Kampdagen som vi fortfarande behöver. Tyvärr.

Foto: Henrik Montgomery/Scanpix
Demonstration den 8 mars 2002.

avKerstin Weigl

NYHETER

I dag får en kvinna i ryska Sankt Petersburg en blomma av sin man, en kinesisk kvinna i Kunming går hem tidigt från arbetet, medan en kvinna i Skövde tänder ljus för systrar som dödats av sin man eller ex-man.

Den internationella kvinnodagen har firats sedan 1911 – men det görs på de mest skilda vis.

På flera håll i världen är 8 mars fortfarande en dag med politisk innebörd. I Sverige kommer sociala medier fyllas av en kampanj om lönegapet mellan kvinnor och män. Men i många andra länder är denna onsdag ett tillfälle då kvinnor ska hedras och uppvaktas i största allmänhet av sina närstående, ungefär som en Mors dag eller Alla hjärtans dag. I Kina är det vanligt att kvinnor har ledigt från arbetet, åtminstone halva dagen.

Även i Ryssland har kvinnodagen utvecklats till ett sådant mysigt familjefirande med romantiska förtecken - trots att kvinnodagens rötter är kommunistiska. Det var en tysk kommunist och kvinnorättskämpe, Clara Zetkin, som först lanserade idén om en kvinnornas dag för att hedra kvinnorörelsen och främja kampen för kvinnlig rösträtt. Det skedde 1910 på den socialistiska världsorganisationen Andra internationalens konferens i Köpenhamn.

Från början fanns inte ett särskilt datum för kvinnokampsdagen. Det första firandet 1911 ägde rum 19 mars i Österrike, Danmark, Tyskland och Schweiz. Kraven gällde bland annat rösträtt, rätt till offentliga ämbeten och bättre arbetsrättigheter.

Att 8 mars blev kvinnornas dag beror på ryska revolutionen och kvinnornas pådrivande roll. Ryska kvinnor firade för första gången kvinnodagen den sista söndagen i februari 1913, som en del av den fredsrörelse som fanns mot det kommande kriget. Följande år hölls flera kvinnomöten 8 mars.

1917 var situationen svår i Ryssland. Två miljoner soldater hade dött, folket svalt och den 8 mars demonstrerade kvinnorna under parollen "bröd och fred". Bara fyra dagar senare avsattes tsaren, en ny regering tillsattes - som kom att ge kvinnor rösträtt. Det var Alexandra Kollontaj som senare övertalade Lenin att göra 8 mars till en allmän helgdag i hela Sovjetunionen.

I Sverige var det socialdemokratins och vänsterpartiets kvinnor som hakade på att fira kvinnodagen, och i fokus stod frågan om kvinnlig rösträtt. Under flera decennier var det tämligen tyst kring 8 mars, men firandet tog ny fart under 60-talet då en nyväckt kvinnorörelse med Grupp 8 i centrum drev kvinnofrågorna på gator och torg.

Då hade de kommunistiska staterna redan slutat betrakta 8 mars som en politisk dag. Ingen låtsades längre om till exempel att kvinnor fortfarande misshandlades av sina äkta män. Inga orättvisor mellan könen kunde existera officiellt i Sovjetunionen - de skulle ju kommunismen i så fall redan ha tagit hand om. I stället handlade kvinnodagen om att ryska män skulle visa sin kvinna kärlek.

Så småningom blev 8 mars adopterat av FN. Sedan 1978 finns internationella kvinnodagen på Förenta nationernas lista över högtidsdagar. I den meningen upphörde 8 mars att vara vänsterrörelsens kampdag och blev neutral.

– Jag tror det var bra att FN tog kvinnodagen, för nu blev det möjligt för alla politiska partier att uppmärksamma den 8 mars, säger skribenten Gunnel Atlestam, som skrivit boken Arbete, Bröd, Fred om Internationella kvinnodagens historia.

– Kvinnodagen behövs verkligen mer än någonsin, med tanke på orättvisorna i hela världen som behöver belysas.

Meningen med 8 mars har det funnits olika åsikter om. Häromåret deklarerade EU-kommissionären Viviane Reding att "så länge vi behöver fira kvinnodagen, betyder det att vi inte har lika rättigheter. Målet är jämställdhet, så att vi inte längre behöver en sådan här dag."

Men till exempel Alice Schwarzer från tyska kvinnorörelsen argumenterar för att 8 mars ska avskaffas med motiveringen "vi ska i stället arbeta för att 365 dagar om året ska vara för både kvinnor och män."

I Sverige tycks intresset för att fira 8 mars snarare öka. Partier, fackförbund, skolor och kvinnojourer över hela Sverige bjuder in till seminarier, manifestationer och utställningar. I Skövde tänds ljus för alla kvinnor som dödats av en närstående man och i Sölvesborg tänds 205 ljus, ett för varje våldsutsatt kvinna de haft kontakt med under året som gått.

Det kanske största arrangemanget handlar om "15.51-rörelsen" och parollen "Lön hela dagen". Initiativet kommer från Sveriges kvinnolobby, som är paraply för 35 anslutna organisationer inom kvinnorörelsen.

Siffran 15:51 har räknats fram utifrån att löneskillnaden mellan kvinnor som grupp och män som grupp är 14,3 procent. Sedan 1981 har den obalansen inte förändrats. Räknat på en arbetsdag mellan 08-17 innebär det att kvinnor arbetar gratis efter kl. 15:51.

Det är ett firande som skulle ha uppskattats av feministen och 8 mars-grundaren Clara Zetkin. Själv flyttade hon till Sovjetunionen sedan nazisterna tagit makten. Där dog hon i juni 1933 och begravdes i Kremlmuren i Moskva.

Kerstin Weigl, som just hemkommen efter en global kvinnojourskonferens i Washington återigen övertygats om att 8 mars behövs som kampdag. Tyvärr.