Nyheter

”Barnläkaren” talar ut om misstankarna

avEric Tagesson

"Jag har förlorat en stor del av mitt liv"

Foto: ULF HÖJER
Barnläkaren under rättegången.

Hon åtalades, misstänkt för att ha orsakat bebisen Linneas död, men friades av en enig tingsrätt.

För första gången berättar "barnläkaren" nu i en radiointervju i P1 om tiden efter att misstankarna riktades mot henne.

– Det var förfärligt, gräsligt, säger hon i P1:s lördagsintervju.

Linnea skulle ha fyllt fem år i sommar, men blev bara några månader gammal.

Hon föddes i juni 2008, tre månader för tidigt, och fick kort efter födseln en feldosering i ett dropp av en sjuksköterska och drabbades av en hjärnblödning.

En så kallad shunt opererades in för att dränera vätska från hennes huvud, och i mitten på september skulle den bytas ut.

Gick inte att rädda

Men komplikationer uppstod och läkarna konstaterade att hennes liv inte gick att rädda. Läkarna beslutade i samråd med Linneas föräldrar att stänga av respiratorn som höll henne vid liv.

– Jag hade en god kontakt med föräldrarna, och följde sättet vi gör i sådana här svåra situationer, säger hon i P1:s lördagsintervju.

Men vid en efterföljande obduktion konstaterades rättsläkaren att Linnea hade en skyhög koncentration av narkosmedlet tiopental i blodet, och polisanmälde dödsfallet.

Fem månader senare greps "barnläkaren" på sin arbetsplats, misstänkt för att ha orsakat Linneas död genom att medvetet ha gett henne den höga dosen.

– Jag förstod ingenting, säger hon om gripandet i intervjun.

Hon släpptes efter drygt en vecka, men misstankarna kvarstod.

Åtalades för dråp

Utredningen drog ut på tiden och först nästan två år senare åtalades "barnläkaren", misstänkt för dråp.

– Den här tiden, det var inget liv, jag fick leva med det här och försöka rentvå mig själv. Det var som att sitta i husarrest.

Läkaren säger att hon knappt fick något stöd från sjukhuset. Hon stängdes av från sitt arbete.

– Det var en stor besvikelse. De frågade inte ens mig vad som hände.

Hon nekade bestämt till anklagelserna, och i oktober 2011 friades hon av Solna tingsrätt.

Domstolen konstaterade att det inte fanns bevis för att ett brott över huvud taget har begåtts.

"Tungt att bära"

– Jag tänkte: Äntligen var det någon som kunnat sortera i den här soppan och förstå hur det var. Jag var oerhört lättad, men stenarna på axlarna kommer aldrig att falla av.

– Jag har förlorat en stor del av mitt liv, och kommer alltid vara märkt av det här. Det är tungt att bära.

I dag, berättar hon i P1, jobbar hon som läkare igen.

– Jag har det bra, känner mig uppskattad. Men jag har fått flytta, byta jobb, fått mitt sociala nätverk splittrat, och det är rättsväsendet som tvingade mig till det.