Klänningen stal showen - som vanligt

NYHETER

Svenska Akademien och hela finfolkets tjusigaste fest skedde i år i #metoo-kampanjens stora skugga.

Men märktes det?

Självfallet inte.

Det var fortfarande en klänning som stal showen.

Det är den finaste salongen av dem alla. Strikt, artig och med raka ryggar, uppförandekoder och hyfs. Men även de tjusigaste rummen har haft sin egen skitlukt att vädra ut de senaste veckorna.
Teatrarna, konserthusen, riksdagen och inte minst Svenska Akademien har skakats av vittnesmål om mäns ultimata maktutövning över kvinnor de senaste veckorna.
Därför är det svårt att inte komma till Blå hallen med frågan: Hur många kommer att våga snacka #metoo vid borden?
Svaret: Många.

Den första frågan jag får vid bordet handlar om krisen på Aftonbladet. Jag säger att jag vill göra bra journalistik nu, det är viktigt (helt enkelt är det inte att liverapportera vid bordet och jag vet inte hur bra journalistik det blir heller, men men).
Min portugisiska bordsdam och jag pratar om hur kampanjen har lett till att ropandet efter kvinnor på gatan blivit mindre accepterat i hennes hemland. Till och med olagligt sedan ett par år tillbaka. Den japanska kulturjournalisten vid bordet suckar uppgivet, där har #metoo knappt fått genomslag.

Ungefär en timme för lång middag

Middagen blir traditionsenligt lång, ungefär en timme för lång. När fem pristagare ska hålla tal och klockan närmar sig halv elva börjar jag och mina ömma fötter protestera.
Jag fantiserar om vad litteraturpristagaren Kazuo Ishiguro pratar om under den avancerade serveringen. Hans bestseller handlar ändå om en betjänts liv och en hel del om hierarkier. Troligen njuter han bara av den utmärkta maten.
Jag tänker att Richard H Thaler, han som fått ekonomipriset och forskat på självkontroll och mänskliga tillkortakommanden, inte kommer att ha en blöt kväll.
Jag gissar att Svenska Akademiens ständiga sekreterare Sara Danius gärna byter samtalsämne och hänvisar till Gustav III:s stadgar.

Råkar sätta sig före kungen

Det mest revolutionerande som händer under middagen är väl att några råkar sätta sig ner före kungen, med en lätt rodnad av skam över kinderna.
Men kanske, tänker jag, går någon över gränsen ikväll när taffeln bryts och dansen börjar. Och det lär vara fler än jag som försöker minnas hur alla ser ut i Svenska Akademien och söka tecken på dille och smaklöshet.
Den enda jag får syn på är Horace Engdahl som minglar självsäkert som om ingenting har hänt och Sara Danius som skrider fram, liksom en meter ovanför golvet. M-ledaren Ulf Kristersson har tillfälligtvis tappat bort sin fru i vimlet.
Jan Björklund dansar med alla, oavsett partitillhörighet. Alla flockas kring Alice Bah Kuhnkes klänning.

Isdrottningen stora snackisen

Tiden när det skrevs tidningsartiklar om en prinsessas tilltagna urringning känns långt borta. Den stora snackisen ikväll blir vem som är den stiligaste isdrottningen, Alice Bah Kuhnke eller Sara Danius (kulturministern vann i min bok, hon var dessutom tvungen att sitta spikrak i ryggen hela kvällen).
Det handlade alltså om klänningar, igen.

Konversationerna om den senaste tidens revolt hölls på en artig nivå, inga uppenbara skandaler skedde så att jag fick reda på dem och alla höll sig i sin fåra.
Eller så har jag fel och då väntar #intesånobelt runt hörnet.

10 vanligaste djuren på Nobelmenyn 00:35

 

LÄS OCKSÅ: Pristagarna som inte var så nobla

ARTIKELN HANDLAR OM