Nyheter

Hade vi inte satsat i Estland, hade vi inte funnits kvar

NYHETER

Gunnar Bergströms företag Tarkon har 550 anställda i Estland

fortsättning

Under 1930-talet, innan det andra världskriget ritade om Europas karta och Baltikum tvångsinförlivades i Sovjetunionen, gjordes svenska telefoner i Tartu på företaget Tarkon.

 här finns framtiden    Det är här i Estland som den svenska tillverkningsindustrin har sin framtid, säger Gunnar Bergström som är huvudägare i indsutriföretaget Tarkon. Verksamheten som redan har 550 anställda växer och nu måste nya lokaler renoveras för att kunna ta emot alla jobb som kommer från Sverige.
här finns framtiden Det är här i Estland som den svenska tillverkningsindustrin har sin framtid, säger Gunnar Bergström som är huvudägare i indsutriföretaget Tarkon. Verksamheten som redan har 550 anställda växer och nu måste nya lokaler renoveras för att kunna ta emot alla jobb som kommer från Sverige.

Nu är den svenska telefontillverkningen tillbaka. I samma lokaler där Ericsson en gång producerade sina väggtelefoner i trä och bakelit monterar estniska arbetare nu komponenter och kablar till moderna Ericssonapparater.

– Cirkeln är sluten, säger Gunnar Bergström, Tarkons svenske majoritetsägare som satt av en dag för att kunna berätta om verksamheten.

Stadens borgmästare använder ordet ”framgångssaga” när han talar om företaget. Från att ha varit nerkört i botten när Gunnar Bergström tog över 1996 är Tarkon i dag förvandlat till en av Estlands mest framgångsrika leverantörer inom tillverkningsindustrin.

Här görs och monteras komponenter till koncerner som ABB, Atlas Copco, Allgon, Ericsson, Flextronics, Nolato, Intermec, Siemens, Bosch...

Lokalerna är nyrenoverade och håller modern svensk standard. I några av maskinhallarna står äldre modeller av svarvar och plåtmaskiner, men det finns också moderna, datorstyrda anläggningar.

Tarkon har i dag 550 anställda.

– När konjunkturen vänder upp finns utrymme att anställa många fler om det skulle behövas, säger Gunnar Bergström.

Helena Talen har ett svenskklingande namn men är född och uppvuxen i Tartu. Hon har treårig gymnasieutbildning och talar perfekt engelska. Sedan fyra månader tillbaka är hon provanställd på Tarkon. I dag arbetar hon med att kontrollera komponenter till Volvobilar.

– Klart att jag kanske drömde om något annat än fabriksjobb när jag studerade men jag trivs mycket bra, säger hon.

Månadslönen för en provanställd arbetare ligger på motsvarande 1 800 kronor, efter 26 procent i skatt.

– Jag hoppas få en fast tjänst. Då får jag också möjligheter att utbildas och få bättre arbetsuppgifter och högre lön.

I snitt är månadslönen motsvarande 3 000 svenska kronor för företagets arbetare, med 26 procent i skatt blir det 2 200 i lönekuvertet.

De senaste två åren har Gunnar Bergström och hans företag Tarkon arbetat med att skapa en svensk industriby i Tartu genom att erbjuda svenska tillverkare med specialistkompetens att etablera sig på fabriksområdet.

– Totalt har vi lokaler på 32 000 kvad-ratmeter och vi använder mindre än hälften, säger Gunnar Bergström.

Flera har nappat på erbjudandet. Länna Svets och Mekaniska från Strängnäs är redan på plats liksom Glaskomponent från Söderhamn. Under det här året kommer också aluminiumföretaget EBÖ från Eskilstuna, elektronikföretaget Wintech från Fagersta, Munkfors Sågar från Värmland och ytterligare fyra, ännu hemliga, svenska tillverkningsföretag.

När Gunnar Bergström visar anläggningarna kan man inte undgå att märka den stolthet han känner över sin skapelse.

– Det är så stimulerande att vara här, säger han. Alla är så engagerade i sitt arbete, har sådan yrkesstolthet.

Gunnar Bergström har själv gått den långa vägen. Lärde sig verkstadsyrket från grunden och tog sedan över faderns industriföretag Hallberg-Sekrom i Täby.

När han började lägga ut produktion till Estland 1993 var han en av pionjärerna.

Vid privatiseringen 1996 var det Gunnar Bergström som la högsta budet på Tarkon. Det var en stor chanstagning erkänner han – men förklarar att han redan då var säker på att det var i Estland framtiden fanns för den svenska leverantörsindustrin.

– Enda sättet att vara konkurrenskraftig är att ha sin arbetsintensiva produktion i lågkostnadsländer.

– Tack vare vårt dotterbolag i Estland har vi också kunnat växa i Sverige. Från att ha varit 60 anställda där 1996 är vi i dag 100. Hade vi inte satsat i Estland hade företaget däremot nog inte funnits kvar överhuvudtaget.

Med närmare en miljon invånare är Riga den största staden i Baltikum. De flesta svenska företag som har dotterbolag i Lettland ligger i Riga.

Nyköpings Plast Produkter, NPP, är ett av dessa. Fabriken i Riga har 60 anställda som tillverkar formverktyg till plastmaskiner. Lönerna är lägre i Lettland men framför allt är det flexibiliteten och kunnande som NPP vinner genom att vara här.

