Svensk granat ska döda i Irak

avZendry Svärdkrona

NYHETER

Sverige förser USA med vapen – trots förbud

1 av 7 | Foto: mats strand
SUPERSMART Christer Henebäck, informationschef på BAE Systems Bofors, är stolt över granaten Excalibur. Snart skeppas de första 200 till USA. Amerikanerna behöver dem i Irak. Excalibur har testats både i USA och Sverige.

Förr var svensk försvarsindustri tystlåten. Att sälja vapen var något nästan skamligt. Nu jäser den av stolthet och pratar öppet om sina varor som vilka produkter som helst.

På pappret är export av krigsmateriel till krigförande land fortfarande förbjuden i Sverige. Men statistiken talar ett annat språk.

Sedan 1999 har vapenexporten till USA mer än fördubblats – trots krigen i Afghanistan och Irak.

KARLSKOGA. Pang! Svensk exportindustri firar nya triumfer, och nu handlar det om granater, finkalibrig ammunition, pansarskott, kikarsikten, kamouflage och extremt avancerad kommunikationsutrustning.

På BAE Systems Bofors i Karlskoga visar den fryntlige informationschefen Christer Henebäck den nya granaten Excalibur, världens mest avancerade, och, säger Henebäck, en riktig ”success story”.

– Irak har inneburit en renässans för artilleriet. Amerikanerna har insett att det inte räcker med luftherravälde.

De behöver ett nytt slags granat som kan användas i den nya tidens krigföring, ett krig där ”fienden finns överallt omkring dig”.

Amerikanerna försökte utveckla den nya supersmarta granaten själva men körde fast. Bofors trädde in och löste problemen.

– Det är viktigt för Sveriges anseende som teknologipartner, säger Henebäck.

Klar för en första leverans

Han står i en byggnad som en gång tjänade som stall – Bofors är ett företag med gamla anor – och nu är utställningslokal. Henebäck sätter på en reklamfilm där en amerikansk röst talar om ”dagens slagfält” till bilder av irakisk stadsmiljö. Sedan följer en grafisk skildring av hur den nya granaten Excalibur skjuts iväg och flyger i en lång bana för att pricka rätt.

– Träffytan är plus minus fem meter på två, tre mils avstånd, säger Henebäck. Om Nisse bin Ladin eller vad han kan heta, Usamas brorsa, ligger i en bunker någonstans sätter vi en Excalibur mitt i skorstenen. Det är ett terroristbekämpningsvapen.

Granaten är ännu inte helt färdigutvecklad, men amerikanska militären är så angelägen att en första leverans på ett par hundra granater går iväg inom några månader.

– Den är så bra att amerikanerna vill använda den så fort som möjligt, säger Henebäck.

Han är en genomtrevlig pressinformatör som bjuder på lunch i Bofors flotta gamla brukshotell. I entrén är det fula märken i marmorgolvet runt en sten med Bofors logotyp. En tidigare vd gav order om att logotypen skulle bort, det var efter mut- och smugglingsskandalerna på 1980-talet när namnet Bofors var synonymt med skumraskaffärer. Men marmorn var så hård att borrarna inte bet på den och i dag skulle ingen drömma om att ta bort B:et med en pil igenom.

– Namnet Bofors är otroligt värdefullt, säger Henebäck.

”Världsklass”

Något har hänt med den svenska försvarsindustrin. Förr var den hemlig och tystlåten, nästan skamlig, ty svenskarna – särskilt våra politiker – ville inbilla sig att vi är ett unikt fredsälskande land. Om vi tillverkade vapen var det bara för att försvara oss om ryssarna anföll. Nu talar försvarsindustrin om sina produkter som vilka varor som helst.

– Försäljningen har ökat tack vare satsningar på export. Det är världsklass på de saker vi tillverkar, säger Lars Olsson, kommunikationsdirektör på Försvarsindustriföreningen.

Sverige är, på pappret, unikt så tillvida att export av krigsmateriel är förbjudet. Om någon ändå vill exportera måste företaget söka tillstånd.

Tidigare granskade regeringen ansökningar och gav tillstånd. Men det var inget lyckat arrangemang. Det blev frågor i riksdagen varenda vecka och den rödflammige utrikeshandelsministern Mats Hellström plågades i talarstolen och försökte med torr strupe motivera den ena affären efter den andra, säger en tidigare anställd i regeringskansliet.

Därför inrättade regeringen 1996 en ny myndighet, Inspektionen för strategiska produkter (ISP), som ansvarar för kontroll och exporttillstånd. ISP visade sig raskt vara en självständig myndighet. Sedan den 1 december 2000 har den inte överlämnat ett enda ärende till regeringen för beslut.

Det är också en myndighet med positiv inställning till handeln.

– Vi är bland de tio främsta länderna i världen på att utveckla kompletta vapensystem, säger Thomas Tjäder, politiskt sakkunnig på ISP.

Regeringen positiv

När USA 2003 invaderade Irak i strid med internationell lag kunde det ha uppstått problem, eftersom Sverige av princip inte exporterar krigsmateriel och absolut inte till krigförande länder.

Men regeringen publicerade omgående ett uttalande som sa att det inte låg i Sveriges intresse att stoppa exporten till USA, tvärtom.

Det är en förklaring till att svenska företag med flaggan i topp säljer sina varor till den amerikanska militären: exporten av krigsmateriel har mer än fördubblats sedan år 1999.

Men siffrorna ger långt ifrån hela bilden. Varor som militärt är extremt viktiga, till exempel utrustning för satellitkommunikation, klassas som civila.

