Lasermannen - 13 år senare

Publicerad:
Uppdaterad:

NYHETER

”Permissionerna ger en enorm känsla”

1 av 3 | Foto: Anders Johansson
Mars 2005 Lasermannen John Ausonius, 51, har suttit inlåst i snart 13 år. ”Jag har varit hänsynslös. Men jag har alltid haft dåligt samvete för dem jag sköt.”

KUMLA

De gråa håren börjar synas. Han sätter läsglasögon på nästippen när vi ska titta på några dokument. Snart har han varit inlåst i 13 år.

Livstid är nuförtiden genomsnittligt detsamma som 17 år, vilket innebär att Ausonius skulle kunna vara en fri man om några år.

Han är smärt och vältränad, hans blick är vaken, han talar fort men välartikulerat.

- Jag försöker tänka på vad jag äter och hålla kroppen i gång, säger han när vi sätter oss i köket i klosteravdelningen.

- Det är bra även för själen.

Det vanliga är att livstidsfångar får sina första, kortare lufthålspermissioner efter två och ett halvt år.

Ausonius fick sitta åtta år innan det blev aktuellt.

Sedan år 2000 har han varit ute på fyratimmars, bevakade lufthål åtta gånger.

Riskbedömning

Han har ansökt om att få ha normala permissioner. Fortfarande med bevakning men då bestämma datum själv och även vad han skulle göra.

Kriminalvårdsmyndigheten, KVM Kumla, tillstyrker det och anser att det inte skulle öka riskerna.

- Han skulle då också ha möjlighet att styra dess innehåll i ett mer frigivningsförberedande syfte, heter det i ett yttrande.

Men den beslutande myndigheten Kriminalvårdsstyrelsen säger nej, liksom länsrätten dit han överklagat.

De hänvisar till en riskbedömning från 2002, där Ausonius sägs vara:

"... en gravt personlighetsstörd man med klar nedsättning beträffande empatisk förmåga och förmåga till impulskontroll vilket främst tar sig uttryck i en explosiv aggressivitet. Risken för återfall i våldsbrottslighet är klart förhöjd."

Är du fortfarande farlig?

- Nej, det är helt fel.

-Sådana fel som jag har gjort gör man bara en gång i livet. Fängelselivet är ett tungt liv att leva. Så även om jag vore spelberoende eller under ekonomisk press så skulle jag nog inte iscensätta några brott igen och riskera att bli institutionaliserad på nytt.

- Hellre gick jag och bad om hjälp från någon social institution. Då är man i alla fall fullt fri med alla möjligheter fortfarande öppna. Jag tror nog att jag lärt mig detta in i benmärgen - den långa vägen.

Hur ser du på att du nekats normala permissioner?

- Det är tungt, men man måste ha tålamod.

Fast punkt i tillvaron

Sedan flera år tillbaka har John Ausonius en fast punkt i tillvaron genom en kvinna, som är hans övervakare, eller förtroendeman som det heter numera.

Hon kommer på besök varje månad, och de har telefonkontakt några gånger i veckan.

Ledaren för klosteravdelningen på Kumla, prästen Truls Bernhold, tror att John Ausonius genomgått en enorm personlighetsutveckling de senaste åren, sedan har erkände sina brott år 2000.

KVM Kumla skriver i ett yttrande:

- Han försöker efter bästa förmåga reparera de skador som uppstått. Han avsätter varje vecka en summa pengar för att avbetala den skuld han har till Brottsoffermyndigheten.

Betalat 2 400 kronor

Skulden som uppgår till hela 1 917 251 kronor är det sammanlagda skadestånd han dömts att betala.

Hittills har han betalat 2 400 kronor.

Han studerar vid Kungliga Tekniska högskolan i Stockholm och har på egen hand klarat flera tentamina.

Han har skrivit brev till alla dem han besköt, där han förklarar att han inte hade något emot just dem som personer.

- Skadorna kan jag inte ta bort, men att inte få veta varför man blir angripen kan vara nog så svårt.

- Kanske är det något jag kan göra för dem, tänkte jag.

- Jag har alltid vetat hur fel jag handlade men efter åtta år av förnekelse så ville jag äntligen öppna en dörr som varit stängd - det var det minsta jag kunde tala om för dem.

Vilken blev responsen?

- Det kändes bra att jag gjort det och tror att de uppskattade det innerst inne trots att det säkert väckte dåliga minnen till liv. En hörde till och med av sig, men på grund av ett missförstånd blev det aldrig något möte.

- Men jag skulle faktiskt gärna vilja träffa dem.

Hade du hoppats på förlåtelse?

- Nej, det vore för mycket att hoppas på, kanske någon gång i framtiden.

John Ausonius berättar att han röstade på Ny demokrati. Han höll med i deras åsikter om invandringspolitik - inte av rasistiska skäl utan för att den var för dyr. Dessutom blev det kulturkrockar.

Han berättar att syftet med attentaten delvis var att skrämma invandrare, få dem att "flytta hem". Men för att "skrämma hem" dem måste man döda några av dem, resonerade han.

Var spelmissbrukare

- Huvudsakligen ville jag få polisen att fokusera på något annat än rånen så att jag skulle kunna fortsätta med dem i lugn och ro.

Rånarpengarna spenderade han fort. På exklusiva kläder, utlandsresor, bilar. Och på kasinon.

