Alla gjorde ’rätt’ – ändå blev det katastrofalt fel

avPeter Kadhammar

Foto: Foto: POLISEN
Anders Eklund vallas på brottsplatsen i samband med hovrättens dom på 6 månaders fängelse för misshandel av en kvinna 1995.

1995 dömdes Anders Eklund för försök till våldtäkt och misshandel. Fängelse ett år och tio månader.

Samma år dömdes han för ytterligare en misshandel av en kvinna.

Tingsrätten ansåg att det var ”försvårande” att Eklund blott en dryg månad efter den första fängelsedomen gav sig på ytterligare en kvinna och gjorde sig ”skyldig till ett likartat brott”.

Fängelse sex månader.

Så långt kanske rättsväsendets bedömningar var rimliga, även om jag tycker att domen på sex månader verkar låg.

Men jag är bara en lekman och jag skriver i raseri.

Flickan gick i nian

Nästa gång denne Anders Eklund blev föremål för de rättsvårdande myndigheternas uppmärksamhet var 1998. Då gav han sig på en 16-årig flicka. Hon gick i nian.

Åklagare Ulf Back åtalade Eklund för försök till våldtäkt men domstolen dömde för sexuellt tvång. Fängelse: fyra månader.

Två år senare, sommaren 2000, fick Anders Eklund inställa sig i Sandvikens tingsrätt igen. Han hade blottat sig på Hedåsbadet och kammaråklagare Agneta Klinga Persson åtalade för sexuellt ofredande.

Eklund erkände brottet, vilket han aldrig gjort tidigare. Tingsrättens dom är på fyra meningar:

”Anders Eklund har erkänt gärningen. Erkännandet vinner stöd av den övriga utredningen. Åtalet är alltså styrkt. Gärningen, som är att bedöma på ett sätt åklagaren gjort, förskyller böter.”

Jag ringer åklagare Agneta Klinga Persson. Hon minns inte målet vilket inte är så konstigt, det var ju en skitsak.

Om man ser händelsen isolerad. Men om samme man har gjort sig skyldig till upprepade sexuella våldsbrott?

Fallet Anders Eklund illustrerar något vi har sett många gånger tidigare. Varje enskild myndighet gör vad den ska och ser till varje brott för sig: det brottet renderar några månaders fängelse, det brottet bara böter ...

Det är ett mönster vi såg i till exempel Rödeby där en 17-årig ligist tilläts terrorisera sönder en familj, trots polisanmälningar och vädjan om hjälp.

Myndigheterna har utrett sitt agerande och funnit att ingen gjort något fel.

Varje detalj i polisens och socialens agerande var säkert korrekt. Det är den byråkratiska fantasilösheten upphöjd till dygd. Men resultatet av alla dessa isolerade beslut och åtgärder blev förödande.

Ingen har gjort något fel i utredningarna mot Eklund heller.

Larmklockorna borde ringa

Men helhetsbilden är ju att Anders Eklund är en våldsbenägen sexualdåre. Det ser varje människa med domarna framför sig.

Borde inte en sådan man kunna dömas till samtalsterapi? Vård av något slag?

Borde inte alla larmklockor ha ringt när sexualbrottslingen Anders Eklund än en gång instämdes till tingsrätten, denna gång för att ha blottat sig?

Men nej, det var ju ett skitbrott. Det behövdes inte ens en personutredning, och förresten hade tidigare utredningar visat att Anders Eklund är arbetsam och försiktig med spriten.

En snabb förhandling, ett litet bötesstraff och

Anders Eklund kunde åter känna sig fri.

ARTIKELN HANDLAR OM

Brott