Marianne, 69: Har inte råd med reparation

Foto: SUVAD MRKONJIC
Marianne, 69, började jobba redan som 17-åring. Hennes situation är ganska typisk för de pensionärer som har det sämst ställt. De flesta fattigpensionärer är just kvinnor som under långa perioder jobbat deltid i låglöneyrken.
Foto: Amanda Lindgren
Christina Rogestam, ordförande för SPF ­seniorerna.
NYHETER

Ett stort hål i taket gör att vattnet rinner längs väggarna när det regnar.

Så har det sett ut i flera år.

– Vad ska jag göra? Jag har inte råd med reparationen och får inget lån av banken på grund av min låga pension, säger Marianne, 69.

Hon är en av Sveriges 355 000 fattig­pensionärer.

Efter 50 års yrkes­arbete får Marianne ut 10 400 kronor i månaden efter skatt, inklusive bostadstillägg.

När alla räkningar är betalda har hon i bästa fall några få hundra­lappar kvar att leva på resten av månaden.

Oftast har hon inte ens det.

– Utan hjälp från ­mina barn skulle jag aldrig klara mig, säger hon.

Den gamla trävillan i det sydsvenska brukssamhället har varit ­hennes hem sedan 1990-talet. Läget i närheten av havet är fantastiskt och trädgården ­minutiöst välskött.

Men tegeltaket är helt slut. När det regnar ­rinner vattnet rakt ­genom innertaket, ner längs takstolarna och vidare in i väggarna. På övervåningen lossnar takplattorna en efter en. Väggarna är bruna av fukt.

– Försäkringsbolaget hjälper mig inte ­eftersom det är en yttre skada. Och banken vill inte ­bevilja mig ett lån till ett nytt tak, säger hon.

Försökt sälja

Villan är i dagsläget belånad till 440 000 kronor. Att laga taket skulle kosta runt 100 000 kronor.

Två gånger har hon försökt sälja huset. ­Utropspriset låg på 550 000 kronor. Inte en enda spekulant visade intresse.

Hennes bank är knuten till Swedbank, där privatekonomen Artura Arques är privatekonom.

– Det är otroligt beklämmande att hon hamnat i den här situationen, säger han.

– Utan att känna till alla detaljer kan jag säga­ att det ser rätt svårt ut ur ett bankperspektiv. Banken måste titta dels på kundens återbetalningsförmåga, dels belåningen. I det här fallet har hon låg inkomst samtidigt som hon ­redan har en väldigt hög belåning. Om inte vi ­säger nej så kommer ­Finansinspektionen att säga nej. Tyvärr är hon nog inte den enda som sitter i en sådan här ­situation.

Marianne började jobba redan som 17-åring. När hon gick i pension för två år ­sedan hade hon bland annat hunnit med att ­arbeta som apoteks­biträde, dagmamma, sjukvårdsbiträde och förskolelärare.

– Jag tycker det är hemskt. Jag har gjort mig förtjänt av en bättre pension. Samtidigt vet jag att det finns de som har det betydligt sämre ställt än jag, säger hon.

”Djupt oroande”

Hon är väl medveten om att situationen är ohållbar. Det är bara en tidsfråga innan hennes hem inte längre går att bo i.

– Man kan inte leva på drömmar. Men jag önskar att jag hade råd att göra i ordning huset.

På många sätt är ­Mariannes situation rätt typisk för de sämst ställda pensionärerna. Det stora flertalet är just kvinnor som under långa perioder jobbat deltid i låglöneyrken.

– Det är djupt oroande att nästan var femte pensionär har en så här ansträngd ekonomisk situation, säger Christina Rogestam, ordförande för pensionärsorganisationen SPF seniorerna.

– Framför allt eftersom riksdagens Pensionsgrupp, som arbetar med att se över pensionssystemet, enbart tittar på hur man ska kunna förbättra pensionen för de som går i pension om 20 år. Där­emot gör man inget för dagens pensionärer.

– Vi anser att man ska höja bostadsbidraget till 7 000 kronor och samtidigt ta bort den högre skatten för pensionärer. Skatten skulle göra några hundra­lappar i månaden för den här gruppen, men bostadstillägget skulle göra det möjligt för fler att hitta bostäder som är anpassade för äldre.

Fotnot: Marianne heter egentligen något annat.


LÄS OCKSÅ: Vem vill bli pensionär?

Aftonbladets artikelserie om pensionärernas villkor.

Här hittar du alla artiklarna i serien.

ARTIKELN HANDLAR OM

Pension