Mejla

Wolfgang Hansson

Arabiska våren har hakat upp sig

Mordet i Tunisien ett sätt att torpedera drömmen om frihet

Foto: HASSENE DRIDI / AP
Demonstranter i Tunis.

Mordet på ännu en tunisisk oppositionspolitiker visar att den arabiska våren är på väg att spåra ur.

Drömmen om frihet och välstånd har hakat upp sig.

Inte bara i Tunisien.

Tunisiens flygbolag Tunisair har ställt in alla sina flygningar i dag. Fackföreningsrörelsen har manat till demonstrationer. Den mördade Mohammed Brahimis familj anklagar det moderat islamistiska regeringspartiet Ennahda för att ligga bakom mordet. Brahimi ledde fram till nyligen från vänsterinriktade Popular Movement.

Mordet uppvisar många likheter med det i februari på en annan oppositionsman, Chokri Belaid. Även han sköts ner utanför sitt hem av beväpnade män som flydde på motorcykel. I båda fallen handlar det om rena avrättningar. Av allt att döma beställningsmord.

Vilken sanning de ligger i anklagelserna mot Ennahda är omöjligt att säga. Partiets ledning svär sig fri och menar att de skyldiga försöker provocera fram ett inbördeskrig i landet.

Vill inte ha demokrati

Troligt är att förövarna är islamistiska extremister som vill att islam ska spela en mycket större roll i det tämligen sekulära Tunisien än vad religionen gör i dag. Grupper som finns på Ennahdas högerflygel men också utanför partiet.

Precis som i grannländerna Egypten och Libyen har den arabiska våren släppt lös starka islamistiska krafter som salafister och muslimska brödraskapet. Några mer extrema än andra.

I motsats till folket som intog gatorna våren 2011 vill de inte ha västerländsk demokrati eller ens någon egen arabisk variant. De vill ha ett styre som baserar sig på religiösa sedvänjor. Där kvinnorna bär slöja och koranens sharialagar gäller. De är beredda att ta till våld för att nå dit.

Spännvidden mellan dem och demokratikämparna är enormt mycket större än spännvidden på demokratiska partier i ett västeuropeiskt land.

Otålighet

Vid sidan av det finns en otålighet hos vanliga människor i den arabiska vårens länder. De hade så stora förväntningar och förhoppningar när de lyckades störta diktaturen. Nu är de besvikna för att så lite hänt. En stor del av den unga befolkningen är fortfarande arbetslös.

Tajmingen av mordet i Tunis kan mycket väl vara kopplad till utvecklingen i Egypten. Där har militären de senaste veckorna störtat den demokratiskt valde presidenten efter våldsamma demonstrationer mot numera avsatte Mohammed Mursi. Folkets ilska var till stor del grundad på att Mursi ägnade större kraft åt att stärka islams och det muslimska brödraskapets grepp om det egyptiska samhället än att fixa den totalt stagnerade ekonomin.

Som så ofta förr visade det sig vara betydligt svårare att införa demokrati än att ropa på det. Särskilt som många av de gamla maktstrukturerna finns kvar. Efter årtionden av diktatur går det inte att växla till demokrati på bara några år. Man måste lära sig förhandla och kompromissa.

Ingen överraskning

Kaoset i Tunisien, Libyen och Egypten är ingen stor överraskning. Kanske ska omvärlden vara glad över att det inte gått lika illa som i inbördeskrigets Syrien där hittills 100 000 människor dödats i vad som från början var ett frihetsuppror mot diktaturen.

avWolfgang Hansson