Freddie dog av vanvård

NYHETER

Kroppen var full av sår – men ingen såg hur han led

1 av 3
polisen misstänker föräldrarna Utåt såg de ut som en lycklig familj – mamma, pappa, storasyster och adoptivsonen Freddie, 3. Men när Freddie dog efter bara ett halvår i Sverige var hans kropp full av sår och tecken på allvarlig vanvård.

JÖNKÖPING

De unga föräldrarna hade verkligen längtat efter ännu ett barn.

När de hämtar lille Freddie på ett barnhem i Tjeckien den 22 juli 2005 är lyckan fullständig.

Men situationen blir dem övermäktig, de klarar inte att sköta sonen – han dör av vanvård den 8 januari i år.

Bilderna i polisutredningen på pojkens svårt skadade och missfärgade kropp är skrämmande.

Samtidigt berättar andra bilder om glädje och tillit. En liten pigg grabb sitter på mammas axlar och skrattar mot pappa. I soffan med mamma och storasyster. Finklädd i stickad tröja, leksaker i knät. Vem fattar misstankar om att allt inte står rätt till, vem anar att föräldrarna börjar tappa greppet?

Ingen.

Inte ens den kvinna från socialtjänsten som besöker familjen den 14 december. Hon stannar i en timme och under pratstunden i köket finns Freddie med hela tiden. Han pratar och visar bilder från höstens semesterresa, han pekar på julklappshögen och nickar när hon frågar om någon av julklapparna kanske är till honom.

– En go’ och glad kille som verkar helt frisk, noterar hon.

Möjligen lite ”hängig”, men inget anmärkningsvärt.

Då har Freddie bara drygt tre veckor kvar att leva.

Bad om stöd

Tidigare under hösten kände föräldrarna att de behövde stöd. De kontaktade en psykolog för att diskutera Freddie; han verkade deprimerad, tog inga egna initiativ, satt mest för sig själv.

Samtalet kretsade kring hur svårt det kan vara för ett barn att komma till ett helt nytt land och lära sig ett nytt språk.

– Det är viktigt att man försöker knyta kontakt så att barnet känner trygghet i familjen, sa psykologen.

Hon tyckte inte att Freddie betedde sig på något anmärkningsvärt sätt, möjligen var han lite försiktig i sin framtoning.

Inte heller vid möten senare under hösten upptäcker psykologen att något verkar konstigt. Tvärtom. Freddies föräldrar säger i december att pojken nu mår bättre, att han funnit sig till rätta.

”En jättegullig kille”

Det enda som – utåt – tycks oroa föräldrarna är att kontakten med barnhemmet i Tjeckien blivit ansträngd. Föreståndarinnan på hemmet verkade väldigt fäst vid Freddie och ville egentligen själv ta hand om honom.

I korrespondens med adoptivföräldrarna i Sverige uttrycker hon oro för hur pojken mår.

Den 17 december träffar familjen Berit Sandgren på adoptionsföreningen Barnen framför allt i Göteborg. Mötet gäller de sista formaliteterna i adoptionsprocessen.

Berit Sandgren uttrycker att Freddie är ”en jättegullig liten kille” som leker med julklapparna. Hon noterar inga skador eller att pojken rör sig onaturligt.

På morgonen den 8 januari klockan 8.14 ringer Freddies mamma till SOS alarm.

– Min son, det är något fel på han. HanÌ´1;? han är precis blå.

När ambulansen kommer in till Länssjukhuset i Jönköping är Freddie redan död.

Det är först nu någon upptäcker alla skador på den lilla kroppen. Han har skrapsår i ansiktet, kraftiga irritationer i ljumskarna och underlivet, missfärgade sargade fötter, huden har lossnat, blödningar runt om på kroppen.

Enligt den rättsmedicinska undersökningen har dödsfallet orsakats av lunginflammation, i sin tur beroende på sårinfektioner som gett blodförgiftning.

Kissade ständigt på golvet

I polisutredningen växer en ny bild av familjen fram. Å ena sidan föräldrarnas dröm om att få ännu ett barn (deras biologiska dotter är i dag 8 år), hur de lånade ihop 100Ì´1;000 kronor, hur de tålmodigt väntade i nästan två år på att alla utredningar skulle bli klara, hur lämpliga de ansågs vara.

Å andra sidan hur de tappat kontrollen, inte klarat av Freddie, tyckt att han var jobbig, ”drullig”, trotsig, bortskämd, ständigt kissade på golvet.

Till slut orkade de inte längre.

– Jag sa till honom att han själv fick slicka upp kisset, säger mamman i förhör.

Hon minns inte om hon tryckte hans huvud mot golvet eller om han själv böjde sig ner.

Hon säger att hon var utmattad, förtvivlad, helt förbi. Allt liksom bara brast.

Om skadorna på Freddies kropp berättar föräldrarna förvirrat, som om det bara blev så. När han cyklade omkull. När han klämdes av toalettringen. När han föll och slog i marken för att han hade så dålig balans.

De sönderspruckna, svårt infekterade såren på fötterna hade de själva försökt tvätta och lägga om med sterila kompresser. Sjukvården hade de inget förtroende för.

Trodde han var förkyld

Först när Freddie var död kom de till insikt.

– Vi ångrar att vi inte åkte med honom till sjukhus, säger mamman.

På kvällen innan Freddie somnar in för alltid är han mycket trött, han vill inte leka, han sitter bara i soffan alldeles stilla. Föräldrarna tror att han är förkyld.

De är nu åtalade för grovt vållande till annans död. Rättegången inleds på fredag. Åklagare Stefan Edwardson i Jönköping som lett utredningen säger:

– I mina ögon handlar det om en djup familjetragedi.

Ebba von Essen