- Rånen gav sammanlagt omkring 3,5 miljoner, av dem spelade jag bort tre. Jag var spelmissbrukare. Men på den tiden fanns inte den kunskap om sjukdomen som det finns i dag.

John Ausonius har skött sina permissioner utan anmärkning. ”Det har blivit utflykter runt Kumla. En gång till en sjö för att bada, fiska och grilla korv. Men jag har också varit och gjort inköp, lunchat och fikat på uteserveringar.” Foto: Margareta Roos

Du säger att du har dåligt samvete för skjutningarna. Hur länge har du haft det?

- Alltid. Jag gick alltid hem med dåligt samvete och kände mig väldigt simpel, låg och eländig efteråt. Det engelska uttrycket "snake in the grass" passar gans-ka bra som beskrivning.

- Att göra attentaten var inte lätt, det var mycket jobbigt, på något sätt tvingade jag mig ändå att göra det.

Hur ofta tänker du på dem du besköt?

- Jag påminns om det varje dag.

Och vad tänker du då?

- Jag hoppas att de har eller kommer att få uppleva någon form av lycka eller glädje i alla fall.

Och alla på bankerna som du rånade?

- Ja, jag har inte varit med om det själv, men jag förstår ju att de blivit skrämda naturligtvis, att det varit en fruktansvärd upplevelse för dem.

John Ausonius rånade 20 banker. Han kom över 3,5 miljoner. Pengarna gick till spel, exklusiva kläder och utlandsresor. Bland annat till Sydafrika som här, då han prövade jaktlyckan.

Omänsklig

Vad har du för syn på invandrare och invandringspolitik i dag?

- Självklart måste vi hjälpas åt allihop att lindra and-ras mer eller mindre svåra situationer, oavsett var de finns på jorden. Annars vore man inte mänsklig.

Lasermannen var helt klart omänsklig. Det tycker John Ausonius själv. I dag.

- Förut var jag en egoistisk och hänsynslös människa.

- Jag har blivit tålmodigare, mer insiktsfull - speciellt när det gäller synen på främmande människor. Men jag har blivit mycket väl bemött trots allt. Jag har suttit ihop med muslimer till exempel, tuffa killar, men de har varit schysta mot mig.

Såg sig som perfekt

- Jag insåg snabbt att det var dags för mig att sluta projicera en massa kritik på dem som ändå bara berodde på min egen blindhet för min egna brister.

- Jag ser i dag med andra ögon på mina medmänniskor. Utan hatet som fanns där ibland. Jag är inte lika snabb att döma och avfärda andra människor.

- Förut såg jag mig själv som mer eller mindre perfekt, jag var inte självkritisk.

- Men efter gripandet och alla åren i fängelse med allt vad det inneburit för mig har jag dessbättre vaknat upp.

Hur tänker du rösta i valet nästa år? Varför?

- Jag har inte bestämt mig än. De senaste två gångerna fick socialdemokraterna min röst. De har mest erfarenhet av att styra och därmed kan de bibehålla en viss stabilitet i samhället.

Det sägs ibland att det enda fångar diskuterar är hur man bäst kan rymma och vilka brott man ska begå. Känner du igen det?

- Det finns säkert de som gör det. Själv har jag aldrig efter gripandet tänkt i brottsliga banor.

Har du aldrig funderat på att rymma?

-De senaste tio åren har jag inte haft några seriösa tankar på att rymma, inte några spontana infall heller.

- Jag har förlikat mig med mitt förflutna. Jag tar mitt straff och vill nu gå vidare med mitt liv.

Vad har du för tankar om framtiden?

- Jag får nog sitta längre än många andra livstidsdömda.

-Jag hoppas självklart att komma ut så snart som möjligt, men det lär nog dröja några år till i alla fall.

- Men jag ska avsluta mina studier till civilingenjör och arbeta med någon form av naturvård. Det intresserar mig mycket.

Förstår rymmarna

Vad säger du om rymningarna från Hall och Norrtälje?

- Jag kan förstå killarnas önskan att komma ut. Det är inte enkelt att bara kunna förlita sig på ett studieintresse eller ha sig själv som drivkraft att göra något vettigt med tiden.

- Det skulle behövas fler initiativ inom kriminalvården, belöningar genom snabbare utslussning för en andra chans och naturligtvis hårdare villkor som motpol också. Återfallen i brottslighet måste ju minska.

Läs mer:

Sex månader som skakade en hel nation

I början av 1990-talet satte han skräck i människor med mörk hårfärg i Stockholmsområdet.

Lasermannen valde ut sina offer helt slumpmässigt, bara de uppfyllde hans kriterier för invandrare.

Namnet fick han eftersom det gevär han först använde var utrustat med lasersikte. Senare använde han en revolver.

När han till slut kunde gripas hade han beskjutit elva personer. En avled. Övriga undkom med skador, flera fick men för livet.

Då. När polisen griper John Ausonius i juni 1992 bryts en i Sverige unik och skrämmande brottsserie: 20 bankrån och elva attentat mot invandrare. Lasermannen är äntligen fast. Han döms mot sitt nekande till livstids fängelse. Nu. Inne på Kumla-anstalten erkänner han år 2000 alla brott och kontaktar sedan sina offer för att försöka förklara. Han studerar nu till civilingenjör. John Ausonius, 51, är skötsam och har haft lufthålspermissioner utan anmärkning. I dag berättar han om livet bakom murarna, att han blivit en annan människa och vilka tankar han har om framtiden.

Anders Johansson

Publicerad: