Nu är hans kamp över

NYHETER

Pigges familj äntligen samlad

1 av 3 | Foto: HEJDÅ, MAX Pigge Werkelin fick äntligen samla sin familj igen. I går hölls en minnesceremoni över yngste sonen, fyraårige Max. På kistan, mellan fotografierna, stod stoftet av mamma Ulrika och storebror Charlie, 5.

PHUKET

Hur mycket orkar en människa?

Pigge Werkelin har tidigare tagit farväl av hustrun Ulrika och sonen Charlie.

Nu lägger han en röd ros på sonen Max kista.

Kampen är över. Familjen samlad.

Kvar finns saknaden och ångesten för att resa hem till ett tomt hus.

Pigge Werkelin har lyckats med vad han föresatte sig efter katastrofen. Han har hittat och kremerat sin familj. Mitt i sorgen finns också en stilla glädje över att ha lyckats ge dem ett värdigt slut. Han är redo att lämna Thailand, men inte riktigt än.

-Jag stannar nån vecka för att coola ner och smälta allt, säger han.

"Det blir en kraftig smäll"

Hemma väntar ett tomt hus.

-Komma hem blir det svåraste. Acklimatisera sig till en vanligt liv utan familjen. Jag vet att det blir en kraftig smäll.

Pigge Werkelin flyttar in i familjens hus på en gång. För att orka har han bett vänner och släkt att turas om att bo med honom. Så att ensamheten inte ska kännas lika svår.

Helt ensam är han inte. Mejl och telefonsamtal med uppmuntran och stöd i hans kamp har strömmat in.

-Jag känner en enorm tacksamhet mot alla svenskar som engagerat sig, som hjälpt mig på olika sätt. De har varit fantastiska. Jag vill tacka dom alla.

Hur mycket orkar en människa?

Pigge Werkelin tvingar tillbaka tårarna när hans bror sjunger "Teddybjörnen Fredriksson". Den vita kistan står upphöjd. Ovanpå ett foto av Max inramat av två vita teddybjörnar. Bredvid honom bilder på mamma Ulrika och brorsan Charlie. Deras aska placerad i två vita porslinsurnor ovanpå kistan.

Begravningen hålls i ett buddhistkapell men det är en svensk präst som genomför ceremonin. Ännu ett bevis på det vänliga och toleranta Thailand som familjen Werkelin älskade.

Den sena eftermiddagssolen är fortfarande stark. En munk sopar bort nedfallna lotusblommor på gården.

-Vi är här för att ta avsked av Max, säger prästen Jan Bonander. En overklig stund. En overklig händelse. Det är så orättvist att han är död.

Pigge är inte ensam framför kistan. Systern Eva och brodern Bobbo lägger armarna om hans midja. Vännen Michael Juniwik klappar om honom. Alla är helt klädda i vitt.

"Hejdå, Max"

En stilla, varm vind blåser genom kapellet. De blå orkidéerna viker sig en aning.

Psalmen "Tryggare kan ingen vara" ekar upp mot den klarblå himlen. En tupp gal i närheten.

Ceremonin avslutas med att en thailändsk vän sjunger "Amazing grace" på engelska. Två orangeklädda munkar som på avstånd följt begravningen skrider ljudlöst fram till kistan och för in den i kremeringsugnen bakom två blå gardiner.

Det sista jag hör någon säga är:

-Hejdå, Max.

Hur mycket orkar en människa?

20 minuter innan flodvågen slog till checkade familjen in på hotellet i Khao Lak. 20 minuter mellan liv och död. Inom mindre än en månad har Pigge begravt hela sin familj. I det totala kaoset efter flodvågskatastrofen letade han själv reda på Ulrikas, Charlies och Max kroppar.

Han har kämpat mot thailändska myndigheter för att få ut kropparna och med svenska för att få hjälp.

Tittat på hundratals groteska bilder av döda.

"Jag har fått ett extra liv"

Han har omväxlande varit arg, förtvivlad, ledsen, hoppfull. Ibland nära att ge upp.

Han har ryckt i ministrar och byråkrater. Ömsom vädjat, ömsom skällt.

Med envisheten och entreprenörsandan hos en som äger Kneippbyn på Gotland.

I Ulrikas och Charlies fall lyckades han relativt snabbt. Men när han hittat Max var det tvärstopp.

Kaoset hade ersatts av byråkrati och ordning. Med krav på absolut identifiering. Tandkort, dna eller fingeravtryck. Dna-analyserna drog ut på tiden. Till slut var det fingeravtrycken som identifierade Max.

Hur mycket orkar en människa?

Den personliga tragedi som drabbat Pigge kunde få vem som helst att gå under. Trots allt som hänt blickar han framåt.

-Jag sörjer och saknar men jag ser det som jag fått ett extra liv. Jag måste se till att leva för min frus och mina barns skull.

Han jämför med tsunamins många andra offer.

-På CNN har jag sett hur riktigt jävligt folk kan ha det. De har förlorat sina jobb, sina hem. De har inget vatten. Jag har ändå en rejäl fallskärm som jag landar på.

"Jag känner mig inte utnyttjad"

Pigge Werkelins sorg har blivit offentlig. I Sverige har hans öde personifierat flodkatastrofen mer än något annat. Han valde själv att gå till media.

-Jag gick in med öppna ögon och känner mig inte utnyttjad. Jag har haft mycket nytta av media. Tack vare offentligheten fick jag tips om var Charlie och Max fanns.

Hur mycket orkar en människa?

Mycket mer än man tror.

Pigge Werkelin har orkat mer än de flesta.

Wolfgang Hansson