Reporter filmade när vågen krossade Banda Aceh

NYHETER

Räddade sig med gammal jeep

Banda Aceh

Dendy Montgomery, stringer för Reuters television i Banda Aceh, var hemma tillsammans med sin fru när marken började skaka den 26 december.

Marken skakade, först ganska lite, sedan allt våldsammare. Det pågick i flera minuter.

Foto: Vågen vräker in genom Banda Aceh, och drar med sig allt i sin väg: bilar, träd, hus. Människorna flyr för sina liv.

Jordskalv är något rätt alldagligt i Aceh-provinsen på Sumatra. Men Montgomery rusade ut – och insåg att det här inte var något vanligt skalv. In igen för att hämta tv-kameran, ut till den åldriga men robusta jeepen. Hans fru Nur Raihan, som är fotograf, hoppade också in.

Föga anade de att de den närmaste timmen skulle möta döden i form av en tio meter hög svart vattenvägg, träffa Dendys mor av en slump på en gata i Banda Aceh och rädda livet på mängder av människor.

Montgomery körde in mot centrum. Vid Kuala Tripa-hotellet började han filma, andra våningen var nu nere på markplanet och därunder fanns ett 30-tal omkomna som arbetat på ett flygbolag, berättade en överlevande.

”Havet stiger!”

Runt hörnet fanns den majestätiska moskén Bayt al-Rahman (Den barmhärtiges hus). Den filmade han också. Stora cementstycken hade lossnat från minareten.

Då hörde han ropet:

– Havet! Havet stiger! Sätt er i säkerhet!

Montgomery var rätt övertygad om att folk oroade sig i onödan, eftersom det var tre–fyra kilometer till stranden. Men han filmade paniken med bilar som krockade när alla försökte köra inåt land så fort som möjligt.

– Jag zoomar så mycket jag kan. Jag ser butiksfasader långt borta. Sedan vattnet, som kommer bakom butikerna och som förstör allt i sin väg.

Samtidigt börjar Raihan skrika:

– Herre Gud, herre Gud!

Nu först gick det upp för Montgomery vad som höll på att hända. En jättelik, svart vägg av vatten var på väg mot honom. I vattnet fanns det bilar och annan bråte.

Montgomery och hans fru kastade sig i jeepen igen och körde bort från det framstörtande vattnet. En enda gång stannade han, för att plocka upp en blind kvinna. Då klättrade ett tiotal andra desperata människor också upp på jeepen.

”Nu dör jag”

De körde iväg igen men fastnade snart i en trafikstockning. Vattnet närmade sig.

– Jag tänkte ”Nu dör jag”, minns Montgomery.

Hans fru började rabbla koranverser.

– Be Gud rädda oss, ropade hon till de andra i bilen.

Till höger såg Montgomery vågen äta upp allt i sin väg. Så började bilarna röra sig igen. Han trampade gaspedalen i botten. I backspegeln såg han nu bara ett par tre andra bilar. Bakom dem och till höger vilda, virvlande vattenmassor. Men det var klart framåt. De hade klarat sig så långt.

Plötsligt fick han syn på sin mor vid en gammal begravningsplats för holländska soldater som mist livet i Aceh – kolonialisterna lyckades lika lite som på senare tid indoneserna kväsa acehnesernas längtan efter oberoende.

Mamman fick också plats i jeepen.

– Hela tiden rådde kaos. Bilar körde över folk på gatorna. Alla ville desperat ta sig upp till högre terräng.

Ytterligare några kilometer inåt land märkte Montgomery att vattnet runt omkring steg mer och mer. Snart stod det en meter över vägbanan. Till all lycka fungerade jeepens motor även i vatten.

Till sist blev vattenståndet lägre. Hans tacksamma passagerare klev av.

Vatten upp till taket

Montgomery körde hemåt. Huset stod i ganska höglänt terräng, men vattnet nådde ända upp till taket. Nu började han se lik överallt. En del hjälpte han till att forsla till den lokala moskén.

– Jag sade till min mor: ”Det här är världens ände”, berättar Montgomery.

Han och hans familj fick till sist plats i ett provisoriskt flyktingläger. Hans dramatiska videofilm skickades till London och sändes över hela världen.

Nu är Montgomery och hans närmaste i Norra Sumatras provinshuvudstad Medan. Många släktingar och vänner är döda och några ägodelar har han inte, utom jeepen och kameran.

TT-Reuters