Så satte S sig själva  i klistret – här är alla turer i Libyenfrågan

avPär Karlsson, Erik Nises

1 av 2 | Foto: CAROLINA BYRMO
Urban Ahlin.

Håkan Juholt anklagas för att svamla om Libyen.

Anledningarna stavas feltolkningar och lojalitet mot dem som hjälpte honom till makten.

Aftonbladet har kartlagt hur det gick till när Socialdemokraterna satte sig själva i klistret.

Osakerna till Håkan Juholts velande i Libyenfrågan grundar sig i olika åsikter om utrikespolitiken, som delar Socialdemokraterna i två falanger.

De starkaste har alltid varit traditionalisterna. De vill att Sverige bidrar med militära insatser när FN kallar. De anser att kampen för mänskliga rättigheter alltid är viktigare än staters suveränitet.

Deras meningsmotståndare vill i princip inte att Sverige deltar i krigshandlingar någonstans. De har stöd i delar av partivänstern.

Håkan Juholt själv har alltid tillhört traditionalisterna. Men en serie händelser ledde honom under våren in på ett annat spår:

1Under våren 2011 diskuteras frågan i S vid två tillfällen. På det första mötet fick partiets utrikespolitiske talesperson, Urban Ahlin, kritik för sin traditionella linje från vänsterhåll. Men vid det andra tillfället lyckades han samla partiet bakom sin linje.

Då var det S som krävde en flygförbudszon och Carl Bildt (M) som sa att man inte skulle lägga sig i Libyens angelägenheter. Socialdemokraterna fick rätt och den 1 april antogs en överenskommelse i riksdagen om att åtta svenska Gripenplan skulle vara med och övervaka zonen.

2  Fyra veckor senare meddelar Håkan Juholt att han har svårt att tänka sig en förlängning av insatsen. Bedömare med god insyn i S-ledningen menar att det var ett sätt att bjuda in sig själv till förhandlingar med regeringen, och bakgrunden att Försvarsmakten planerade en förlängning av insatsen utan att prata med oppositionen.

Då händer det som leder till förvirring.

3  Peter Hultqvist, ny försvarspolitisk talesperson för S, skriver en debattartikel på nätsajten Newsmill där han stänger dörren för en förlängning av insatsen.

Enligt välunderrättade källor fick Juholt aldrig läsa artikeln före publicering, men någon medveten kupp var det inte frågan om.

– Han (Hultqvist) tolkade Juholts uttalande i TT som partilinjen, han förstod inte nyanserna, säger en källa.

Juholt hamnar nu i ett läge där han måste försvara en linje som han själv inte tror på.

– Han ville sy ihop alla viljor och då lyssnade han på fel gäng och gick bort sig, säger källan.

Vad som har hänt mellan det att partiet valde att gå på Urban Ahlins linje och överenskommelsen i riksdagen är att Juholt bytt jobb. Hans gamla jobb har Peter Hultqvist och själv ska Juholt nu hålla ihop partiet.

Medan Juholt fortsätter att uttala sig oklart inleder Urban Ahlin en räddningsinsats. Som utrikespolitisk talesperson är det egentligen han, inte Peter Hultqvist, som ska hålla i frågan.

4 Ahlin och Hultqvist skriver i början av maj en artikel i Svenska Dagbladet där man visar upp en enad front. Man vill ta hem planen, men öppnar samtidigt för förlängda insatser i Libyen om det behövs.

Några veckor senare presenterar partiet en rapport där man föreslår en fortsatt men breddad insats i Libyen.

Så lyckades alltså Juholt hålla dörren öppen för de förhandlingar med regeringen som inleddes i går. Men priset blev högt.

– Han hade initiativet i början men nu har han trasslat in sig så förbannat att det enda som kan klara det är en överenskommelse med regeringen, säger Aftonbladets källa.