#LarmetGår: Kvinnor i räddningstjänsten om utsatthet och trakasserier

NYHETER

Kvinnlig personal i den kraftigt mansdominerade räddningstjänsten vittnar nu om sexuella trakasserier.

”Beroende på vem som gjorde laguppdelningen på fysträningen kallades jag ibland helt enkelt för ’Hålet’, berättar en kvinnlig brandman.

Endast fyra procent av räddningstjänstens personal är kvinnor.

Personerna bakom #LarmetGår vill inte framträda med namn och bild, av rädsla att pekas ut på sina arbetsplatser.

Foto: Pontus Lundahl/TT
Brandstation med brandmäns skyddskläder förberedda för utryckning. Arkivbild.

Vi kräver att ansvariga agerar när #LarmetGår

På mindre än en vecka har vi samlat in över hundra vittnesmål från anställda i räddningstjänsten, och berättelserna fortsätter komma in.

Det är beskrivningar av en allt för ofta fullständigt oacceptabel arbetsmiljö. "Skämt" som gång på gång går över gränsen och en jargong som bjuder in till övertramp. Men också regelrätta trakasserier och sexuella övergrepp. Porr på arbetstid som metod att ”testa” kvinnliga kollegor och händer som högst ovälkommet tar tag i skrev och rumpor. Utbildningssituationer och en arbetsvardag som tillåter uttryck för sexism, homofobi, transfobi och rasism.

Jag fick en välkomsthälsning i form av en banan med kondom på i mitt postfack första dagen på mitt nya jobb. (Brandman)

Beroende på vem som gjorde laguppdelningen på fysen kallades jag ibland helt enkelt för ’Hålet’. (Brandman)

Vid första övernattningen inför introduktion till chef i beredskap uppmanades jag på allvar att låsa dörren till mitt övernattningsrum, för de kunde inte garantera min säkerhet.

FAKTA

Om #LarmetGår

Cirka 150 berättelser har samlats in på initativtagarnas hemsida under den senaste veckan.

Räddningstjänsten är kraftigt mansdominerad. Endast 4 procent av kommunernas personal i operativ tjänst är kvinnor, visar statistik från MSB.

Eftersom att kvinnor utgör så pass liten del av personalstyrkan på stationerna har man inte velat framträda fram med namn och bild.

Som en del av rörelsen #metoo bryter vi tystnaden. Berättelserna kommer från brandmän, brandingenjörer, befäl, chefer, administration och tjänstepersoner. Vi vittnar tillsammans och vi gör det anonymt. Det finns för få kvinnor, icke-binära och transpersoner i räddningstjänsten för att vi ska kunna träda fram med våra namn. Vi är redan tillräckligt utpekade.

Killen som gick och viftade på sin penis genom korridoren. Som hängde ut den lite varstans. Som hånskrattade mig i ansiktet när jag sa att jag inte ville se den mer. Styrkeledaren som inte sa åt honom att hålla gylfen stängd. Nu har båda klättrat i rang och killen med kuken har personalansvar. Jag har slutat. (Brandman)

Vittnesmålen visar också att många har gått till sina chefer för att få hjälp. Inget har hänt. Utsattheten har tystats, väntats ut, bortförklarats och ”glömts bort” av ansvariga.

Idag arbetar han kvar i samma kommun. Han har personalansvar. Fortfarande med en förkärlek till unga flickor som anställda. Jag anmälde allt som hade hänt till facket och absolut ingenting hände. Det enda jag ville var att säkerställa att ingen skulle råka ut för samma sak igen. Men ingenting hände. De få som jag har berättat det här för säger saker som: ’Ja, jag misstänkte nog allt något…’ eller ’Ja, jag har nog sett mönstret’. (Säkerhetschef räddningstjänsten) 

Idén om att det här inte händer på just er räddningstjänst håller inte – ingen kår står ensam i att ha problem och ingen kår saknar problemen, eller tendenserna.

Vi älskar våra jobb. Vi vill inget hellre än att få arbeta på lika villkor. Vi vet att förändring är möjlig. Vi ser att det blir bättre på de kårer som aktivt arbetar för jämställdhet och inkludering. Vi har också många manliga kollegor som stöttar oss, som står upp för det som är rätt. Vi vet också att fler vill, men inte vet hur. Börja med att lyssna till våra berättelser.

Varje vecka var en av insatsledarna ’subba’, fick jag berättat för mig under fnitter och lite generade former av de andra (manliga) befälen. Att vara subba innebar att hålla ordning i köket, hämta posten mm, och att sätta på kaffe, och ’ibland ska det ingå andra tjänster också, som att gå ner under bordet på de som önskar.’ (Insatsledare)

De som inte hörsammar uppmaningen är medlöpare. Medlöpare i en tystnadskultur som möjliggör övergrepp.

Nu manar vi räddningschefer, ansvariga politiker och kollegor att backa vårt upprop och agera - låt det för alltid finnas ett före och ett efter #LarmetGår.

Här är branscherna som satt ner foten i #metoo 01:57