”Utanför fönstret hörs explosion efter explosion”

NYHETER

Lotta Zachrisson skriver från Gaza city

GAZA CITY

Mörkret har lagt sig över Gaza city och den andra natten på den israeliska invasionen ”Sommarregn” har precis börjat. Utanför fönstret hörs explosion efter explosion. Förra natten sov jag bara ett par timmar. Det lär inte bli mycket mer i natt.

Foto: aftonbladet.se:s Lotta Zachrisson på plats i Gaza.

Precis före midnatt natten till onsdag började ryktet gå på journalisthotellet Ocean Suites i Gaza city om att israelisk militär hade börjat ta sig in i Gazaremsan. Bara någon timme senare hördes explosioner på avstånd. Plötsligt blev hela hotellet becksvart och när jag tittade ut låg staden i mörker. En spansk journalistkollega ropade på mig från balkongen. Ett elkraftverk stod i brand och man kunde se lågor och rök. På tv:n i allrummet sände Aljazeera live-bilder över stan. I bakgrunden hördes något som liknade skottsalvor.

Det var det här vi hade väntat på hela dagen, och anledningen till att jag åkt till Gaza just nu. Israel hade gett palestinierna en tidsfrist på 48 timmar att släppa den kidnappade soldaten, Gilad Shalit, och tiden hade gått ut. Det var med en blandning av spänning och oro som jag gick och la mig vid tvåtiden den natten.

Att säga att jag vaknade med ett ryck ett par timmar senare är en underdrift. Hela hotellet skakade som om den värsta jordbävning satt i gång. Jag rusade till fönstret och förväntade mig att se resterna av någon bombad byggnad, men allt var lugnt. Under tidigare besök i Gaza har jag upplevt samma sak och då fått höra att det är så kallade ljudbomber, som inte gör någon materiell skada utan bara är till för att skrämmas. Men nu var det ju faktiskt invasion på gång så jag kände mig inte alldeles säker och efter ytterligare ett par smällar spelade det nästan ingen roll. Hjärtat satt i halsgropen och det blev inte mycket mer sömn den natten.

Vid sjutiden på morgonen satte det i gång igen men nu blandades ljudet med glas som krossades. Det var en fönsterruta i allrummet som inte höll för vibrationerna utan ramlade in med en jättekrasch. Som tur var satt ingen precis i närheten just då.

Under dagen gav vi oss ut för att försöka ta reda på mer om vad som hänt. Fixaren och chauffören Rayid hämtade upp i sin taxi och körde oss till en av broarna som sprängts under natten. Många palestinier hade samlats där omkring och en man i 45-års åldern berättade om sin sorg och ilska över det som hade hänt.

- Varför bombar de broar? Vi skjuter väl inga raketer härifrån. Det här är inget militärt mål.

Han är också en av de palestinier som visar rädsla inför invasionen.

- Så klart jag är rädd. Jag är rädd för mina barns skull. Inatt fick jag ta dem till sjukhus för att de fick nervösa sammanbrott av alla explosioner.

Ljudet av explosioner

Vårt nästa mål blir kraftverket. Där hålls en kort presskonferens och förmannen berättar om hur mycket det kommer att kosta att bygga upp reaktorerna igen och hur lång tid det kommer att ta.

- Under tiden måste vi köpa el från Israel. De vill att vi ska bli deras ekonomiska slavar, säger han bittert.

Jag tar mig aldrig till det område i södra Gaza där den israeliska militären håller till. Riyad varnar.

- Det är mycket farligt. Du vill väl inte dö?

Nej, det undviker jag nog helst. Väl tillbaka på hotellet blev det en stunds intensivt arbete, men framåt kvällen började det surras igen. Bosättare hade kidnappats och kravet för att inte döda dem var att Israel lämnade Gaza omedelbart. Och i israeliska tidningen Haaretz stod det israelisk militär under natten även skulle gå in i den lilla byn Beit Hanun i norra Gaza. Jag var där i förrgår och då höll folk som bäst på att förbereda sig på invasionen. De byggde barrikader av grus och cement och de beväpnade sig för att kunna möta israelerna. Jag träffade också en familj som fått sitt hus förstört av en israelisk misil. Pappan i familjen var arg och rädd.

- Jag vill inte ha mer strider. Jag bryr mig inte om Hamas, jag bryr mig inte om Israel. Jag vill bara leva i fred, men varje dag är vi rädda för en israelisk invasion.

Och nu är invasionen här. Klockan är 22.00 i Gaza city och på nytt hörs ljudet från explosioner på avstånd. Hotellet skakar inte av vibrationer och hjärtat har inte satt sig i halsgropen. Men det kanske det borde göra. För nu rör det sig inte om några skrämselljud. Nu är det riktiga bomber som faller. Det kommer att bli en lång natt.

Lotta Zachrisson ([email protected])