Här byggs framtiden

avPeter Kadhammar

1 av 4 | Foto: URBAN ANDERSSON
ÖKAR I KINA Samtidigt som bilförsäljningen i Europa och USA har sjunkit med 33 respektive 34 procent, ökar den med ungefär lika mycket i Kina. Och snart lanseras nya kinesiska bilmärken i Sverige.

SHENZHEN. Kina är hoppet i en värld där bilmarknaden har kollapsat.

Här ökar bilförsäljningen samtidigt som den störtdyker i både Europa och USA.

Aftonbladets Peter Kadhammar och Urban Andersson har besökt miljöbilsfabriken BYD, Build Your Dreams, i Shenzhen.

Efter massakern vid Himmelska fridens torg för 20 år sedan diskuterade vi i Sverige och övriga västvärlden om vi borde bojkotta Kina.

Nu hoppas vi att Kina ska rädda vår bilindustri och vår ekonomi.

Vem köper Volvo? Fordonsjätten Saic som har sin bas i Shanghai? Småbilstillverkaren Chery som är världens snabbast växande bilföretag? Eller BYD som jag besöker i Shenzhen på gränsen mot Hongkong?

Kanske ingen av dessa köper Volvo – ­eller Saab.

Kanske får våra företag klara sig bäst de kan, kanske går de under.

Den sistnämnda känslan förstärks när jag sätter mig i en av BYD:s bilar, som drivs med elmotor. BYD betyder Build Your Dreams som jag antar bäst översätts med, uppfyll dina drömmar. Jag lägger automatväxeln på drive och bilen glider iväg, tystare än en radiobil på Gröna Lund men kraftfull som en vanlig bensinbil.

Så ofattbart mycket har hänt på dessa 20 år.

Då: Sverige upplevde en lång högkonjunktur och rekordartade fastighetspriser. Världens största land, Kina, var fortfarande långt borta och urfattigt. När militären slog ner studenternas protest på Himmelska fridens torg visade regimen sin brutalitet och primitivitet.

Nu: Sverige är på dekis och Kina är snart världens största ekonomi. Kina är världens näst största marknad för lyxklockor från Schweiz. Den största är Hongkong, som också är Kina.

Jasmine Huang på BYD:s marknadsavdelning sitter bredvid mig i bilen. Hon är 29 år, hennes assistent är drygt 20. Alla är unga på BYD. Företaget har 130?000 anställda och medelåldern är 26 år.

Bolaget grundades 1995, fast då producerade det bara batterier. Biltillverkningen började först 2003 och förra året gjorde BYD 400?000 bilar.

–?Det sägs att ni är en av spekulanterna på Volvo, säger jag till Jasmine.

Hon skrattar häpet.

–?Nej! Nej! Varför skulle vi köpa Volvo? Det är för tidigt. Och vi har vår egen strategi.

För tidigt. Vår egen strategi. De orden andas lugn tillförsikt, ett grundligt självförtroende som inte behöver spela teater, inte skryta. Jag kör elbilen på en gatstump framför BYD:s huvudkontor.

–?Vad tycker du? säger Jasmine.

–?Jag kanske inte är helt positiv...

–?Berätta! Vi vill gärna ha kritik.

–?Styrningen är lös. Och bilen känns inte stabil. Jag undrar hur säker den är.

–?Det kommer att bli bättre.

Denna självklara tro på framtiden grundar sig i att Kina under ett par tre decennier har haft en tillväxt på runt tio procent per år. 1991 producerade Kina 710?000 ­motorfordon, varav 70?000 privatbilar. Förra året tillverkades 9,35 miljoner ­fordon, över hälften var privatbilar.

Alla tal i Kina är enorma, all statistik är häpnadsväckande.

Jag parkerar och vi går in i fabriken, en enorm hangar. Det slamrar, hammare slår mot metall, elektriska skruvdragare viner, en borr tjuter. Över alla dessa skarpa ljud ligger den stora verkstadens obestämbara brus.

Arbetare i blå uniformer monterar instrumentbrädor. De tjänar motsvarande 1? 700 kronor i månaden. En grabb drar en ställning på vilken det hänger plastkåpor. Han heter Zhou Cheng, är 19 år och har arbetat här i tre månader. Han tjänar motsvarande 1?200 kronor i månaden.

–?Jag hoppas få lära till tekniker, säger han.

BYD:s billigaste modell F0 kostar 50?000 yuan, 59 000 kronor. Den största modellen med både el- och bensinmotor kostar 150?000 yuan, 180?000 kronor.

Låga löner är naturligtvis en förklaring till Kinas framgångar. Men inte den enda.

Unge Zhou Cheng kommer från Hubeiprovinsen, Jasmine från Anhui. Hennes assistent växte upp i Peking. Leevon Tian, en 29-åring som arbetar på den internationella försäljningsavdelningen, kommer från Chongqing.

Tio miljoner människor lever i Shenzhen, knappt någon av dem är född här. En befolkning större än Sveriges har flyttat till en plats i södra Kina eftersom denna fläck har utsetts till ekonomisk frizon av Kinas regering. Alla dessa tio miljoner har samma mål: jobba, tjäna pengar, jobba, tjäna pengar.

Zhou Cheng, den 19-årige lagerarbetaren, berättar att han sparar ”flera hundra” i månaden.

Hur ofta reser han hem till familjen i Hubei?

Han räknar med att kunna göra det en eller två gånger om året.

Om jag inte minns fel hade vi i Sverige på 1970-talet en paroll som löd ”vi flytt in’t”. Det var norrlänningar som vägrade resa till jobben i södra Sverige.

Den inställningen har man råd med i ett välmående land där man kan vara säker på att bli försörjd i alla fall. För Cheng, Jasmine eller Leevon Tian har det aldrig varit ett alternativ. Vem skulle ge dem mat?

Men inte heller detta räcker som förklaring. Jasmine och Leevon visar fabriken och utställningshallar. De berättar om sitt företag med en tillförsikt som jag bara mött i unga, framgångsrika IT-företag, som svenska Spotify. Det är vetskapen om att det vi gör, det är framtiden.

BYD började som batteritillverkare och utvecklade biltillverkningen därifrån. Därför är Leevon Tian säker på att BYD kommer att vinna över Toyota som också har en hybridbil.

Och Chevrolet, som också tänker lansera en elbil?

Leevon reagerar inte när jag nämner det amerikanska företaget, han är ointresserad.

BYD har en annan teknisk lösning än Toyota, vars modell Prius drivs växelvis av el- och bensinmotor. En BYD går automatiskt på elmotorn när man kör under 60 kilometer i timmen.

Man kan färdas tio mil utan att ladda. Kör man över 60 drivs bilen växelvis av bensin och elektricitet.

I år eller nästa år ska BYD börja tillverka en rent elektrisk bil som man laddar i ett vanligt eluttag. S

Jag inser att jag börjar bli väl teknisk, men det är med häpnad jag skummar ­mina anteckningar från företagsbe­söket. Jag minns hur jag stod på Himmelska fridens torg i ­Peking natten ­mellan den tredje och fjärde juni 1989. Soldater ur Folkets befrielse­armé om­ringade ­torget där de sista studenterna flockades runt Martyrernas monument.

Ungdomarnas rädsla. Soldaternas ­bistra beslutsamhet. Gatlyktornas bleka sken i deras hjälmar. De hade skjutit sig fram genom staden som om de trängde igenom ett fientligt territorium.

Hur många som föll offer för kulorna eller krossades under stridsvagnarna vet vi fortfarande inte. Några hundra. Några tusen. När jag stapplade tillbaka till mitt hotell trampade jag i blod.

Kina förvandlades den natten till en brutal bananrepublik. Kommunistpartiets ledare Deng Xiaoping förklarade krig mot sitt eget folk.

Tre år senare sa han: ”Det är ärofullt att bli rik”. Deng monterade ner den social­istiska ekonomin och släppte loss marknadskrafterna.

Nu står jag här, som besökare på ett privat företag med 130?000 anställda, och läppjar på mineralvatten i hettan.

–?Jag har en nära vän som tog magisterexamen på universitetet i Stockholm, säger Leevon. En kines. Men hon flyttade för att skatterna var så höga.

Leevon Tian är 29 år och över snittåldern.

– Om två år, fortsätter han, ska BYD börja sälja sina bilar i Sverige.

–?Jag har varit i Stockholm och talat med potentiella partners. Många vill ha distributionsrätten. Vi vet inte vem det blir än.

De nordiska länderna är BYD:s inkörsport till Europa.

–?I Sverige är folk miljömedvetna. Våra elbilar bör vara intressanta för er.

Leevon säger att han inte har en aning om vilket pris bilarna får eller hur många BYD kan sälja. Inte en susning. Bilmarknaden har kollapsat över hela världen och bara en dåre försöker spå.

–?Vi har ingen att jämföra oss med. Vår teknik är ny. Vi är ett okänt märke för svenskarna.

–?Och säkerheten? säger jag.

–?Våra bilar är inte tillräckligt säkra nu. Men alla som ska till Europa kommer att ha europeisk standard. De största modellerna kommer att ha bästa betyg, fem stjärnor, i krocktesterna. Inga problem. Det kommer vi att klara.

Jag ser över axeln på Leevon. Ett par hundra meter bort står fabrikens höghus för arbetarna.

Varje byggnad är 20 våningar. Jag kan inte räkna husen men får upplysningen att där bor 10?000 arbetare. Unge Cheng delar rum med sju andra. Arbetsgivaren bjuder på hyran.

Inga problem, det klarar vi, säger Leevon.

Efter massakern för 20 år sedan var vi många som trodde att Kina kunde säcka ihop, ungefär som Polen efter militärkuppen 1981.

Men Kina har blivit ett land fullt av tillförsikt.

Snart levereras den första bilen, en framtidsbil, från landet vi nyss pratade om att bojkotta.