Här rostar minnena

Estonia och Gottröra - ingen vill veta av de historiska vraken

På ett industriområde utanför Stockholm står Gottröraplanets cockpit och rostar.

- Fullständigt vanvettigt, säger Claes-Göran Wetterholm, etnolog och fartygshistoriker.

Tillsammans med lite bråte i ett snår bakom Westins mekaniska verkstad i Färentuna på Ekerö står nu SAS-planets cockpit och rostar. Någon har till och med klottrat på den.

Bara någon enstaka buckla påminner om kraschen, som 129 passagerare mirakulöst överlevde 1991.

Det var Westins mekaniska verkstad som fick uppdraget att omhänderta vraket, plocka isär det och tillverka nödträningssimulatorer av den sargade flygplanskroppen. Men cockpiten blev kvar på bakgården. Det är den fortfarande.

- Det känns fel att göra sig av med den på något sätt, säger verkstadsägaren Arne Westin.

För några år sedan frågade han om den inte kunde tillhöra luftfartssamlingarna, men det fanns inga pengar.

Estonias bogvisir är kanske ett ännu större problem.

Historiskt minnesmärke

Just nu står det och rostar på ön Älvsnabben i Stockholms södra skärgård och det upprör Claes-Göran Wetterholm.

- Det har ett enormt historiskt värde. Det är ju ett minnesmärke över den största svenska olyckan sedan vi var i krig med Ryssland, säger han.

Claes-Göran Wetterholm är medveten om att frågan om bogvisiret väcker känslor.

- Men vi får inte glömma Estoniaolyckan.

I december är det meningen att Statens maritima museer ska lämna ett förslag om bogvisirets framtid.

Även vrakdelarna från den nyligen bärjade DC-3:an som störtade i Östersjön på 50-talet väntar fortfarande på sitt öde.

Scandinavian Star - som eldhärjades i april 1990 varvid 158 människor omkom - seglar däremot igen. Fartyget renoverades och bytte namn till Regal Voyager. Hon seglar nu mellan Dominikanska republiken och Puerto Rico.

Niklas Bodell