Ljusmysteriet löst – supermeteor lyste upp himlen

Av: Josefine Karlsson

Publicerad:
Uppdaterad:

Ett ljusfenomen lyste upp himlen i flera sekunder på olika håll i Sverige igår.

Enligt astronomiforskaren Eric Stempels var det en supermeteor.

– En rymdsten som brinner i atmosfären. Den här var väldigt stor, säger han.

Vid 22.30-tiden igår lystes himlen upp i stora delar av Mellansverige. Läsare från flera olika håll hörde av sig till Aftonbladet och berättade om det mäktiga, men för vissa också obehagliga, ögonblicket.

Nu förklarar Eric Stempels, forskare vid Uppsala universitets institution för fysik och astronomi, att det sannolikt handlar om en stor meteor.

– Man kan säga att det är en rymdsten som kommit in i atmosfären och då fattat eld. Det kallas också för bolid eller eldklot. Det här var en stor supermeteor, säger han.

”Väldigt kraftigt”

Fenomenet är vanligt och uppstår ofta världen över. Eric Stempels uppskattar att det brukar ske omkring tio gånger per år i Sverige.

– Men det vi såg i går var väldigt kraftigt och det är inte alltid så stort. Ofta är det lika stort som ett korn eller glaskula, ibland som en knytnäve. Men jag skulle uppskatta att detta var ungefär lika stort som en fotboll vilket gjorde att det blev ett väldigt kraftigt ljus som också följdes av ett mullrande ljud, säger han.

Ljusfenomenet lös upp himlen i flera sekunder i stora delar av Mellansverige
Foto: Läsarbilder
Ljusfenomenet lös upp himlen i flera sekunder i stora delar av Mellansverige

”Inte som på Hollywood-film”

Eric Stempels såg själv meteoren med egna ögon.

– Jag stod inne och trodde för en stund att det var en bil som som lyste in i fönstret och tyckte det var märkligt. Sen började jag räkna sekunder och väntade på mullret. Det var ett utdraget ljud och då förstod jag vad det var och att jag förmodligen var först där och då med att faktiskt förstå det, säger han.

Enligt Stempels är en sådan meteor inte farlig för allmänheten.

– Det är inte som på en Hollywood-film att det är ett brinnande klot som kraschar ner i marken. Stenen bromsar in och faller sedan fritt ner mot marken och upplöses i små små delar, nästan som grus, säger han.

Publicerad:

LÄS VIDARE

ÄMNEN I ARTIKELN