Jag är inte någons förebild

Publicerad:
Uppdaterad:
Buddha Babulanam heter jag, en cynisk kille i sitt sista tonårsår som gillar att klaga och göra stora ärenden av små.
Buddha Babulanam heter jag, en cynisk kille i sitt sista tonårsår som gillar att klaga och göra stora ärenden av små.

NYHETER

Var sätter staten gränsen mellan ’folkets säkerhet’ och ’total kontroll’? Gränsen borde gå där ens handlingar faktiskt skadar någon annan.

Övervakningskamerorna på vägarna tycker jag är ett bra exempel där man får bilisterna att hålla hastigheterna och faktiskt stanna vid rött ljus; med andra ord förhindrar man att andra människor blir skadade, ’folkets säkerhet’. Sedan finns det andra fall som jag läste i PunktSE Måndag 26:e Mars, ”Barn nobbar cykelhjälmen” där det föreslås en ”heltäckande lagstiftning med sanktioner”. Det var en finare formulering av att införa en lag som bötstraffar cyklister som inte vill ha hjälm på sig.

Vadå ’folkets säkerhet’? Även om det egentligen inte direkt skadar någon annan implicerar vägtrafiksinspektionen att jag ’passivt skadar någon’ eftersom jag, som myndig, är en förebild för barnen och uppmuntrar dem att inte bära hjälm som i sin tur KAN skada dem.

Så alla myndiga ska, av någon anledning, vara förebilder för alla barn och undvika alla aktiviteter som barnen kan efterapa och bli skadade av. För det första är det viktigt att inse vad en förebild är. Det borde specificeras till ’god, samhällenlig förebild’.

Med andra ord, ett helgon som uppför sig som uppoffrande altruist i alla lägen. Denna ’förebild’ ska då alltså uppföra sig exemplariskt i alla lägen och undvika alla handlingar som har MÖJLIGHETEN att skada. Därmed förbjuds alkohol, rökning, läsk och chips. Varför inte alla våldsamma filmer och sporter. Till och med att sitta framför TV:en och datorn kan ju vara skadligt. Varför inte.

Men sedan kommer ju andra argumentet. Vem har sagt att jag måste vara en förebild för alla barn i världen? Det finns inget som säger att jag har förpliktelse att agera som förebild för alla barn. Det är mitt liv, jag får en chans. De som jag tänker bry mig om finns inom min sfär eller min sympati. Att vara förebild för barn ingår inte i någotdera.

Självklart kan man säga att det är ’för min egen säkerhet’ också. Men de enda gångerna jag har ramlat var då jag hade hjälm, och då ramlade jag så att jag automatiskt tog emot med armbågen, med andra ord var hjälmen värdelös. Om man ändå ska tjata om ’risken’, så varför inte bara införa lag på armbågsskydd och knäskydd? Varför inte bara ha två kuddar också, en över magen och en på ryggen.

Buddha Badulanam

Publicerad: