”Listan med saknade borde bli offentlig”

NYHETER

Professor Per-Arne Jigenius: Det borde förenkla arbetet för polisen

Polisens lista över saknade är full av fel.

Nu höjs krav från flera håll att listorna borde släppas till allmänheten.

– Det borde förenkla arbetet för polisen om man får reaktioner på dem, säger professor Pär-Arne Jigenius.

Förra tisdagen lämnade UD sina listor till Rikspolisstyrelsen. Sammanlagt fanns där över 30 000 poster med uppgifter – och en röra av sällan skådat slag.

Polisen tvingades först strukturera upp listan. Steg två blev att skicka ut den till landets polismyndigheter och kommuner – och börja gå igenom den.

Gör om från grunden

Fel på fel har hittats. Och när landets polismyndigheter nu i hög takt arbetar sig framåt gör man det från grunden.

I Skåne har man till exempel helt övergivit RPS lista. Istället utgår man från de listor där polisen centralt krävt in uppgifter från anhöriga.

Flera bedömare menar dock att det finns ett mycket snabbare sätt att granska listan. När de norska listorna släpptes till allmänheten försvann två av tre namn på några timmar.

– Mycket talar för att listorna borde vara offentlig handling från polisens sida, säger Pär-Arne Jigenius, professor i praktisk journalistik och tidigare pressombudsman.

– Polisen kan inte säga att sekretesslagen hindrar dem från att offentliggöra den. De bör säga att sekretesslagen gör det möjligt för dem att hålla den hemlig.

Han är däremot inte säker på att medierna kan publicera listorna om de släpps offentliga.

– Handlingar ska göras offentliga om det går, även om allt inte kan offentliggöras i medierna, säger Pär-Arne Jigenius.

”Grannlaga uppgift för media”

– Det är en grannlaga uppgift för media. Utgivare måste fråga sig om det är en relevant information och om det kan leda till publicitetsskada för någon.

Pär-Arne Jigenius ser ett möjligt skäl till att publicera allt. Om man påtalar att det finns ett stort antal fel i listan – och att dessa kan rättas till via publicering.

Flera erfarna poliser som Aftonbladet varit i kontakt med ser också detta som en väg.

– Allmänheten kan ofta vara till stor hjälp för oss. Det gäller särskilt i ett sådant här läge, säger en polis.

Poliserna är mycket frågande till hela hanteringen. Listorna har varit kaotiska och man ser inget skäl till att inte få ut dem – och på så vis få dem rätt.

Polisprofessor Leif GW Persson menar dock att RPS saknade alternativ.

– Sekretesslagen medger inte att man gör den offentlig, säger han.

– Det är enkelt i en juridisk mening. Sedan kan man diskutera om det är bra eller dåligt. I vissa fall kan man tänka att det vore bra.

Anhörig: Offentlighet kanske bäst

För de anhöriga är det också en svår fråga. De är härdade av att ha tvingats kontrollera tiotals felaktiga listor från Thailand och är rädda att någon anhörig får ett tragiskt besked i onödan.

– Men det bästa skulle kanske ändå vara offentlighet, säger en anhörig till Aftonbladet.

– Hemlighållandet kan vara ett sätt för myndigheterna att skydda sig själva och det är allvarligt. Man kan inte kräva ansvar om det hålls hemligt.

Men djupast är oron att listorna slarvats bort mellan stolarna.

– Jag är orolig för att de här uppgifterna bara hamnar någonstans och ingen bryr sig om dem. För vi har varken fått ett besked från polisen eller UD.

Mattias Lundell, Lennart Håård