska pressmeddelandet från de aderton, som de också kallas, även om det var länge sedan ledamöterna i praktiken var arton:

– Det har framkommit att ledamöter, ledamöters döttrar, ledamöters hustrur och personal vid Svenska Akademiens kansli har utsatts för oönskad intimitet eller opassande behandling av vederbörande.

Det visste hon inte, men det skulle också leda till hennes eget fall.

Alla bar knytblus

Efter massiv kritik från andra ledamöter, framför allt författaren Horace Engdahl, tvingades Sara Danius i april förra året att lämna sitt uppdrag som ständig sekreterare, efter bara tre år.

– Jag lämnar som ständig sekreterare. Det var Akademiens vilja. Därmed beslöt jag mig också för att lämna min stol, stol nummer sju i Svenska Akademien. Det här beslutet har jag fattat med omedelbar verkan, sa Sara Danius, innan hon, blek och sammanbiten, klev in i en taxi på gatan utanför Börshuset.

Att hon avsattes väckte stor upprördhet.

På sociala medier trendade hashtaggen #knytblus och både män och kvinnor, unga och gamla, satte på sig knytblus eller åtminstone en rosett runt halsen, till stöd för Sara Danius.

Till och med dåvarande kulturministern, Alice Bah Kuhnke.

Foto: Johannes Bah Kuhnke/TT
Dåvarande kulturminister Alice Bah Kuhnke (MP) var en av dem som klädde sig i knytblus till stöd för Sara Danius.

Förebild för många

Sara Danius blev en förebild för många kvinnor.

Hon var modig – och hon stod upp.

För det hon trodde på – och för de utsatta.

– Så som det slutade, att jag skulle bli tvingad att lämna min befattning som ständig sekreterare, det hade jag aldrig kunnat föreställa mig. Jag uppnådde något som jag själv tycker är stort. Jag förlorade när Akademien ville att jag skulle sluta som ständig sekreterare, men jag vann någonting mycket större, sa hon själv efteråt.

Sara Danius hade inte bara civilkurage, hon var modig på andra sätt också.

Hon vågade sticka ut.

Hon var professor i litteraturvetenskap vid Stockholms universitet, hon var drottning i kultureliten och i högsta grad intellektuell.

Och samtidigt oerhört rolig, folklig, fåfäng och exhibitionistisk.

Hon var väldigt intresserad av mode och hennes fantastiska Nobelklänningar väckte stor uppmärksamhet varje år.

Först den blommiga trilogin, inspirerad av hennes favoritförfattare; Marcel Proust, Honoré de Balzac och Virgina Woolf, och nu sist, på den Nobelfest som skulle bli hennes sista, en färgsprakande och uppkäftig kreation i orange och cerise, med cape och knyt i halsen.

1 av 16 | Foto: Tomas Oneborg/SvD/TT
I april förra året meddelade Sara Danius att hon lämnade sin stol och uppdraget som städig sekreterare. Här vid pressmötet tillsammans med författaren och akademieledamoten Sara Stridsberg.

”Gittan” – hennes andra jag

Sara Danius var inte rädd för att synas – tvärtom.

Hon bejakade alla sidor av sin personlighet – och när det behövdes tog hon hjälp av sitt alter ego, den skånska ”Gittan P Jönsson”, som även svenska Akademiens ledamöter fick träffa flera gånger.

– Hon har dominerat middagar i Akademien och till och med brutit sig in på diverse sammankomster, berättade Sara Danius för SVT:s Anna Hedenmo när hon var gäst i programmet ”Min sanning”.

– Gittan sätter lite fart på saker och ting. Hon är en ångvält som rullar fram med gott humör.

Det blonda bombnedslaget, den bastanta, men eleganta Gittan P Jönsson, som enligt Sara Danius jobbade på Skånska forskningsrådet, tio år äldre än hon själv, talade bred skånska och gick i fotriktiga, men högklackade skor.

Och som gärna hade velat ha en stol i Svenska Akademien, helst nummer ett – med leopardklädsel.

Det berättade Sara Danius i ”Skavlan”.

Fick inget porträtt

Då avslöjade hon också att hon inte, som de tidigare ständiga sekreterarna i Akademien, hade blivit avporträtterad – för att hon slutade så hastigt.

