Journalister har blivit måltavlor

Foto: Sveriges radio
Nils Horner dödades inte av en förlupen kula. Han blev avrättad med berått mod.

Afghanistan är en av världens farligaste arbetsplatser för journalister.

Men Nils Horner dödades inte av en förlupen kula. Han blev avrättad med berått mod.

Ännu ett bevis på att journalister numera är måltavlor i många konflikter.

Sedan 1992 har 24 journalister dödats i Afghanistan enligt Committee to protect journalists, CPJ. Det är mycket men det finns ändå elva länder som är värre.  Irak, Filippinerna och Syrien för att nämna några.

Det fanns en tid då journalister av båda sidor i en konflikt betraktades som oberoende betraktare. Man lät dem hänga med, man ville ge sin version av saken. De utgjorde inget hot.

Man misshandlade inte journalister, man kidnappade dem inte, man mördade dem inte. Inte så att journalister inte råkade illa ut. De strök med när de befann sig vid fronten eller när de var på fel plats vid fel tillfälle. Men de stod på något sätt utanför.

Det senaste 10-20 åren har en förändring skett.

Avslöja

Stridande parter ser inte längre journalister som en tillgång, som ett sätt att få sin sak belyst. De ses mer som en fara. Som oberoende vittnen som kan avslöja övergrepp som begås. Medias genomslagskraft har gått upp för parterna. Journalister ses som en användbar tillgång för att pressa ut pengar eller för att skicka ett budskap till andra journalister.

"Kom inte hit. Vi vill inte ha er här. Vi vill inte ha er oberoende bevakning".

Jag minns tv-fotografen Ulf Strömberg som sköts i Afghanistan 2001 . Jag minns Martin Adler, fotojournalist som arbetade åt bland andra Aftonbladet, som avrättades i Mogadishu, Somalia på ett liknande sätt som Horner.

Svenskeritreanen Dawit Isaak har suttit fängslad i över ett årtionde. Vi vet inte ens om han lever.

SvT:s Bert Sundström överfölls i en knivattack i Kairo 2011 och överlevde med nöd och näppe.

För bara några månader sedan kidnappades Niclas Hammarström och Magnus Falkehed i Syrien.

Då har jag bara räknat upp de svenskar som drabbats.

Farliga uppdrag

Nils Horner var så erfaren som en utrikeskorrespondent kan vara utan att ha gått i pension. Jag är övertygad om att han liksom vi andra i branschen var väldigt noga med säkerheten.

Numera är svenska medieföretag väldigt säkerhetsmedvetna. Medarbetare som sänds på farliga uppdrag skickas på kurs. Vi får lära oss hur man ska agera i olika situationer, hur man snabbt stoppar en massiv blödning. Beroende på hur farlig konflikten är tar vi med oss gasmasker och skyddsvästar som till och med stoppar en kula från ett automatvapen.

Ändå går det inte att gardera sig mot allt.

Horner kände sig förmodligen trygg där han stod utanför en välkänd restaurang mitt i centrala Kabul där säkerheten är extra hög. Han hade inte en tanke på att de två västerländskt klädda männen som närmade sig skulle ta upp en pistol och skjuta honom i huvudet.

Sånt går inte att skydda sig mot. När det verkar som minst farligt kan döden ändå slå till.

Faller livlös

För några veckor sedan var jag med om en obehaglig händelse i Ukraina som belyser hur svårt det är att regissera sin egen säkerhet. Demonstranterna på Självständighetstorget såg ut att ha vunnit. Polisen hade dragit sig tillbaka. Jämfört med morgonen dödande verkade allt långt.

Jag känner mig trygg där jag står ovanför torget och väntar på att fotograf Jerker Ivarsson ska plåta färdigt. Plötsligt smäller ett skott. En person några meter vid sidan av oss faller livlös till marken med blod rinnande från huvudet. Offer för en krypskytt.

Så snabbt kan det gå från trygghet till livsfara. Från lugn till total rädsla.

Att resa i konfliktområden kommer alltid att innehålla risker som inte går att kontrollera med kurser eller skyddsutrustning. Ändå är det ett viktigt jobb som måste göras.

Hur skulle världen se ut om inga oberoende reportrar och fotografer reste till konfliktområden?

Då skulle vi bara få de olika sidornas tillrättalagda propagandabild av verkligheten. Sanningen är ofta svår att komma åt men vi kommer definitivt inte i närheten av den om Nils Horners tragiska död leder till att media slutar skicka medarbetare till oroshärdar.

Tipsa | Aftonbladet

avWolfgang Hansson