”Jag tror att Crille hade gillat det hela”

NYHETER

Gert Fylking skriver själv om vännens begravning

Karl Gustav Christer Pettersson begravdes i går i Sollentuna kyrka.

Alla, som det heter, var inte där. Men många. En illuster samling, som hölls i strama tyglar av kyrkoherde Anders Roos.

Foto: Gert Fylking.

Det var kamrater, före detta flickvänner, vänner, journalister, poliser, nyfikna i största allmänhet och en grupp från Maranata, som underhöll med strängaspel och skönsång.

Jag tror att Crille hade gillat det hela. Det var lite i hans stil. Enkelt men samtidigt pompöst och fyllt av kyrkans mystiska riter. Så där lagom pretentiöst. Och Crille själv var närvarande i allra högsta grad. Han var självfallet i centrum. Det centrum som han älskade att vara i medan han levde. Men nu är han död och begraven och frid har utlysts över hans minne.

Christer Pettersson blev 57 år, fem månader och sex dagar. Han föddes och dog på Karolinska i Solna och kommer så småningom att, efter kremeringen, placeras i föräldragraven på Solna kyrkogård.

Christer och jag kom att dela ganska många stunder dagar och nätter tillsammans under de senaste tio åren.

Man kan om man vill säga att vi blev vänner.

Kanske inte nära, kära, men vänner.

Jag blev väldigt ledsen när Christer dog. Jag visste i och för sig att han skulle dö. Han hade mindre än ett år kvar att leva när vi sågs senast. Det hade doktorn sagt.

Men nu hann ett onödigt snubbel och sjabbel i en trapp emellan.

Jag vill helst ha tagit ett ordentligt adjö, Christer, och önskat lycka till på färden.

Det blev inte så.

Det blir sällan så.

Man får sällan den där sista chansen när den bankar på porten. Tyvärr.

Det var nog länge sedan vissa av de sörjande var i kyrkan. Kanske inte sen dopet. Men det var befriande. Yttermera glädjande var att när versraden om att "Han har öppnat pärleporten - så att jag kan komma in" spelades och sjöngs klämde alla i för både sin egen och hans skull.

Och det kändes som om Gud hörde detta och faktiskt öppnade porten och sa till Karl Gustav Christer Pettersson: Välkommen!

Gert Fylking