– Jag har förberett en skulptur, som möjligen skulle kunna fungera, sa hon kryptiskt.

Fredrik Skavlan fick henne att avslöja vad den föreställde:

– En hand.

En hand, med ett långfinger i luften.

”Fuck you-skulpturen” skulle inte bara bära hennes eget namn.

– Undertill ska det också stå, till minne av de kvinnor som föll offer för hela den här Metoo-rörelsen, sa Sara Danius.

Sylvass – som en stilettklack.

Dramatisk uppväxt

Sara Danius var dotter till författaren Anna Wahlgren, äldst av hennes åtta barn.

Till skillnad mot sin halvsyster Felicia Feldt, som i sin bok ”Felicia försvann” tog heder och ära av sin mamma, har Sara Danius alltid haft en god relation med sin mor – i förordet till sina böcker har hon ofta tackat sin mamma.

Men hennes uppväxt var allt annat än lätt.

Vissa perioder till och med förfärlig.

Det var enkelt, fattigt, och flyttarna och uppbrotten var många. Från Täby till ett ruckel i nordvästra Skåne – och Rosengård i Malmö.

– Uppväxten var dramatik i två akter, sa Sara Danius när hon sommarpratade 2013.

För Anna Hedenmo i ”Min sanning” berättade Sara Danius om när hon och hennes då fem syskon flyttade med sin mamma och ännu en ny man till en avlägsen liten by i Egypten.

– Det var som att flytta tillbaka till medeltiden, sa Sara Danius.

– Jag tycker att det är en sak om en vuxen bestämmer sig för att flytta till en sådan enkel miljö, men jag tycker inte att man ska ta med sig så små barn.

Lillebror dog

Sara Danius var elva år när de flyttade 1973 – minstingen Aron bara två.

För Sara blev tiden i Egypten kort.

Hon har berättat hur hon fantiserade om att rymma hem till Sverige, där någon snäll familj förhoppningsvis skulle adoptera henne.

Men hon hade tur – i den lilla byskolan var all undervisning på arabiska och Sara Danius och hennes ett år yngre syster fick åka hem till Sverige och pappa Lars i Täby efter bara fyra månader.

Lille Aron kom aldrig hem.

Han dog i difteri i Egypten, bara tre år och tio månader gammal.

”Efter det blev ingenting sig likt” sa Sara Danius i sitt sommarprogram.

Jobbade på kasino

Hemma hos pappa Lars fanns ett stort bibliotek, med alla klassiker.

Han var lärare och den 35 år yngre Anna Wahlgren hade varit hans elev – när hon hade tagit studenten gifte de sig.

Han var militär och filosofie magister och när Sara och hennes syster flyttade hem till honom för att bo där resten av sin uppväxt, var han redan pensionär.

Han var ordningen personifierad, men Sara Danius pratade alltid varmt om sin far.

Det många kanske inte vet om Sara Danius är att hon som ung var en duktig basketspelare – och att hon efter studenten jobbade som croupier på ett kasino i Stockholm. Sedan blev det litteratur för hela slanten.

Sara Danius har studerat och forskat både i Storbritannien och USA, där hon bodde i princip hela 90-talet.

Fick cancerbesked

I mars 2013, 51 år gammal valdes hon in i Svenska Akademien, på stol sju.

Året därpå, exakt ett år senare, drabbades hon av bröstcancer, en aggressiv form, med spridning till lymfkörtlarna i armhålan.

I sitt Vinter-program samma år berättade hon om sjukdomen.

– Jag blev förtvivlad när läkaren gav mig beskedet, sa hon.

– Det första jag tänkte var att jag nog inte skulle få se min son växa upp.

Samma dag gick hon och köpte en ny cykel – sin första på 25 år.

2016 fick hon ett återfall och tvingades en tid vara sjukskriven.

– Jag fick gå igenom en operation. Det var ganska allvarligt, sa hon i Skavlan nu i mars.

Sara Danius fick fem år till efter det första cancerbeskedet.

Fem intensiva och rika år, som gjorde skillnad.

Inte bara för henne och familjen, utan också för Sverige, för Svenska Akademien och metoo.

Tack, Sara Danius.

Du hade behövts, många år till.

Du – och Gittan.

ARTIKELN HANDLAR OM