En riktig sosse
Jonas Gardell om Juholt, bråken och socialdemokraternas framtid
Sveriges en gång statsbärande parti beskrivs som vilset och ur tiden.
Var socialdemokratin något som försvann med 1900-talet?
Och är dramatiken kring partiledningen ett symptom på just detta?
I en reportageserie reser vi i veckan genom landet, geografiskt och socialt, i en jakt på socialdemokratin.
I dag möter vi Jonas Gardell och pratar privatisering och kultur.
Jonas Gardell är den tvivlande socialdemokraten som är livrädd för att Sverige ska gå sönder.
Nu har han äntligen gått med i partiet – fast i Norge.
Om man ska prata politik med en författare kan man lika gärna göra det på Berns i Stockholm. Här bråkade Strindberg med samhällets revoltörer redan på 1800-talet.
Nu sitter Jonas Gardell, 48, under kristallkronorna.
– Mona brukade alltid säga att jag borde vara kulturminister i hennes regering. Tills hon blev partiledare. Då tystnade det. Jag hade så klart varit en katastrof. Precis som Juholt!
Gardell pratar fort och intensivt, håller just på att skriva klart en bok och har egentligen inte tid att ses, men ämnet är viktigt. Och lunch måste man ju ändå äta, eller hur?
Jonas Gardell är orolig för Sverige. Han börjar med att backa till 1970-talet. Då växte han upp med en ”vi-känsla”. Han kunde höra på nyheterna att LKAB eller LM Ericsson tagit hem en order och stolt tänka:
– Heja oss!
I dag har Sverige förändrats. Fabriker har flyttats ut. Elbolag och apotek har avreglerats och skolor och sjukhus privatiserats.
”Det finns en gräns”
Skatten har sänkts, medan sjuka och arbetslösa har fått det sämre. Lägger man ihop förändringarna blir de enorma, anser Gardell.
– Det finns en gräns för hur långt det kan gå innan överenskommelsen, att samhället är vi alla, upphör att gälla.
– Nu måste vi fråga oss: ville vi ha kissblöjor och äldre som dör av svält? Cancersjuka som förnedras av det samhälle de i hela sitt liv betalat skatt till? Vill vi det? Vi är skyldiga att svara.
Under hösten har skandalerna i den privata äldrevården avlöst varandra. Här borde Socialdemokraterna ha sin chans, kunde man tro.
Men det vill sig inte.
”Han försökte nog”
Är det för att Socialdemokraterna själva ligger bakom av en del av utförsäljningarna? Att frågan splittrar partiet?
– Juholt försökte nog, men ingen lyssnade längre på honom, han stod ju hela tiden i vägen för sig själv.
Förra valet fick Socialdemokraterna 21 procent av rösterna i Stockholm.
Jonas Gardell har inga snabba svar på hur de ska återerövras. Men i ett land där statsministern hyllar Eric Saade och där ”experimentteater” enligt Gardell är ett skällsord bland politiker, tror han på kulturen och ett rikt utbud.
– Det talas om mångfald och valfrihet, men våra städer liknar allt mer varandra, gallerior med extremt likformat utbud tar över. SF är enda filmdistributören och att välja mellan H&M och H&M och H&M blir rätt torftigt i längden. Var det verkligen det vi menade med mångfald?
”Utmana Reinfeldt”
Han slevar i sig av de thailändska köttbullarna som kommit in.
– Men jag tror det blir Miljöpartiet som tar den storstadsmedelklass som lutar åt vänster.
Socialdemokrater borde våga bråka öppet, enligt Gardell. Sluta att lycksaligt applådera nya ledare på kongressen.
– Alla vet att det inte är sant, det skickar bara obehagliga Sovjet-vibbar.
Jonas Gardell har alltid skildrat de utsatta och marginaliserade. Hur ser han på att partiledningen domineras av medelålders män?
– Kanske är Löfven ett genidrag. Han kan på allvar utmana Reinfeldt i trovärdighet om jobben. Han borde kunna mobilisera de som gått till V och SD. Och han hade i alla fall förstånd att åtminstone nämna feminism och sexuell läggning i sitt jungfrutal, till skillnad från Juholt. Vi får ge honom en chans.
Så tror Jonas Gardell på partiet?
– Det är som när jag får frågan om jag tror på gud. Om inte annat tvivlar jag aktivt!
I somras valde han till sist att gå med – i norska ungdomsförbundet. Det var den 23 juli, dagen efter Utøya. Så nu är Jonas Gardell sosse på riktigt.
Åtminstone i Norge.