Hunden Terry bets ihjäl under rastrundan

Företaget saknade tillstånd från Länsstyrelsen

NYHETER

En hund i samma grupp bet ihjäl Martin Jenvéns två kilo lätta Pomeranian under rastningen.

När Martin Jenvén kallades hem från jobbet låg Terry blodig i hallen, inlindad i en handduk.

– Det här har gjort mig så illa. När företaget verkligen har sagt att de ska säkerställa tryggheten och ’tar hand om hundarna på individnivå’ så känner man sig grundlurad, säger Martin Jenvén.

Innan Martin Jenvén, 26, gick till jobbet den 14 mars lekte han i parken med Terry för sista gången.

Ända sedan Terry rymdes i husses handflata hade den fluffiga spetshunden varit Martins ”gubbe”. Den två kilo lätta Pomeranianhunden skulle fylla fyra år samma vecka.

1 av 2 | Foto: Privat
Hunden Terry bets ihjäl under rastrundan.

– Det var fint väder, vi slängde pinnar och hade det roligt. Jag älskade honom av hela mitt hjärta. Hade man en dålig dag så kunde han göra den bättre, säger Martin Jenvén, som bor i Vasastan i centrala Stockholm. 

Bets i halsen

På eftermiddagen fick Martin ett samtal från vd:n för företaget som rastade hans hund två gånger om dagen, till en kostnad av 3 500 kronor i månaden.

Det hade hänt en allvarlig olycka och vd:n mötte honom i lägenheten.

– När jag kommer hem ligger Terry i min hall, blodig på en handduk. Död.

På övergångsstället vid parken, bara några hundra meter från lägenheten, hade en hund i samma promenadgrupp gått till attack. Obduktionsprotokollet visar på kraftiga skallfrakturer, lungblödningar samt att tänderna trängt igenom Terrys hals.

Hundens ägare har berättat för Martin att hunden som attackerade Terry var en blandras med inslag av Patterdale terrier – en jakthund som avlats fram för att jaga räv och murmeldjur.

Martin Jenvén är bedrövad av att denna cirka 15 kilo tunga hund gick i samma klunga som Terry, hans Pomeranian.

– Hade man gått med hundar i samma storlek har jag svårt att det här hade blivit utfallet, säger Martin Jenvén.

Foto: Privat
Hunden Terry bets ihjäl under rastrundan

”Fanns inget att göra”

Rastningsföretagets vd säger att det är en fruktansvärd händelse – men att den inte gick att förutse.

– Det finns ingenting vi kunde gjort annorlunda för att förhindra situationen. Det fanns troligen någon form av smärta eller sjukdomsbild hos hunden, säger vd:n.

Hon uppger att ägaren beslutat sig för att avliva den attackerande hunden.

Vd:n säger att det inte behöver vara fel att en två kilos utställningshund går i samma grupp som en 15 kilo tung hund. Enligt henne kan man inte dra slutsatsen att det var en blandras med jakthunden Patterdale terrier.

– Nej, det är det inte. Det är en blandras.

Men en del i blandningen är väl Patterdale terrier?

– Det är ingenting man har stenkoll på, det kan man bara ana. Man sätter ihop grupper av hundar som trivs tillsammans och de här hundarna har uppskattat varandras sällskap.

Vanligt att tillstånd saknas

Hundrastningsföretaget saknar tillstånd – men de är inte ensamma om det i branschen.

Från och med mars 2017 kräver Länsstyrelsen i Stockholm att företag som hämtar upp hundar i ägarnas hem ska ha tillstånd. Det har sedan länge krävts för hunddagis, men hundrastning var undantaget tillståndsplikten.

– Fenomenet med hundrastning har vuxit och allt mer börjat likna hunddagis, säger Jenny Eliasson, samordnare på enheten för djurskydd på Länsstyrelsen i Stockholm.

Jenny Eliasson säger att Länsstyrelsen inte gått ut med information om att tillstånd krävs, eftersom att resurser saknas för att söka upp hundrastningsföretag och informera.

Företaget inkom med en ansökan tidigare i veckan, uppger Länsstyrelsen.

Martin Jenvén har polisanmält företaget för att de saknade tillstånd. Länsstyrelsen uppger att man inte kommer vidta några åtgärder mot att det saknades.

– Den här händelsen kommer såklart att vägas in i bedömningen av om de ska få tillstånd, men vi tittar på rutiner snarare än enskilda händelser, säger Jenny Eliasson på Länsstyrelsen.

”Går aldrig att ersätta Terry”

Martin Jenvén hade tidigare haft Terry på hunddagis, men valt att anlita hundrastare just för att hans hund inte skulle hamna i osäkra hundgrupper. Han är besviken på hur företaget hanterat hela händelsen.

– Jag kände mig väldigt säker på att det var en trygg miljö för Terry, eftersom de talade så himla gott om hur de jobbade med hundarna och satte dem i grupper där de skulle må bra och trivas. Jag trodde aldrig att det här kunde ske.

En av de vanligaste frågorna som vänner ställer är om han kommer att skaffa en ny hund.

–  Det kanske kommer hända någon gång. Men just nu känner jag bara att det aldrig går att ersätta Terry.

Så får du en frisk och glad hund 00:36
ARTIKELN HANDLAR OM

Hundar

Djurskydd