”Han gav Inger en snyting i ansiktet”

NYHETER

Sven är säker: Det var ingen olyckshändelse

HELSINGBORG. Ett "snorunge" och "gubbjävel" som ropas ut i luften. Ett par knuffar och slag mitt på blanka dagen.

Några sekunder senare ligger Inger, 78, livlös på parkeringsplatsen i Landskrona.

– Det var ingen olyckshändelse, det är jag säker på, säger Sven.

Över Helsingborg hänger en blygrå himmel. Inne i stadens tingsrätt är det kö till säkerhetssalen där rättegången mot den 23-årige man som misstänks för vållande till 78-årige Ingers död ska hållas.

Uniformerade poliser undersöker alla åhörare på grund av hotbilden. Fallet, där Inger, 78, kom att dö efter ett bråk om en ruta asfalt utanför en livsmedelsbutik, har kommit att få stor uppmärksamhet. Orimligt stor, enligt 23-åringens advokat Leif Silbersky.

Den första dagen i rätten kom att bli känslosam. När den åtalade 23-åringen i morse fick se sin snart tre månader gamla dotter bakom säkerhetsglaset i tingssalen började han att gråta. Han vinkade mot dottern och formade munnen till en pussmun samtidigt som hans hustru höll upp dottern högt så han skulle kunna se henne ordentligt.

Även för Sven, Ingers make, som är målsägare i rättegången, blev den första dagen tuff. Han hade svårt att hålla tårarna tillbaka när han skulle berätta om dagen den 29 mars i år. Inger och han skulle varit gifta 50 år i midsommar om hon fortfarande levat.

Sven sa i rätten att tiden sedan Inger dog varit mycket svår och att sitta här i rätten i dag är ansträngande. Han var märkbart tagen när han talade i rätten och föll i gråt när han tvingades minnas hur hustrun låg livlös på asfalten utan att reagera när han ropade hennes namn.

– Det känns inget bra. Allt spelas upp igen. Jag har inte mått något vidare.

För Sven råder det ingen tvekan om att 23-åringen menade att misshandla både honom själv och Inger. Han minns hur han fick flera slag pch knuffar av 23-åringen, själv utedalde jan inte en enda.

Om 23-åringens egen version sa han:

– Inte en stavelse är rätt. Han gav Inger en snyting i ansiktet. Knuten näve. Det måste varit ett hårt slag eftersom hon trillade alldeles så baklänges utan att reagera, försöka ta emot sig. Hon trillade raklång med armarna utmed sidorna.

23-åringen själv säger att han agerade i självförsvar. Inger såg han inte alls säger han.

Och skälet till att han flydde från platsen och sedan inte anmälde sig själv till polisen var rädsla.

Rädsla för rasismen i Landskrona, för sitt nyfödda barn, för sin familjs säkerhet, för att inte bli trodd.

– Jag grät hela tiden och tyckte synd om henne och honom. Hur skulle jag förklara att det inte var min avsikt. Jag kan inte beskriva hur rädd jag var. Jag väntade bara på polisen.

På torsdag fortsätter rättegången.