– I Lettland finns duktiga verktygsmakare med en kompetens som är svår att få tag på någon annanstans, säger företagets chef Hans Sandén som själv tillbringar en stor del av sin arbetstid vid fabrikerna i Baltikum.

NPP har sitt huvudkontor i Nyköping och där finns också en fabrik med 40 anställda.

Sedan i mars förra året har NPP också startat en anläggning i den estniska staden Tartu. Hittills har 13 anställts men företaget ska växa.

Fabriken i Tartu samarbetar med Tarkon och tillverkar plastdelar till komponenter till svenska och europeiska industrikoncerner.

– Våra anläggningar i Baltikum betyder att vi blivit ett betydligt starkare företag, säger Hans Sandén.

I Swedish-Lithuanian Tools rek-lamfolder utlovas att produktionskostnaderna kan sänkas med upp till 70 procent på jobb som görs här i fabriken istället för i Sverige.

För fyra år sedan köpte den skånske affärsmannen Åke Stenquist den nedgångna industrilokalen. Han hade då under några år rest i Litauen i affärer.

I dag har företaget 170 anställda. En del monteringsarbete görs i hemmen hos arbetarna men i takt med att orderstocken blivit större renoveras fabriken som är på 4 000 kvadratmeter.

– Alternativet för företagen som lägger ut arbeten hit är att de skulle förlora hela jobbet om de behållit tillverkningen i Sverige. Produktionen hade i stället tagits över av någon i Asien, säger Åke Stenquist.

– Nu skapar vi i stället jobb i ett grannland. Samtidigt som utvecklingen och den mekaniserade delen av produktionen kan vara kvar i Sverige.

I ena änden av lokalerna har företaget Finnveden ställt sina stansmaskiner. Vid maskinerna som tidigare stod i småländska Forsheda arbetar i dag 17 litauer i skift med att göra metallplattor till Volvokomponenter.

När Birzais borgmästare Vytautas Zurba får svenska journalister på besök blir han så upplivad att han håller ett långt föredrag om våra länders gemensamma historia.

– När svenskarna kom hit förra gången tog de med sig 60 kanoner i krigsbyte, säger han.

Året var 1701 och Birzais befästning intogs av svenska trupper. Borgmästaren säger att han gärna skulle vilja ha tillbaka en av de kanoner som då fördes bort och nu står på museum i Sverige.

– Men ännu hellre ser jag att svenska företag kommer hit, säger han.

– Arbetslösheten är ett mycket stort socialt problem hos oss. Vi har mycket att erbjuda den som kommer hit och satsar. Folk här är arbetsamma. Vi jobbar hårt och har låga löner jämfört med hos er.

Det är här på andra sidan Östersjön som den svenska tillverkningsindust-rin har sin framtid om man ska tro ledningen för Primus, det ursvenska företaget som gör gasolbrännare.

Sedan ett år tillbaka har Primus inte längre kvar någon tillverkning i Sverige. Då stängdes fabriken i Hagfors och de sista anställda som fanns kvar där fick gå.

– Något annat alternativ fanns inte, säger Åke Eriksson, platschef på Primus fabrik i Tartu.

Flytten inleddes redan 1994 då delar av produktionen las ut på estniska underleverantörer. 1997 byggde Primus en egen fabrik i Tartu. Därefter flyttades den resterande tillverkningen del för del.

– Vi hade utbildning stegvis för att produkterna skulle hålla samma kvalitet som när de tillverkades i Sverige.

I Primus fabrik i Tartu arbetar 94 personer. Pilla har varit anställd i fyra år. Den här dagen jobbar hon med att ställa in brännare.

– Det är ett bra jobb, säger hon.

Ingrid har arbetat i tre år på fabriken:

– Jag har jobbat på estniska företag tidigare. Här trivs jag bättre. Det är bättre kommunikation mellan ledning och arbetare.

Det enda som är kvar av Primus i Sverige i dag är huvudkontoret som ligger i Solna, utanför Stockholm. Där finns 34 anställda som arbetar med produktutveckling och marknadsföring.

Fabrikschefen i Estland, Åke Eriksson, konstaterar att det var ”mycket smärtsamt” att lägga ner fabriken i Hagfors.

– Men jag tror inte vårt företag hade funnits kvar i dag om vi inte flyttat till Estland, säger han.

– Vi är utsatta för en enorm konkurrens. När vi lanserar en ny produkt så tar det bara ett år innan piratkopior kommer ut på marknaden.

– Vi står för utvecklingskostnaden men industrier i Asien plankar oss rätt av och kan hålla halva priset på varorna.

– Att tillverka i Estland är mellan 30 och 35 procent billigare än i Sverige. Därför finns vi här.

När planet lyfter tillbaka mot Sverige funderar vi över vad de svenska fabrikörer som vi mött här i Baltikum sagt: att det är för dyrt att ha arbetsintensiv produktion i Sverige och att de därför är tvungna att flytta jobben hit för att överleva.

Till och med Samhall, som har i uppdrag att ge jobb till arbetshandikappade, har följt med strömmen och lägger numera ut jobb till Litauen.

I morgon fortsätter vi resan. Vi besöker Karlskrona där 357 arbetare just nu ser sina maskiner och arbeten på Flextronics försvinna över havet. Och vi träffar polackerna som tar över de svenska jobben.

Thomas Gustafsson, Maria Trädgårdh

ANNONS EXTERN LÄNK

Stötta Rosa bandet med en vacker bukett – skicka ett blombud till någon här

Interflora

Publisert:

Aftonbladet

/

Nyheter