Fanny, 20, dör utan donator

avSandra Killgren

Blodcancersjuka Fanny Rubin är 20 år gammal och i akut behov av att hitta en stamcellsdonator.

Nu vädjar hon till alla att anmäla sig till Tobiasregistret.

– Utan en ny donator är det kört för mig.

Fanny Rubin hade precis tagit studenten från Tingvalla gymnasiet i Karlstad när hon märkte att något inte stod rätt till. Trots att livet låg framför hennes fötter kände hon sig trött och hängig. Utmattningen gick inte över utan växte under sommaren. Efter flera veckor med yrsel upptäckte Fanny att hon hade sår i munnen. De vägrade läka.

– Det gjorde så ont. Jag kunde inte äta och gick ner ganska mycket i vikt. Till slut åkte jag in till vårdcentralen som skickade mig vidare till tandläkaren.

1 av 2

Det blev det första av flera besök. Men tandläkarna höll fast vid att såren var munblåsor och Fanny blev hemskickad med bedövningssalva. Den gjorde ingen nytta.

Kollapsen

Natten den 28 februari hade hennes kropp fått nog. Fanny minns hur hon vaknade med en fruktansvärd hjärtklappning. På vägen till toaletten svimmade hon.

– Eftersom att jag inte fick riktigt med syre till huvudet på grund av grav anemi förstod jag inte att något inte stämmer när man svimmar, hur konstigt det än kan låta, men därför så sa jag inget till någon.

Dagen därpå kollapsade Fanny på nytt. Men den här gången såg hennes mamma. Hon skyndade med sin dotter till vårdcentralen som, till skillnad från första besöket, tog prover.

Provresultatet fick stämningen i rummet att skifta helt. Fanny hade stor brist på röda blodkroppar och behövde genast bli inlagd. När hon fördes med ambulans till Centralsjukhuset i Karlstad låg hennes HB-värde på 32. Det borde legat runt 130.

– Ungefär 77 procent av min kropp var cancerceller. Läkarna sa att jag kom in i sista sekunden och förstod inte att jag fortfarande levde, säger Fanny.

Cancerbeskedet

Dagen därpå, den 1 mars 2018, kom beskedet. Fanny hade blodcancer.

– Jag blev fruktansvärt chockad. Jag visste inte vad jag skulle göra utan satt mest och kollade ner i händerna, säger hon och fortsätter:

– Efter ett tag frågade jag om jag skulle dö och då svarade läkaren att de skulle se till att jag inte gjorde det.

Efter tung behandling, infektioner och andra komplikationer lyckades läkarna få Fanny i remission. Nu behövde hon genast genomgå en stamcellstransplantation för att förhindra att cancern kom tillbaka.

Det visade sig att hennes syster hade ett matchade HLA-värde och kunde donera sina friska stamceller. Transplantationen gick, förutom lite komplikationer, bra.

– När ett nytt benmärgsprov inte visade någon cancer blev jag oerhört glad. Jag grät jättemycket, säger Fanny.

Foto: PRIVAT
För att bli frisk behöver Fanny en donator som kan ge henne nya stamceller.

Återfallet

Även om hon fortfarande behövde lämna nya benmärgsprover och äta medicin minns Fanny hur skönt det var att få komma hem. Håret hade börjat växa ut och hon skulle snart börja plugga igen.

– Samtidigt som jag såg väldigt mycket fram emot den här sommaren och att få sluta med medicinerna så att jag skulle kunna vara mer bland folk och jobba.

Den 7 juni skulle Fanny ha firat ett år sedan den lyckade transplantationen. Men fyra dagar innan ettårsdagen kom mardrömsbeskedet. Blodcancern hade kommit tillbaka. 20 år gammal skulle Fanny behöva genomgå ytterligare en stamcellstransplantation.

– Jag hade varit väldigt hoppfull och positiv första gången men nu kändes det verkligen kört. Jag tror att jag satt på golvet i mitt rum i 50 minuter och ville verkligen inte åka iväg till sjukhuset. Men till slut åkte vi dit, berättar hon.

Behandlingen

På sjukhuset berättade läkarna att de ville testa behandla cancern genom en Cytostatikakur med sprutor, i stället för dropp. Behandlingen innebär att Fanny behöver åka till sjukhuset för att få sprutorna men fortfarande kan bo hemma.

– Det är jag jättetacksam för. När jag inte är på sjukhuset är det lättare att inte tänka på cancern och ta till vara på tiden med vännerna och familjen. Plus att jag får behålla håret ett tag till, säger hon.

För två veckor sedan flyttade Fanny hemifrån. Tillsammans med sin syster bor hon i en lägenhet i centrala Karlstad. Majoriteten av möblerna är redan på plats och i köket kokar kaffet.

Fanny poängterar att de skulle behöva fler sittplatser när de kommer gäster. Samt att det inte blir några mattor än på ett tag, de samlar för mycket smuts.

– Jag får så dåligt immunförsvar av medicinen och en förkylning kan bli väldigt allvarlig. Det gör att jag just nu inte får ha mattor, gå i affärer eller träffa människor som är sjuka.

Fastän det inte syns utanpå är det mycket som händer inuti. Fanny är återigen i akut behov av att hitta en donator. Läkarnas förhoppning är att kunna byta ut den sjuka benmärgen mot en frisk i slutet av augusti.

– Även om jag kan se frisk ut är jag väldigt trött både psykiskt och fysiskt. Utan en ny donator kommer jag inte att klara mig.

Framtiden

För knappt en vecka sedan skrev hon ett inlägg på Facebook där hon vädjar till alla att anmäla sig till Tobiasregistret. Uppmaningen har fått stor respons med tusentals delningar och kommentarer.

– Även om man har familj och vänner blir man väldigt ensam i sin cancer. Därför blir det väldigt överväldigande när så många hör av sig och vill hjälpa till, säger Fanny och fortsätter:

– Jag vill verkligen tacka alla som har delat och anmält sig till registret. Det visar hur fina människor är.

Det stora engagemanget har gett henne extra energi. Fanny berättar att hon fortfarande är fast besluten att inte låta cancern kontrollera hur hon ser på livet.

– Jag ser såklart mest fram emot att bli frisk från cancern. När jag är det vill jag sätta mig på ett flygplan, mest av allt skulle jag vilja se Asien och Europa. Jag har spenderat det senaste ett och ett halv åren på sjukhus så nu vill jag ut i världen.

ARTIKELN HANDLAR OM