ÅSIKT

– Jag inser att världen inte står och faller med min text

Inger Edelfeldt kan äntligen andas när hon skriver – nu ger hon ut novellantologi

Foto: Moona Björklund
Frustrerad över förra novellsamlingens korta livslängd i butikerna tog Edelfeldt initiativ till en antologi med noveller ur sex samlingar, ”Novellerna”.
KULTUR

Gåtfullhet + vardag = sant.

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

avAftonbladets Kulturredaktion

I 33 år har Inger Edelfeldt skildrat tillvarons kärleksaffär. Nu samlas hennes noveller i en ny antologi.

Senaste novellsamlingen har bara ett drygt år på nacken. Ändå kommer redan nu en ny, denna gång en 400 sidor tjock antologi med hennes noveller, ur sex samlingar.

Förslaget var Inger Edelfeldts eget, fött ur frustrationen över att böckers livslängd bara blir kortare och kortare.

– Jag blev väldigt ledsen när den senaste novellsamlingen, ”Kläderna”, inte fick fortsätta tryckas, efter bara ett halvår. Bokhandeln ville inte ha den i lager på grund av att den inte sålde tillräckligt, trots fina recensioner. Då frågade jag förlaget i ren desperation om det inte var dags att ge ut en samling med urval från hela min novellproduktion. 

Sagt och gjort. ”Novellerna” heter volymen med texter från en av Sveriges främsta novellförfattare. För urvalet står hon själv. 

Det har varit en upptäcktsfärd längs 33 års textproduktion, 1986 kom första novellsamlingen.

– Det har varit svårt att välja, jag tycker nästan allt jag skrivit är bra, haha! Samtidigt blir det tydligt vad som inte håller när man ser tillbaka på tidigare texter. Vissa noveller skrev jag utan att ha tillräcklig psykologisk insikt, tycker jag nu. 

Tecken på Facebook

Under urvalsprocessen har hon ibland berättat för omgivningen om titlar som hängt löst. ”Men ska du ta bort den som var så fin!”, har de sagt. 

Som till exempel ”Silver, novellen om en ung person som riskerar livet i ett märkligt konstprojekt. Samma dag som Inger Edelfeldt tänkt sålla bort den var det någon som skrev på Facebook hur bra den var.

– Då fick den som ett tecken också vara med. 

Den som följt Inger Edelfeldts författarskap blir inte förvånad. Tecken. Budskap. Tydningar. Hennes berättelser rör sig i ett slags mellanrum och visar hur normaliteten har närkontakt med det fördolda. 

– Den röda tråden i mina texter är identitet och livsgåta. Gåtfullheten i de mest vardagliga situationer, närheten till något existentiellt som kan vara ganska hisnande och som alltid finns där. 

Fantasin en tillflykt 

Fantasin är tillflyktsort och terapeutiskt rum. Men den är inte bara av godo.

– Mina huvudpersoner hämtar mycket kraft i fantasin. Men fantasin kan också hindra dem från att se den krassa verkligheten. 

Hon kallar det ”den edelfeldtska humorn”, när fantasin krockar med verkligheten. Ibland är krocken subtil. Ibland är den en hård krasch.

Vilken är din mest omtyckta novell?

– Den som jag har högläst flest gånger är en kort novell som heter ”Sommar”. Den handlar symptomatiskt nog om en ung flickas speciella upplevelse av verkligheten. 

Konjunkturen för noveller har gått upp och ner. Just nu råder hausse, konstaterar Inger Edelfeldt. Hon minns den stora novellistvågen på 90-talet, med namn som Ninni Holmqvist, Cecilia Davidsson och Jerker Virdborg. Trots att hon skrev flitigt redan då, hennes novellsamling ”Rit” kom ut 1991, brukar hon sällan ingå i namnuppräkningen. 

– Kanske beror det på att jag varit verksam i olika genrer, jag är ju inte bara novellist. 

Mindre desperat

Berättandets teman består, men mycket hinner också förändras under ett långt författarskap. Skrivar­jaget är inte detsamma i dag som för trettio år sedan, säger Inger Edelfeldt. Hon är mindre desperat kring skrivandet. Nu kan hon andas samtidigt som hon skriver, sova samtidigt som hon har en bok på gång. 

– Jag inser att världen inte står och faller med min text. Jag tror den insikten är livsavgörande, annars bränner man ut sig som författare.

Förändringen har kommit på senare år. I dag är Inger Edelfeldt 62 år. 

– Jag tror det är något som sker i den här åldern. För ett tag sedan började jag få syn på min självbild i något slags perspektiv. 

Fortfarande skriver hon ”nästan jämt”. Läsandet hinner hon inte riktigt med.

Som en kompositör

Varför det blev noveller från början är svårt att svara på, säger Inger Edelfeldt. Kanske är det som för en kompositör, ibland blir det långa stycken, ibland en hel symfoni. Flera av hennes romaner har börjat som en novell. Bland dem en av hennes allra mest omtyckta – ”Kamalas bok”från 1986. 

Vad skriver du på nu?

– En massa hemliga saker. Dels sådant som jag är förbjuden av uppdragsgivaren att tala om, dels sådant jag inte vill tala om för att skrivprocessen är känslig. 

Kristina Lindh

ARTIKELN HANDLAR OM