Aftonbladets Olle Svenning: Lidbom hade smak för livet

NYHETER

Carl Lidbom var Olof Palmes granne i Vällingby, hans förtrogne och hans redskap. Två socialdemokrater med överklassbakgrund. I Lidboms familj talades franska vid middagsbordet. Båda var jurister. Lidbom omvandlade Palmes politik till lagar.

- Ge Calle kvällen på sig, så har vi en ny lag i morgon, sa Palme, precis som Tage Erlander sagt. Och Lidbom skrev: terroristlagar, lagar mot storföretagens maktkoncentration och han byggde upp stora grundlagsförändringar.

Bakom Palmes politiska briljans skymtade alltid Carl Lidboms juridiska hantverk. En consigliero skulle man kunna säga. Fast Lidbom var inte bara ett redskap, hans politiska åsikter låg för det mesta långt till vänster inom socialdemokratin. Han var en av dem som förmådde socialdemokratin att bryta med sin gamla proisraeliska hållning. Han reste i de ockuperade områdena, rapporterade och polemiserade med israelerna. När palestinierna höll sitt första fria val 1996 var Lidbom valövervakare. Lidbom, mer än de flesta, skötte kontakterna med de socialister som byggde Portugals demokrati.

Calle Batong kallades han av HasseåTage. Han fick, ofta orättvist, symbolisera lagochordning-politiken. Fast när Säpo skulle granskas, reformeras och bli aningen genomskinlig skötte Lidbom den lilla utvädringen. Han blev avskydd av säkerhetsagenternas elit och av dess torpeder.

Arrogant, så sammanfattade motståndarna honom och pekade på hans nedlåtande debattstil och bland annat hans förakt för dem som skötte utfrågningarna i Ebbe Carlsson-affären. Något låg det i kritiken. Lidbom var inget vallokomotiv och det krävdes närmast övermänskliga krafter för att få honom vald till riksdagsledamot för Norrköping.

Han hade en smak för det ljuva livet. Visade gärna upp hur han kunde skära halsen av en champagne-flaska med hjälp av en sabel. Och han omgav sig ofta med vackra, välbegåvade kvinnor, bland dem den franska feministen och juristen Gisèle Halimi. Då och då skvallrade Säpo till medierna om hans kvinnor för att skada hans anseende. Lidbom levde annars ett varmt men komplicerat äktenskap med en kvinna som var svårt polioskadad.

Lidboms politiska karriär byttes mot en diplomatisk. Han blev ambassadör i Frankrike under den tid François Mitterrand var president. Lidbom, som talade bättre franska än svenska, blev en oslagbar kontakt mellan Palme och den radikaliserade franska regeringen.

Lidbom hade, liksom Palme, den olyckliga förmågan att få omgivningen att känna sig en smula trög och obegåvad. Jag minns fortfarande med viss fasa de gemensamma morgnarna på statsrådsberedningens lilla kafferum. Cigarretter, kaffe och så långa föreläsningar av Lidbom. Och vad skulle man svara? Han blev alltmer ensam med åren. Palme borta, hustrun död och många gamla vänskaper som tagit slut.

Den åldrande, radikale teknokraten fick inte riktigt plats i den rörelse han tjänat under ett långt, ibland bohemiskt, juristliv.

Olle Svenning