Mejla

Kerstin Nilsson

Ulf Lundell om utlandskarriären som aldrig blev: ”Avundsjuk? Lite”

Publicerad:

Vi skulle ha setts i sommar, Ulf Lundell och jag.

På Hvaler gjestgiveri på andra sidan gränsen, han på scenen och jag i publiken.

Nu blev det inte så och det sörjer Lundell, 70+, i sitt smådeppiga Sommar, om det som var – och det som aldrig blev.

För att vara ärlig hade jag hellre mött Ulf Lundell live på scenen på Kirkeøy i Norge än i ett förinspelat Sommar i P1.

Jag såg fram emot några sköna semesterveckor i min barndoms sommarparadis – och Lundells konsert skulle bli pricken över i:et.

Tänk att just han, min ungdoms stora ikon, skulle spela just där, på en av de platser jag älskar mest av allt i världen.

Ulf Lundell
Foto: FREDRIK SANDBERG / TT
Ulf Lundell

Nu sitter jag hemma, under ett för dagen symboliskt kapsejsat parasoll – hur gick det till? – och lyssnar på en, som det känns, lite smådeppig och melankolisk Ulf Lundell på radion.

– Jag skulle aldrig säga att ”en inställd turné också är en turné”, säger Lundell.

Jag kan bara instämma.

– Nu är corona här, säger Lundell.

Själv tillhör han riskgruppen 70+, vilket i vardagen inte tycks innebära någon större skillnad för honom – han lever ändå sitt liv i en slags självvald karantän, där i sitt hus på Österlen, numera.

Och skriver dagbok efter dagbok.

Dagböcker, som blir till böcker – och sommarprogram.

I sitt fjärde sommarprogram blickar Lundell bakåt på sitt liv, både på det som var – och det som aldrig blev.

Som en utlandskarriär och kanske världsberömmelse.

– Är jag avundsjuk? Lite, säger han.

Det är när han kommer in på politiken – och den förhatliga kapitalismen – som det som vanligt brinner till.

Då hörs glöden fortfarande.

Ingen artist står så stadigt i det svenska folkhemmet och socialdemokratin som Ulf Lundell.

Kapitalismen förstör allt sin väg – och den är värre nu än någonsin, säger Lundell.

Innan han återgår till sin dagbok.

Och de skrikande minnena i livets backspegel, denna, som han säger, ”existentiella spöksommar”.

Av: Kerstin Nilsson

Publicerad:

LÄS VIDARE