– Just nu seglar svensk försvarsindustri i medvind. Det hänger ihop med terrordåden den 11 september 2001. USA är den i särklass största marknaden. Vi lägger årligen runt 20 miljarder på vårt försvar. Amerikanerna satsar 100 gånger så mycket! I USA finns pengarna och de största utmaningarna, säger Christer Henebäck.

BAE Systems Bofors är inte det enda företag som slagit sig in på den krävande amerikanska marknaden. Det gamla Bofors är sålt och delat mellan olika huvudägare. Saab-Bofors Dynamics exporterar sedan ett par decennier pansarskott och granatgeväret Carl-Gustaf till USA.

Försäljningen har gått upp de senaste åren eftersom amerikanerna behöver mycket vapen i Irak och Afghanistan.

– Vi är stolta och glada över att de valt att köpa från oss. Det är ganska prestigefyllt att få leverera till ett av de mest krävande försvar som finns, säger informationschefen Anders Florenius.

Han säger att Saab-Bofors har ”ett nära samarbete med brukaren” samt ”fattar beslut på indikationer från marknaden”.

Det innebär bland annat att Saab-Bofors för ett par år sedan utvecklade ett pansarskott för strid i bebyggelse. De amerikanska specialstyrkorna ville ha det. Pansarskottet kan avfyras i slutna rum. Det skjuter först hål i väggen och sedan kommer en spränggranat som dödar dem därinne.

Moln av småpilar

Saab-Bofors har också för amerikanska armén utvecklat en splittergranat som skjuter ut ett moln av 1 000 småpilar, ett vapen som människorättsorganisationen Human Rights Watch protesterat mot.

– Den amerikanska kunden och vi anser inte att den strider mot Genèvekonventionen om särskilt inhumana vapen, säger Florenius.

Här är några andra stolta exportörer:

l?Företaget Aimpoint i Malmö fick förra året en order på 163 000 kikarsikten till amerikanska armén.

– Solklart den största order vi fått. Amerikanerna kallar dem närstridssikten, säger vd Lennart Ljungfeldt.

Kikarsiktena är inte klassade som krigsmateriel.

l?Saab Barracuda i Gamleby har ett dotterbolag i USA som tillverkar avancerade elektroniska kamouflagenät.

I somras skrev företaget ett avtal med amerikanska armén som potentiellt är värt flera miljarder.

– Våra kamouflagenät är viktiga för amerikanerna. De säger att det är kritisk materiel för dem, berättar vd Mats Warstedt.

Extremt viktig för USA

;Saab Avitronics i Järfälla tillverkar ett system som skyddar flygplan mot robotar. Det är ett rör som skickar ut till exempel värmefacklor som lurar värmesökande robotar.

– En framgångsrik produkt. Vi levererar till F14-planen i amerikanska flottan, säger informationschef Anna Bergenlid.

– En extremt viktig utrustning, säger Siemon Wezeman, på fredsforskningsinstitutet Sipri. Utan den skulle amerikanerna inte kunna gå så nära fiendetrupper som de gjort i Afghanistan och Irak.

?Programvaruföretaget IFS i Linköping utvecklar underhållssystem för stridsflygplan.

– De pågående konflikterna skärper kraven på systemen eftersom de inte opererar på hemmaplan, säger Manni Svensson, ansvarig för relationer med investerare.

?Swe-Dish i Stockholm gör satellitkommunikationssystem. Tekniken har blivit allt viktigare för krigföringen.

Swe-Dish har levererat över 200 system i USA, de flesta till militären. Företaget har expanderat snabbt och 2005 kom över halva omsättningen från USA.

På företagets webbplats finns en bild från ”centrala Irak” där tekniker servar en av Swe-Dishs paraboler.

Varorna klassas i Sverige inte som krigsmateriel.

– Att ett litet svenskt företag kan konkurrera ut amerikanska bolag är inget att skämmas för, säger vd Lars Jehrlander.

l?Norskägda Nammo i Karlsborg tillverkar finkalibrig ammunition för amerikanska karbiner.

På sex år har antalet anställda ökat från 100 till 170. Fabriken Vanäsverken har periodvis treskift, men vd:n Klas Karlsson vill inte berätta så mycket.

– Vår verksamhet är så att säga hemlig.

Informationschefen Sissel Solum i Norge säger:

– Amerikanska armén är en stor del av vår omsättning. Marknaden har generellt blivit bättre, sett med norska ögon.

Hon skrattar när jag berättar att Sverige har ett allmänt förbud mot export av krigsmateriel – det hade hon ingen aaaning om.

Vad är det som har hänt? Det är så enkelt att Sverige inte låtsas längre. Krig är bra för vapenindustrin.

– På 1980-talet fick man hålla på med vapen men inte tala om det. Sedan dess har det blivit en attitydförändring i riksdagen och regeringen: de säger att det är rätt och riktigt att ha en vapenindustri. Vi skäms inte för vad vi gör. Vi har lagen bakom oss, säger Lars Olsson på Försvarsindustriföreningen.

Stora marknader

Den jovialiske informationschefen Henebäck på BAE Systems Bofors antyder att den supersmarta granaten Excalibur har en strålande framtid:

– Det finns stora marknader för precisionsvapen. Amerikanerna har talat om åtskilliga 10 000-tal granater så småningom.

– Det är inget som säger att USA:s krig är slut nu. Jänkarna behöver naturligtvis mera, säger Lars Olsson.

– Nu ska ni få se vår nya monsterkanon, säger Henebäck.