Slynglarnas insidercirkus

Nordeaanställd – häktad Ceviananställd – släppt

1 av 2 | Foto: MATS STRAND
PÅ FRI FOT Kammaråklagare Robert Engstedt började rättegången med att gå till fel tingsrätt. När han väl kommit till rätt sal och avslutat häktningsförhandlingarna hade han mött ett stort bakslag – Cevianmannen försattes på fri fot.

Aldrig har jag sett en åklagare gå på en sådan mina.

Den som tror på järtecken borde ha förstått att något var i görningen redan på förmiddagen.

Kammaråklagare Robert Engstedt, en ganska tung, men inte fet, karl med vältrimmat skägg och bestämd blick hastade till fel tingsrätt.

Därför började häktningsförhandlingen i det som kallas den största insiderhärvan i Sveriges historia utan åklagaren.

Engstedts kollega Stig Åström fick till en början ensam sköta förhandlingen mot 35-åringen, anställd i Nordea Liv och Pension.

Denne verkade besvärad när han kom in i sal 17, följd av en häktesvakt och med händerna låsta i handklovar. Han vände sig mot väggen när vakten låste upp dem.

Bollar med miljoner

Nordeamannen såg ut ungefär som man förväntar sig en förarglig typ som bollar med miljoner på Stureplan. Turkos pikétröja. Solbränd. Lagom långt hår, omsorgsfullt klippt och kammat till vänster.

Åklagaren yrkade kvarstad på 35 635 108 kronor.

Det var hos Nordeamannen som polisen fann fem sedelbuntar med 498 000 kronor gömda i en bilbarnstol.

Det var svårt att höra åklagaren, för journalisterna förpassades till allmänhetens åhörarplatser längst bak. Fyra bänkrader och säkert 15 meter i den stora salen skilde oss från den misstänkte och rättens ledamöter.

Ingen cirkus

Måhända var avståndet en demonstration av domaren: en förundersökning är ingen cirkus, även en misstänkt är oskyldig tills han är dömd.

Det var i så fall en välbetänkt demonstration.

Som väntat begärde åklagaren stängda dörrar.

Efter en och en halv timme förklarade rådman Ann-Britt Jansson Nordeamannen häktad. När han hörde det drack han den sista klunken vatten ur en vit plastmugg. Han reste sig och vände sig mot väggens mörka ekpaneler. Vakten satte på handklovarna.

Advokat Hans Strandberg hade inga synpunkter på att hans klient hade en halv miljon i en bilbarnstol. Om man inte har något kassaskåp ... någonstans måste man ha pengarna, sa Strandberg efter förhandlingen.

Så kom turen till mannen från riskkapitalbolaget Cevian. Om Nordeamannen var intressant och pikant var mannen från Cevian en sensation, mest därför att han arbetar för riskkapitalisten Christer Gardell.

Cevian har bland annat köpt enorma mängder aktier i Volvo, vars styrelse enligt Gardell består av ”tjafsgubbar”.

Hur sköter han sitt eget företag när en av hans närmaste män är misstänkt för insideraffärer?

Mannen från Cevian påminde mer om en gänglig student än om en förslagen finansskurk. Han fyller 35 i sommar men såg pojkaktig ut med kortklippt hår och blågrön tröja över en vit skjorta.

Liksom Nordeamannen drack han mycket vatten.

Kammaråklagare Robert Engstedt var nu på plats från start. Hans yrkanden lovade fina sensationer: kvarstad på 24 536 851 kronor fast egendom.

Mannen från Cevian hade armarna korsade över bröstet och lutade sig än bakåt, än framåt.

Åklagaren berättade att polisen funnit en hel del kontanter i mannens lägenhet, närmare bestämt 3 096 000 kronor, 370 rupier, 1 690 yuan, 390 dollar och 7 780 baht.

Klockan 13.58 stängdes dörrarna för den slutna förhandlingen.

Klockan 15.38 försatte tingsrätten mannen från Cevian på fri fot.

Åklagaren verkade chockad

Åklagare Engstedt verkade – jag måste använda ordet – chockad.

Mannen från Cevian reste sig och försvann bakvägen.

Hans advokat, Leif Gustafson, flinade när han ett par minuter senare mötte pressen.

Visserligen är mannen från Cevian fortfarande misstänkt, men bara skäligen och inte på den högre graden sannolikt. Åklagarens bevis räckte inte ens för att hålla honom häktad. Då är vägen till en fällande dom mycket, mycket lång.

Så slutade dagen med en viktig läxa.

Det hade bara gått tre dagar sedan polisen grep Cevianmannen. I debatten var han redan dömd.

– Det här handlar om en individ som har begått en kriminell handling, sa hans arbetsgivare Christer Gardell i Dagens Industri i går.

Ville inte prata med pressen

”Det största brott vi sett”, tutade Svenska Dagbladet.

”Det är som om de bad att bli dömda”, löd en av Dagens Nyheters rubriker.

Och så kunde han knalla ut från häktet, kanske hem till sin svindyra lyxlägenhet, men troligare till någon vän eller släkting.

Åklagare Engstedt hade ingen lust att prata med pressen och skyndade nerför trapporna tillbaka mot Ekobrottsmyndigheten.

Advokat Gustafson gick makligt runt hörnet till sin bil, som var fylld med ett dragspel och ett trumset.

Advokaten skulle spela gladjazz på Nalen samma kväll.

Åklagare Engstedt sjöng nog en blues.

Peter Kadhammar