Ludde drog ut husse ur elden

Av: Ebba von Essen

Publicerad:
Uppdaterad:

Mattias: Jag är honom evigt tacksam att vi lever

1 av 2 | Foto: Kai Rehn
”Du är bäst, Ludde!” Mattias Karlsén låg och sov när det började brinna. Då väcktes han av Ludde – och räddades.

VETLANDA. Smarta Ludde, 7, gjorde allt rätt.

Han slickade husse i ansiktet, krafsade på täcket med tassen och drog iväg mot ­ytterdörren.

Det blev Mattias Karlséns räddning ut ur eldhavet.

Mattias, 28, kramar och kramar sin hjälte.

– Han ska få en riktigt stor fläskfilé som belöning! Ludde, du är bara bäst!

Kärleken lyser mellan husse och hund.

– Vi har alltid haft starka band mellan oss så det kanske inte är så konstigt att han agerade som han gjorde, säger Mattias.

Låg och sov

Klockan närmade sig halv två under natten till i går när Ludde vaknade på sin kudde bredvid Mattias Karlsén i vindslägenheten på Storgatan i Vetlanda. Den bastante blandrashunden anade oråd när näsborrarna fylldes av stickade rök.

– Själv låg jag sov helt ovetande – och skulle ha brunnit inne om Ludde inte börjat puffa på mig, säger Mattias.

Och Ludde inte bara puffade. Han krafsade och slickade och bökade för att väcka husse.

– Jag vaknade med ett ryck, sedan bara svartnade det för ögonen och jag föll ner på golvet. ­Röken måste ha gjort mig helt yr. På något sätt fick jag tag i Luddes halsband och sedan drog han mig mot dörren som han lyckades få upp. Normalt brukar jag alltid låsa men den här gången, vilken ofattbar tur, det var olåst och han tryckte ner handtaget.

Började i köket

– Det är som man tror på mirakel.

Ute i trapphuset bankade Mattias på hos grannarna och skrek att de skulle ringa räddningstjänsten.

– Längre ner i hus­et hade en annan familj vaknat så folk började springa ut ifrån alla lägenheter.

18 boende miste sina hem i tre­våningshuset som totalförstördes. Två personer fick vård för lättare rökskador. Branden började i ett kök, men hur är ännu inte klarlagt.

– Allt jag äger brann inne. Men vi lever, Ludde och jag. Så vad ska jag säga? Jo, att jag kan bara vara honom evigt tacksam.

Publicerad: